Fallet med läkaren som är häktad i det uppmärksammade fallet om den nyfödde bebisen som dog fortsätter att debatteras. Jag har inte gett mig in i denna debatt tidigare, anledningen är att detta är väldigt svårt. Läkare rasar över att en kollega blivit gripen av polis för att läkaren gjort sitt jobb och lindrat lidandet i livets slutskede. Mot detta står uppgifter och åklagaren att det är en överdos som getts och oavsett syftet med överdosen så är det att betraktas som dråp. Vem ska man tro på i denna isig tragiska händelse? Nu ska möten äga rum för att se om riktlinjer behöver tas fram.
När det gäller aktiv dödshjälp så är jag emot det. Jag har tagit upp det ämnet tidigare på min blogg. Anledningen är att döden inte kan återkallas. Den är absolut. Hoppet är det sista som överger människan och det som inte går att bota idag går att bota imorgon. Under och mirakel inträffar. När det gäller passiv dödshjälp, att inte sätta in livsuppehållande åtgärder och att smärtlindra är det en annan sak och det är självklart att det ska tillåtas.
Det finns många frågetecken kvar i detta uppmärksammade fall. Jag kan förstå läkarkåren som är upprörd över att den berörda läkaren är häktad och blev gripen av polis. Jag kan förstå de drabbade föräldrarna att de vill veta vad som hände. Förhoppningsvis klaras allt ut. Polis och åklagare ska givetvis utreda misstänkta brott även om de ägt rum på sjukhus och av läkare. Det återstår att se om den aktuella händelsen var ett brott eller om det var adekvat vård i livets slutskede.
”…Anledningen är att döden inte kan återkallas. Den är absolut. …”
Jasså…
Problemet från läkarsynpunkt är inte att läkare granskas av åklagare när skäl finns. Läkare kan inte kräva att inte granskas, men har rätt att begära kompetent bedömning.
Det kan faktiskt vara så att allt gå helt korrekt till under det sista vårdtillfället, att obduktionen inte påvisat något oväntat, att all läkemedelsbehandling har dokumenterats och att hela ingripandet berott på att polis och åklagare inte förstått:
1. Hur palliativ vård går till och hur sedering sker. (Aktiv dödshjälp är otillåten, men patienten får inte förvägras hjälp mot smärtor och ångest.)
2. Hur man värderar läkemedelskoncentrationer i blod. (Det går inte att korrelera uppmätt nivå i blod hos avliden till given dos. Läkemedel som tiopental är mycket kortverkande, men kan kvarstanna i kroppen länge. Rättsläkaren talade om nivåer som SKULLE KUNNA ha dödat)
3. Hur läkemedelsdoser dokumenteras. (Man säger att endast en mindre del av givna läkemedel antecknats. Det kan vara att man endast granskat löpande journaltext, där många ordinationer, fullt tillåtet, inte nämns.)
Om polis och åklagare själva har försökt granska journal och läkemedelslistor utan stöd av expertis är det inte konstigt att man kommit till märkliga slutsatser.
Att gripa någon i stället för att besvära sig med att fråga någon som vet, t ex Socialstyrelsen är vedervärdigt. Det är möjligt att man genom ett telefonsamtal kunnat få veta att ingenting verkar misstänkt.
Åklagaren gjorde helt rätt. Där råder ingen tvekan. Inte heller vad gäller rättsmedicinska undersökningen. Alla dessa bortförklaringar hur något kan hittas och i dödliga doser av ett preparat som enligt journaler aldrig getts….
norah4you:
du är uppenbarligen någon som borde kontakta åklagarämbetet då du verkar besitta en kunskap som knappt finns dokumenterad.
En kropp med multiorgansvikt, inkl levern, kan rimligtvis inte metabolisera läkemedel el något annat heller för den delen, är vi överens om det? Ett hjärta som pumpar sina sista slag lyckas med andra ord pumpa ut läkemedel i kroppens kärl, utan att nedbrytas, eller hur? Hur påverkar det en dos av t ex morfin tror du? Även en lekman kan ju räkna ut att alla läkemedel stannar i blodomloppet om de metaboliserande organan sviktar, nivåerna blir då skyhöga.
För kännedom så är en rättsmedicinare ingen farmakolog eller toxikolog. Det är inte en åklagare heller. Därför skall kunniga människor blandas in INNAN man arreterar någon mha polis. Det här är justitiemord.
