Inom de kvinnodominerade yrkena har det under en alltför lång tid varit så att alla som vill inte har möjligheten att få arbeta heltid. Deltidstjänster är vanligt inom vård- och omsorgsverksamheterna. Under de senare åren har det till del blivit bättre, men för mig är det alldeles uppenbart att förändringar av kvinnors arbetsvillkor går för sakta. Det har funnits en tro och förhoppning har varit att dessa problem skulle lösa sig av sig själv, om bara tillräckligt med tid gavs. Så är det inte, det är min uppfattning är att det fortfarande finns mycket att göra.

Rätten till heltid är viktig ur många aspekter. Vi vet att inom mansdominerade yrken finns nästan inte dessa problem. Männen har av tradition sett till att det är självklart att det är heltidstjänster som är norm. Jag menar att det är hög tid att kvinnorna få samma rättighet. Ur den enskildes ekonomiska synvinkel är detta viktigt. Det handlar om att kunna få en lön man kan leva på. Det handlar också om att kunna trygga sin pension. Då kommer det behövas att möjligheten till heltid finns.

Offentlig sektor är så pass stora arbetsgivare att detta inte är något problem. Det handlar om politisk vilja. Politiken ska genom tydliga beslut visa vägen att rätten till heltid och gå från ord till handling. Jag är övertygad om att kommuner och landsting klarar det uppdraget.

För mig är det viktigt att kvinnorna nu får rätten till heltid. Jag bygger mitt ställningstagande på att jämställdheten och rättvisan måste öka. Jag bygger mitt ställningstagande på att i ett modernt samhälle ska det råda samma villkor på arbetsmarknaden för kvinnor och män. Jag bygger mitt ställningstagande på att införande av heltidstjänster inom sjukvården kommer att leda till förbättringar av vården och förbättrade arbetsvillkor för kvinnorna. Därför är det nu dags att ta steget och erbjuda kvinnorna rätten till heltidstjänster. Det är ett erbjudande som kommer leda till många vinnare och inga förlorare.

Bloggar: Peter och Hans och för facket i tiden och Högbergs tankar och skriet från kärnfamiljen och ett hjärta rött

Beklämmande och lite sorgerligt. Ja, det är vad jag tycker om situationen och ställningstagandena som Vellinge har gjort i sitt agerande emot de ensamma flyktingbarnen. Att recensera egna partikamraters beslut och vägval brukar jag försöka låta bli att göra, men i detta fall kan jag inte låta bli att kommentera det hela.

För mig är det självklart att vårt land ska hjälpa till och agera solidariskt med vår omvärld. Att ta emot flyktingar som flyr krig, svält, katastrofer eller annat elände är för mig en självklarhet. Lika självklart är det att man som kommun ska ta sin del av ansvaret, oavsett vart i landet man ligger. Att inte göra det är fel ur flera aspekter.

För det första så tar man inte sin del av det solidariska ansvaret vi alla har i vårt land.

För det andra så för man därmed över sitt ansvar på andra som då får ta en större börda.

För det tredje så ser man inte alla de fördelar med att ta emot människor som är i behov av stöd.

För det fjärde så spär man på den invandrarfientlighet som exempelvis Sverigedemokraterna vill gå till val på.

För det femte så lever man inte upp till de grundläggande värderingarna om alla människors lika värde och lika rättigheter.

Nu kommer det givetvis bli en enormt debatt och mediafokus kring detta. I sig är det inte orimligt. Agerandet kräver debatt och svar. Men moderaternas politiska motståndare kommer att försöka måla på en bild av att hela det moderata partiet står för denna typ av politik. Så är det givetvis inte. Exempelvis så reser ju Billström land och rike runt för att få fler kommuner att ta emot dessa barn och det oavsett färg på det politiska styret i kommunerna.

För mig är det alldeles självklart att stå upp för alla människors lika värde och rättigheter. Jag tycker vi ska ha en generös flykting och invandrarpolitik. Sverige är ett rikt land som har råd att ta emot människor från andra länder som behöver en fristad. Att de väljer att komma hit berikar dessutom vårt land. Givetvis är det så att mångfald är bättre än enfald. Ett land eller en kommun som väljer att isolera sig mot sin omvärld och som väljer att inte vilja vara solidariska är ett land eller en kommun utan framtid. Jag känner ingen tillhörighet med den typen av politik.

