Debatten omkring höga löner och bonusar duggar tätt. Oppositionen i riksdagen försöker kleta ner alliansen i att regeringen skulle vara för höga bonusar och orimliga löner. Östros försöker genom att skrika högt få genomslag. Jag får väl lov att säga att oppositionen är föga framgångsrik i sina försök.
Desto tydligare besked ger då de ledande moderaterna, Per Schlingmann, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. I ett läge där finanskris och lågkonjunktur är som allra värst och där man kan befara att vi inte sett botten ännu så är det många som upplever det som mycket provocerande när höga löner/bonusar betalas ut. Med bakgrund av det tycker jag att våra allians och moderata företrädare gör rätt i att kritisera näringslivet. Man kan alltid fundera på om det är rätt av politiker att ge sig in och kritisera det privata näringslivet. Men när det är rätt uppenbara problem med omdömet bland en del näringslivsmänniskor så kan det vara befogat.
Jag tycker regeringen visar gott omdöme, man kunde önska att fler kunde göra det. Nu på kvällen så kommer uppgifter om att SEB ledningen backat om sina löneökningar. Gott så. Det tog dock förvånadsvärt lång tid. Nu har även AMF ändrat sig, förmodligen för att slippa hamna i ett blåsväder som blir till orkan.
Fast är det inte att sänka sig till en lite väl låg nivå för statsministern att uttala sig om enskilda löner?
Varfor kommenteras inte politikerlon? De gor inte speciellt mycket utan forlitar sig pa radgivande experter. Det ar min asikt att den som jobbar mest (experterna) bor tjana 35 av 65 000 kr varje manad fran varje politiker. Manga forskare tjanar mindre an 40 000. Gor de mindre for landet an politiker? Ingen snackar om att hoja min lon till politiker nivaer.
Pingback: När börjar kriget? « Nemokrati
Med all respekt, regeringen och du själv kommer så långt från att visa gott omdöme som är möjligt.
För det första så ska inte staten gå in och kommentera lönenivåerna i privata företag, för staten har inte med det att göra. Staten ska hålla tyst, stanna ute och låta den privata sektorn sköta sig själva, ett privat företag vet förmodligen bättre vad som är bäst för den egna egen situationen än vad staten gör. En kompetent ledning är absolut nödvändig för ett bra resultat. Om SEB skulle köpa in ett IT-system som kostade 9 miljoner SEK om året skulle väldigt få klaga. När de köper in en VD-tjänst för motsvarande summan blir stora delar av Sverige avundsjuka, fastän de tvingas ha ett enormt ansvar, kompetens, arbetstid och press.
Sedan så undrar jag hur ni i alliansen hade tänkt skapa förståelse för era skattesänkningar när ni eldar på den redan alldeles för stora avundsjuka som finns hos för många svenskar. Tyvärr så lät ni den socialistiska modellen styra när ni gjorde jobbavdraget och gav låginkomsttagarna mycket högre skattesänkningar än höginkomsttagarna, trots att höginkomsttagarna redan betalar mycket mer skatt. Om ni någon gång tänker få höginkomsttagare att rösta på er och sänker skatten för dem så har ni skapat en situation för er själva där ni kommer att få onödigt mycket kritik.
För det tredje, förstår ni inte att högproduktiva (dvs. höginkomsttagare) medborgare också behövs i ett samhälle och att det är de högproduktiva människorna som driver samhället framåt? Marginalskatten för alla som tjänar över ca 58 000 (före arbetsgivaravgift och skatt, dvs ca 45 000 efter arbetsgivaravgift) är det otroliga 72 % (återigen räknat inklusive arbetsgivaravgift). De här siffrorna är väldigt enkla att tolka och de säger en sak: fly! Har du planerat att tjäna pengar under din karriär så fly landet. Om vi har en borgerlig regering som låter marginalskatterna ligga på de här nivåerna och dessutom gör utspel där de säger att de kommer att fortsätta att göra det, är det någon mening att stanna då? Vill man konsumera för pengarna så beskattas man sedan med världens högsta mervärdesskatt på 25 % som vi inte ens har hört talas om en sänkning på. Vill man investera pengarna så drabbas man vid en vinst på världens högsta kapitalvinstskatt på 30 %, som vi inte heller hört talas om att den skulle sänkas. Det kan inte upprepas för mycket: högproduktiva medborgare behövs i ett samhälle, att göra allt i sin makt för att de ska fly samhället är väldigt dumt.
Är det inte dessutom lite hyckleri att kritisera näringslivet för ett kortsiktigt agerande medan man själv säger att man gör utspelet ”I ett läge där finanskris och lågkonjunktur är som allra värst och där man kan befara att vi inte sett botten ännu så är det många som upplever det som mycket provocerande när höga löner/bonusar betalas ut.”? Är det verkligen rätt att göra ett utspel på grund av ett kortsiktigt förhållande (ja, för krisen kommer att ta slut) som kritiserar kortsiktighet?