Thiopental är inte mycket kortverkande.
Läste något mycket intressant en bit ner på denna länken. De vänner till familjen som skrivit har rätt. Det har inte kommit fram att flickan var hemma och fungerade som alla småbarn trots sin hjärnskada innan sista lasarettsbesöket. Läs:
http://martenschultz.wordpress.com/2009/03/11/oppenhet-och-forundersokning/#comment-2105
Även om rättsläkarens ifrågasatta slutsatser är riktiga ger de inte stöd för åklagarens uppfattning om att barnet uppsåtligen dödats. Inget emotsäger att de höga nivåerna läkemedel kan ha uppkommit genom sedering enligt vedertagen praxis. Om barnet givits adekvat sedering och som bieffekt dött något tidigare får detta anses vara acceptabelt.
Åklagaren har inte bara hävdat att tiopentaldosen inte har journalförts utan att endast mindre delar givna läkemedel har antecknats. Troligen har åklagaren endast granskat den löpande journaltexten, där alla läkemedelsdoser inte alltid antecknas.
Tiopental är faktiskt klassat som ultrakortverkande (http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19401205000013&DocTypeID=6 se punkt 5.1)
Detta är dock inget hinder för att kunna återfinnas i blod långt efter administreringen, särskilt inte hos gravt sjuka.
Problemen med åklagarens agerande är ju:
1. Rättsläkaren har inte alls kommit fram till att flickan dog av en överdos.
2. Att dosen skulle vara 1000 gånger högre än normalt är en osannolik fantasi. Det skulle betyda att 2/3 av flickans blodomlopp bestod av Tiopental. Då kunde man ju lika gärna ha använt vatten.
3. Av de 13-14 personer som var med under flickans sista timmar var läkaren den som var minst i rummet. Hela tiden var ca 10 anhöriga i rumet. Morfinet gavs med dropp, borde inte de anhöriga ha läkt märke till om läkaren gav en spruta? (Särskilt om dosen var 1000 gånger normal och sprutan rymde en halvliter som åklagaren påstått)
4. Man häktar inte en person för att höra ETT vittne, då hämtar man vittnet istället.
Man kan tro på (m) i alla fall. Upplysta filosofer, definitivt.
Ingen står över lagen. Hon gjort fel och hon kommer få sitt straff på ett eller annat sätt. Hon har vaknat upp från sin törnrosadröm.
Socialminister Göran Hägglund tillsatte en utredning 2007 för att omarbeta lagstiftningen som rör patientsäkerheten.
- 3 000 dör och 100 000 skadas i onödan i vården varje år. Det grundläggande problemet är lagstiftningen som silar mygg och sväljer kameler, säger han när han gästar Kalla fakta på söndagskvällen.
Inom Landstinget i Östergötland har man rannsakat sig själva och tagit reda på vad just deras vårdskador beror på. Mellan 2003 och 2006 granskades 118 incidenter, varav nära 50 hade lett till att patienten avlidit.
Resultatet visade att var tredje vårdskada berodde på dålig kommunikation inom personalen, som exempelvis vem som egentligen var patientansvarig läkare.
Var tredje timme dör någon av misstag i sjukvården
Vårdskadorna skördar sju gånger fler dödsoffer än trafikolyckorna. Den slutsatsen drar Socialstyrelsen i en rapport om den typen av skador inom sjukvården som hade kunnat undvikas.
6 800 personer skadas varje år av överdosering av läkemedel. Ännu fler skadas av utebliven, försenad eller otillräcklig läkemedelsbehandling.
Kostnad: 4,4 miljarder kronor om året
En vårdskada leder till i genomsnitt sex extra vårddygn, enligt Socialstyrelsens granskning. Det medför 630 000 extra vårddygn på ett år, vilket motsvarar runt 10 procent av alla vårddygn totalt.
Den sammanlagda kostnaden för de extra vårddygn som orsakas av vårdskador är 4,4 miljarder kronor.
* Statistiken kommer från rapporten ”Vårdskador inom somatisk slutenvård” från Socialstyrelsen och sedan har Kalla fakta räknat om siffrorna till absoluta tal.
Socialstyrelsen gick igenom 1997 patientjournaler från 72 sjukhus. Patientjournalerna (och skadorna) är från 1 oktober 2003 till 30 september 2004.
Under den perioden uppgick antalet vårdtillfällen till 1,2 miljoner på ett år.