Blogg: MinaModerataKarameller och AB ledarblogg och Ulf Bjereld och Andreas Ekström och s-buzz och helle klein och ingerö och federley och sjumilakliv

Svenska folket röstade i valet 2006 fram en alliansregering. Socialdemokraterna förlorade valet och sitter i opposition. Ibland verkar det som om det inte riktigt gått fram till den socialdemokratiska ledningen. Landet styrs inte längre av S, det styrs av fyra borgerliga partier.

Socialdemokraterna har svårt att acceptera att de sitter i opposition. Så är det i riksdagen och så är det även i Örebro. S ställer krav på inflytande och rättigheter som ligger i samma nivå som när det styrde. Minnet är dessutom kort. Att vi nu behandlar dem så som dom behandlat oss har de svårt att förstå. Då hette det att det faktiskt var de som sitter i majoritet och i opposition kan man inte förvänta sig att få vara med och bestämma. Nu låter det annorlunda. Minnet är bra men kort…

Jag sitter ju själv i opposition i Örebro läns landsting och kan alltför ofta se hur vi drabbas av makten nonchalans. Man vill inte, av olika skäl, hålla oppositionen informerad eller delaktig. Allt sker på majoritetens vilja och villkor. Det är politikens villkor. Bra eller dåligt? Det kan man fundera på.

Jag tror faktiskt att politiken skulle vinna på att lyssna på varandra lite oftare. Att lyssna på allvar och ta till sig av vad den andra har för argument och förslag. Politiken gör det alltför sällan. Att våga lyssna på goda argument och att våga ompröva beslut vore en välgärning av politiken. Att dessutom våga hitta gemensamma lösningar vore inget fel. Det finns områden både i rikspolitiken och i lokalpolitiken där det vore till gagn för väljarna, landet och kommunen/landstinget.

Nu ska vi dock komma ihåg att det är inte detta det handlar om i ordkriget om vem som ska bli ny kommissionär för Sverige. Jag har skrivet om det tidigare på min blogg. Det är dags att Sverige får sin första borgerliga kommissionär. Jag tror att det är just detta som gör Mona Sahlin bitter, inget annat.

Bloggar: Peter

Ledarskapet sätt nu i centrum och på prov… Mona Sahlin är sur på Fredrik Reinfeldt för att han inte vill förhandla med henne om vem som ska bli ny kommissionär för Sverige i EU. Alla tidigare svenska kommissionärer har varit socialdemokrater. Dessa har utsetts av socialdemokratiska regeringar och det utan att förhandla med oppositionen.

Som vanligt är det alltså så att så länge sossarna är i majoritet så är det de som bestämmer och övriga får rätta sig efter deras beslut. När sossarna sitter i opposition så ska det fortfarande vara de som bestämmer, fastän väljarna sagt något annat. Märkligt och det saknar logik.

Visst skulle Reinfeldt kunna förankra sitt beslut hos Sahlin. Men, och det är viktigt, efter alla dessa år med sossar som kommissionärer så är det dags för en borgerlig kommissionär. Det är väl egentligen just där skon klämmer för Sahlin…

 

Jag skrev igår om vikten och betydelsen av att muren föll för 20 år sedan. Friheten i Europa blev starkare. Att lära sig av historien är viktigt. Lika grym som nazismen var lika grym var kommunismen. Alla de brott som begicks mot människor bakom muren får inte glömmas bort. De var hemska och det var brott mot mänskligheten i kommunismens namn.

Jag kommer ihåg den hårda debatten om kommunismen. Debatten om att man från vänster håll, och då inte bara Vänsterpartiet kommunisterna som de hette på den tiden, förde fram hur fantastiska man var i Östtyskland och i Sovjetunionen. Uttalanden och hyllningstelegram skickades till öst. Vi som kritiserade kommunismen fick klart för oss att vi inte hade förstått kommunismens storhet. Så här i efterhand med facit i hand så visar det sig ju rätt tydligt vem som hade rätt och vem som hade fel.