Man kan sannerligen föra debatten om det är rimligt att politiker lägger sig i privata företags löner. Anledning till detta denna gång är ju att SEB vill ingå i det statliga bankgarantisystemet. Då är spelreglerna annorlunda. SEB vill ta del av statligt stöd som ges av skattebetalarnas pengar. Det är ju just detta som gör det hela provokativt. Där ligger skälet att Reinfeldt med fler kritiserar SEB banken. Uppenbarligen känner ocks SEB att det agerat fel i och med att de backat ikväll.
Jag tvivlar på SEB känner att de agerade fel, de inser nog förmodligen att de kommer att förlora många avundsjuka kunder i fall de går igenom med det här inför medias ögon. Då är det bättre att ha kvar de i princip temporära bonusarna som ligger på samma nivåer som löneökningen (det var ju därför löneökningen genomfördes, för att få bort den formaliteten).
En kompetent VD är nödvändig för att inte banken ska gå i konkurs och det är bara då som den statliga bankgarantin börjar att gälla. En kompetent VD kräver en hög ersättning (för övrigt är Sveriges VD-löner låga redan innan skatt internationellt sett men det kan vi ta någon annan gång) precis som alla kompetenta delar av ett företag. Att då kräva sänkt lön är att säga att man vill företaget inte vet vad det håller på och att man vill att det ska gå i konkurs. Vilket verkar väldigt irrationellt i mina ögon.
Dessutom så ändras inte punkt två till fyra i första inlägg av det faktum att SEB vill ingå i det statliga garantisystemet.
Pingback: Stoppa rovdriften! « Nemokrati
Ett tillägg, jag vet riktigt om det framgick i det förra meddelandet:
Företag kommer alltid att agera rationellt i sitt eget intresse, dvs. för sin egen överlevnad. Därför kan de antros att göra beslut angående sig själva. Det gäller oavsett om vi har en bankgaranti eller inte. Det spelar alltså ingen roll om vi har en bankgaranti eller inte. Staten, som varken agerar rationellt (utan populistiskt) eller i företagets intresse, ska fortfarande inte säga något om lönerna.
Problemet är inte att SEB:s vd tjänar 9 miljoner, problemet är när dessa får en bonus på 9 miljoner utöver sin vanliga lön på ex antal miljoner och detta i en tid när företaget går dåligt och måste sparka folk. Det är det som är problemet.
Får en vanlig anställd bonus när det går dåligt, nix har de tur får de bara sänkt lön.
Vilket skämt.
Bonusarna är inte annat än förtäckt korruption.
Klart att duktiga människor skall ha höga löner. I synnerhet entreprenörer. Men inte hur höga lönder som helst när man är satt att förvalta andras kapital och ägarna står den huvudsakliga risken.
Är själv för närvarande statstjänseman. Får mycket ofta höra kollegor påstå att ”om jag hade varit i näringslivet hade jag haft så här hög lön!”. Fine! Sök jobbet. Du är annars dum om Du stannar här. Nähä! Du fick inte jobbet. Men då har Du rätt lön här i staten. På samma vis är det med våra börsdirektörer. Sök jobb utomlands. Om Du jobbar där det allmänna löneläget är lägre finns det en anledning.
En Brain-drain tror jag på när jag ser det!
Mattias! Kan Du förklara en sak för mig. Jag har en grundmurat liberal syn på samhället, politiken och inte minst ekonomin. Men långt drivna bonuslönesystem gör mig brydd. Jag tänker så här.
Om en ordförande i en börsbolagsstyrelse skulle kontakta Dig och säga ”Mattias, vi har haft ögonen på Dig och vill gärna ha Dig som VD i vårt företag”. Du blir förhoppningsvis lite smickrad över att få detta förtroende men vill inte ge bort Din kompetens. Så Du säger att ”OK för nio miljoner kan jag ta det ansvaret. Det tycker jag själv att jag är värd” Din motpart meddelar att ”Det tycker jag och styrelsen också. Du får nio miljoner. Välkommen!”
Det är sedan jag inte förstår. När Du påpekar för styrelsen att ”Fast det är klart. För nio miljoner sitter jag nog mest på min breda bak. Om ni verkligen vill få del av min kompetens, mitt nätverk och mitt fulla engagemang vill jag ha möjlighet att få ytterligare ett par miljoner i bonus.”
Är Du då den rätte mannen för jobbet? Skulle inte Du kunna få en rimlig lön som räcker för att Du skulle ”ge järnet” utan att behöva ha ytterligare morötter? Om Du kan förklara detta på ett begripligt sätt är jag tacksam.