Jag undrar dock vad Ohly och hans kamrater tycker idag. Det är tyst ifrån dem. För inte alltför länge sedan uttalade just Ohly att han var och förblir kommunism. Stämmer det fortfarande? Har Ohly inte lärt sig något av historien? Frågan jag tror fler än jag ställer sig är om det är just den kommunist älskande Ohly som Sahlin planerar att bilda regering med. Vilken post ska Ohly få. Berätta gärna det, jag tror fler än jag vill veta. Berätta gärna samtidigt om vad Ohly idag tycker om kommunismen och om muren.

Blogg: Ankersjö och svensk historia och motpol och den hälsosamme ekonomisten

Förändringen med Apoteket är spännande. Monopolställning för försäljning av läkemedel släpps nu och det är bra. Jag är rätt säker på att just denna förändring kan komma att leda till bättre service och tillgänglighet för kunderna. I grunden är det bra. Det kommer för de allra flesta bli lättare att kunna köpa sin medicin imorgon än vad det är idag.

Jag tror också att den nya ”apoteken” kommer att utveckla nya typer av tjänster och rådgivning än vad vi sett hittills. Konkurrens om kunderna kommer att gör att man kommer finna nya väger och som sagt nya tjänster för att locka kunderna till sig. Den som vinner på detta är just kunderna som kan komma att få bättre möjligheter till rådgivning inom det hälsofrämjande insatser. Insatser som bygger mycket på den egna vilja och förmågan att agera.

Är allt då bara guld och gröna skogar med reformen. Förhoppningsvis är det så, men några varningsflaggor är värt att höja. Prisutvecklingen på läkemedel till kund, blir den högre eller lägre genom denna förändring? Svårt att veta. Det finns de som menar att priset kan bli högre för att den stora ”Apoteksmonopolet” kunde pressa priser på ett annat sätt än vad fler konkurrenter kan göra. Värt att bevaka detta! Hur blir det med öppentiderna i glesbygd där ingen konkurrens kanske finns? Minskar den? Risken kanske finns, men ärligt talat så är det ju just i glesbygden vi idag har en hel del problem. Dock behöver man vara vaksam på dessa områden.

Sammantaget är jag övertygad om att detta är bra för patienterna och kunderna. Servicen och tillgängligheten kommer att bli bättre och vem kan vara emot det…

Det finns många bra politiska bloggare som är värda att följa och att läsa. Idag tänkte jag tipsa om tre läsvärda moderata riksdagsledamöter som bloggar.

Det första tipset är Karl Sigfrid. Karl har en uppfattning i internetfrågor och integritetsfrågor som är viktiga att de kommer fram. Politisk debatt är viktig och olika argument måste få prövas emot varandra. Med stor trovärdighet så bloggar Karl på området. För den som vill lära sig mer om dessa frågor så är bloggen ett bra sätt.

Det andra tipset är Göran Pettersson. Göran bloggar om lite fler ämnen och har alltid välformulerade och seriösa blogginlägg. Fakta och saklighet. Dessutom sänder Göran podradio, ett spännande inslag i de socialamedierna och ett spännande sätt att kommunicera kring politik. Gör ett besök och lär känna Göran!

Det tredje tipset är Sofia Arkelsten. En unga riksdagsledamot med stort engagemang och hjärta. Sofia driver hårt miljöfrågorna. På hennes blogg kan du följa hennes vardag och politiska arbete. En härlig blandning av korta kärnfulla inlägg till längre med mycket innehåll.

Vad tycker du, spelar de politiska bloggarna någon roll? 

 

Har du tips på fler politiska bloggar? Lägg en kommentar eller gör en länkning för din politiska blogg så ska jag följa den med!

Anders Borg berättar idag om sin och sitt departements bedömning av den ekonomiska utvecklingen. En intressant läsning sannerligen. Enligt finansministern ser det nu ljusare ut för världsekonomin och för svensk ekonomi. Ett välkommet besked! Vi får hoppas att Borg har rätt i sina bedömningar. En positiv förändring av ekonomin, bedömning av den och alla vår känsla för den kan göra att ekonomin vänder snabbare än någon tidigare trott.

Oavsett hur snabbt förändring nu sker kan man konstatera att svensk ekonomi klarat sig bra så här långt i denna kris. Tack vare att regeringen agerat klokt och förnuftet står sig den svenska finanserna sig väldigt bra. Jämför vi med andra länder så är de svenska underskotten små.

Det är förmodligen detta trygga och stabila ledarskap från Anders Borg och Fredrik Reinfeldt som lagt grunden för deras starka förtroende hos svenskarna. Det ska bli spännande att få möta väljarna hösten 2010.

Bloggar: Krohniskt

Regeringen stärker sitt förtroende hos väljarna. En bred majoritet anser att regeringen gör ett bra jobb. Förtroendet för att oppositionen skulle göra ett bra jobb vid regeringsmakten är låg. Det råder intet tvivel om att väljarna anser att Alliansregeringen gör bra ifrån sig. Glädjande såklart och jag är rätt säker på att det kommer att visa sig än tydligare i opinionen så småningom.

Idag kom då den första opinionsmätningen efter socialdemokraternas jobbkongress. Resultatet av att väljarna får ta del av sossarnas politik är att förtroendet och stödet för S sjunker. Demoskop gör själva kommentaren att sossarnas stöd är som störst när de syns som minst.

När valrörelse nu snart startar så är detta intressant. Stödet och förtroendet för regeringen ökar och för Socialdemokraterna sjunker det när den politiska debatten om inrikespolitiken blir tydlig. S kan knappast ha strategin att synas så lite som möjligt i valrörelsen, även om det förmodligen är så att det skulle gynna dem.

Så när de politiska alternativen börjar kännas verkliga så blir både debatten och stödet för alternativen annorlunda än idag. Det är först när väljarna anser att det går att ta ställning mellan alternativ de gör det. Nu börjar det skönjas vad det är för politik de rödgröna går till val på. Det skrämmer många väljare. Att lova stora och breda skattehöjningar för låg- och medelinkomsttagarna kommer att leda till att många funderar på sitt val. Leder verkligen skattehöjningar till fler jobb och förbättras skattehöjningarna den enskilde familjens ekonomi. Kontrasten är skarp till den politik Alliansen för, där återupprättandet av arbetslinjen stor i centrum för politiken och skattesänkningar för just låg- och medelinkomsttagarna.

Så, vi som var oroliga för att S-kongressen skulle ge S ökat stöd i opinionen verkar ha oroat oss i onödan. För ju mer socialdemokraternas politik tydliggörs, desto färre blir det som vill ha den.

Bloggar: Fredrik Axelsson och Göran Pettersson och Johan Örjes och Peter Andersson

För 20 år sedan hände det. Friheten i Europa vann en av sina största segrar. Muren revs och den revs för att människor hade tröttnat på att vara instängda och att inte ha sin frihet. Friheten att bestämma vem man vill träffa och när. Friheten att få tycka och tänka som man vill. Friheten att få rösta och vara politiskt aktiv. Friheten att få resa vart man och när vill. Friheten och medborgerliga rättigheter fanns inte bakom muren. Idag kan det vara svårt att förstå, då var det påtagligt.

För 20 år sedan visade människorna vägen. Det var nog. Bokstavligen rev de muren med händerna. Ett ögonblick i världshistorien som biter sig fast i mitt minne. TV-bilderna och tidningsreportagen avlöste varandra med den fantastiska segern för friheten. Men tids nog kom också bilderna och reportagen om allt det hemska som hände bakom muren. Vi kände det till och vi visste det. Somliga låtsades inte om det. Det skickades till och med hyllningstelegram till DDR´s ledare. Jag undrar ibland hur dessa människor som skickade dessa telegram då och idag känner för muren och allt runt omkring den.

Muren var symbolen och verktyget. Verktyget som stängde in människor och som till och med ledde till flera människors död. Människor som ville fly det hemska för att komma till ett fritt samhälle. Många dog för frihetens skull längs muren. Men muren blev och förblir symbolen för ett samhälle där medborgarnas friheter och rättigheter togs ifrån dem.

Det är värt att lära av historien. Det som hände för 20 år sedan kan vi fira och mina med glädje. Då tog förtrycket slut. Men låt oss inte glömma det som hände innanför muren under alla dessa år och alla dess offer som skördades i kommunismens namn. Det är värt att minnas. Friheten har vunnit många segrar, men runt om i världen återstår många kamper kvar att kämpa för. Det finns fler ”murar” som behöver rivas.

Bloggar: HBT-sossen och Arkelsten och Mark Klamberg och Amanda och Oskar (C) och Badland Hyena och Cristoffer och Adam och Per A och MinaModerataKarameller och Krohniskt och Sagor från livbåten