Samus:
Om det bara fanns en enda vd-post i världen och om alla människor skulle vara en bra vd skulle ditt resonemang vara i sin ordning. Men för det första finns det många olika vd-poster i världen, i olika länder med olika löner och skattenivåer. Sedan så finns det ett väldigt begränsat antal människor som har kompetensen för att vara vd för ett större företag och ännu färre som har erfarenhet av det och är bra på det.
Vd:arna som är kompetenta och skickliga kommer förmodligen att driva företaget de leder på ett bra sätt. Då många företag vill bli drivna på ett bra sätt kommer många att efterfråga de här vd:arnas kompetens.
Jag ger ett enkelt (väldigt förenklat, men det borde förklara hur situationen ser ut på ett bra sätt) exempel:
Två likvärdiga företag, ett svenskt företag och ett amerikanskt som får ungefär 100 miljoner kronor i vinst per år just nu, efterfrågar en ny vd. Det finns två lediga vd:ar. En av dem, låt oss kalla honom Stephen, har grundkompetensen men inget mer. Den andra vd:n, Pierce, har förutom grundkompetens en historia av väldigt bra ledarskap och alla företag som han har lett har gått väldigt bra. Båda företagen vill alltså ha Pierce i första hand. I det svenska företaget skulle får Pierce 7 miljoner kronor i grundlön plus cirka 2 miljoner i bonus och 72 % marginalskatt på det. I det amerikanska företaget skulle han få motsvarande 11 miljoner kronor i grundlön plus cirka 5 miljoner i bonus (om allt går enligt planerna) och 30 % marginalskatt på det. Om det inte finns något extremt förhållande som får Pierre att vilja vara i Sverige kommer han naturligtvis att välja det amerikanska företaget och det svenska företaget anställer Stephen. Det första året får det svenska företaget 100 miljoner i vinst, eftersom den nye vd:n inte är särskilt bra och bara fortsätter den gamle vd:ns jobb. Det amerikanska företaget lyckas däremot få 500 miljoner i vinst tack vare förnyelser från vd:n.
Exemplet visar flera saker som brukar framstå i verkliga situationer. Om du först erbjuds 7 miljoner i lön och någon senare gång erbjöds 11 miljoner i lön antar jag att du skulle tycka att båda var höga och att skillnaden kanske inte var så stor. Men när de erbjuds emot varandra så är trots allt 11 miljoner mer och då kommer de flesta att agera rationellt och välja det. Samma resonemang gäller för bonusarna. Det visar även att skattesituationen i olika länder spelar roll (vd är ett relativt internationellt jobb).
För det andra så förelorade det amerikanska företaget 7 miljoner kronor (4 miljoner i lön och 3 miljoner i bonus) jämfört med det svenska på att köpa in sin vd. Men de 7 miljoner är försummbara jämfört med den vinstskillnad, 400 miljoner, som Pierce lyckades skapa tack vare sin kompentens. Trots att det amerikanska företaget förlorade 7 miljoner (relativt) på sitt inköp av vd gick de totalt plus 393 miljoner jämfört med det svenska företaget.
Matte:
SEB lyckades (om jag inte såg fel i min alldeles för korta undersökning, gör en reservation för det) gå med vinst 2008. Ett företags mål är att gå med vinst och ge avkastning till ägarna. Punkt. Det är inte att anställa så många som möjligt. De anställda är enbart ett redskap för att nå högre vinst. Om företaget går med vinst, framför allt i lågkonjuktur, så ser jag inget konstigt i att ledningen får bonus.
Klas:
Politikerna har exekutivt ansvar och tvingas därmed fatta tunga beslut. Politikerna är exponerade för media hela tiden. Politiker kan inte ha full koll på allt, men de ska ha en överblick över allt, vilket är ett vetskapsområde precis som alla av experternas. Lönerna anser jag är rättfärdigade (och återigen låga i jämförelse med övriga länder i Europa) men däremot anser jag inte att riksdagspensionen är det.
Mattias.
Jag är inte säker på att Du förstår min fråga. Jag är helt medveten om att en bonus kan försvaras. Och att den kan vara ett konkurrensmedel i jakten på kompetens. Jag förstår också att ökad vinst är moroten för en entreprenör oavsett verksamhetens storlek.
Men kärnfrågan i mitt resonemang är: Behövs det en morot för en börs-VD? Visst menar Du att den ökande vinsten för ägarna har sin grund i den bonus man lockat chefen med? Skulle verkligen inte denna kvinna eller denne man kunna skapa den vinsten till bolagets ägare för att visa att han eller hon är rätt person och för att ytterligare öka sin status och sin konkurrenskraft? Men med blott en generös men fast lön?
Jag såge alltså hellre att SEBs VD fick nio miljoner i lön istället för sju miljoner plus möjlighet till ytterligare två. Morötter är för skolbarn eller för den delen åsnor. Tjänstemän upp till högsta nivå skall jobba med hela sin kompetens och hela sitt engagemang utan morötter.