Göran Hägglund menar väl, men det blir fel. Att höja alkoholskatten är förmodligen ingen lösning. Jag har själv skrivit om min oro kring det ökade alkoholdrickandet i Sverige. Alkoholen är förrädisk. De allra flesta klarar av att dricka alkohol vid rätt tillfällen och i rätt mängder. Alla dessa kan hantera nästan vilken alkoholpolitik som helst. Alla dessa vill ha rimliga priser och en tillgänglighet som är rimlig. Inte så konstigt och bör också så långt som möjligt tillmötesgås.
Alla gör dock inte det och det är runt dessa problem debatten bör föras. Alkoholen ligger bakom stora samhällskostnader. Kostnader som uppstår i samband med brott, olyckor, skador, skadegörelse, misshandel och missbruk. Kostnaderna i pengar är gigantiska och i mänskligt lidande är än större. Barn som växer upp i missbruksförhållanden brukar inte ha lyckliga berättelser att berätta. Kvinnor som misshandlar av sina fulla män varje helg brukar inte ha vackra berättelser att berätta. Unga kvinnor som blir våldtagna i fyllan brukar inte heller ha berättelser att berätta som vi vill att våra döttrar ska få uppleva.
Vad gör vi då åt detta? Höjd skatt hjälper knappast. De skulle förmodligen bara leda till mer svartsprit, hemkörd eller illegal. Höjda skatter är sällan effektiva lösningar på samhällsproblem. Nej, det är annat som behövs. Samhället bör enigt ha ett aktivt hälsofrämjandearbete på området. Åldersgränserna bör vara kvar. På så sätt stärks unga människors motståndskraft och man kan när man är mer mogen hantera alkoholen på ett klokare sätt. Rent fysiologiskt finns det skäl att försöka försvara 20 års gränsen. Allt handlar dock om att vi alla står emot missbruket och ser till att vård och stöd finns lättillgängligt. Alkoholism är en sjukdom, en sjukdom som måste få acceptans och som ska behandlas där efter. Alkoholism är en otäck sjukdom som ska tas på största allvar.
Jag har inte alla svaren och jag är heller inte objektiv. Jag är sedan 1994 nykterist. Jag vill inte tvinga på andra att bli nykterister, men jag vill ha en ansvarsfull debatt om alkoholens positiva och negativa effekter på vårt samhälle. Att klara av både det goda och det onda med alkoholen, det är utmaningen.
Bloggar: Krohniskt och Fredrik Axelsson och Karl Sigfrid och Elisabeth Svanteson
8 kommentarer
juli 6, 2009 kl 23:58
Mycket bra inlägg Kent! Men hur f-n ska det gå till? Aktivt hälsofrämjande arbete, stärka ungdomars motståndskraft? När detgäller denna fråga har jag gett upp. När min son körde ihjäl sig med 2 promille i blodet så inte var det någon som blev förbannad på spriten i hans närhet (utom jag då). Inte möttes jag av någon förståelse när jag avstod från alkohol. Nä spriten är helig. In i det sista ska den försvaras, aven om farsan är alkoholist! Pust låter bitter men hur ska det gå till??? // Lotta Sörman
juli 7, 2009 kl 0:08
Hej Lotta!
Tack för din kommentar. Som sagt detta är en mycket svår fråga och jag förstår dig och den tragedi som du och din familj drabbats av. Jag håller med mycket me dig och jag tror vi behöver bli fler som säger ifrån. Jag tror vi skulle kunna göra något tillsammans. Kanske ska vi ta och träffas efter sommaren för ett förutsättningslöst samtal om våra gemensamma tankar kring detta? Vad säger du? Återkom gärna på min mail, kent.persson@moderat.se
juli 7, 2009 kl 0:50
Bra skrivet! Jag vidhåller dock att du var roligare att festa med när du drack sprit…
juli 7, 2009 kl 10:12
Hej Andreas, tack för berömmet. Festandet har jag lämnat bakom mig och det är nog många glada för…
juli 7, 2009 kl 19:52
När jag var ung mor på 60 – 70talet drack inga kvinnor i min närhet annat än i sällsynta fall. Idag är det annorlunda. Kvinnorna har ökat konsumtionen, de dricker som män om inte mer, ett av jämlikhetens pris. Och vad kan man göra åt det? Som föräldrar dricker, dricker de unga.
juli 8, 2009 kl 5:17
Utblildning
Hej!
Jag håller med dig om det knappast gör någon skillnad om man höjer skatten på alkohol. Det rimligaste vore väll att förbjuda alkohol eftersom det är en farlig drog och ett gift för kroppen. Skulle alkohol ha tagits fram i dag så skulle det knappast tillåtas till förtäring. I dag är det inte en realistisk tanke av kulturella skäl.
Det finns väll inte i dag eller när jag var i tonnåren för 25 år sedan någon utbildning hur man hanterar drogen alkohol på ett vettigt sätt. Det var/är tyvärr så att när man är 20 år skall man helt plötsligt bara kunna hantera alkohol, är det inte märkligt?
Jag har ett svårt missbruk bakom mig och jag förordrar utblildning i förtäring för ungdommar, dvs vad är alkohol, vad gör det med kroppen och hur farligt är det.
Jag vill också utmana sjukdomsbegreppet genom att påstå att det inte är en sjukdom och att det går att utbilda sig från ett beroende, jag har gjort det. Jag betraktade mig själv som lika hopplös som andra missbrukare på diverse AA möten och blev nedslagen av mitt öde.
Jag sökte frenetiskt efter alternativ för att lösa mitt nedbrytande problem och fick napp till slut. I dag sammarbetar jag med den orginasation i USA som gav mig den information jag behövde för att kliva av mitt beroende. Jag håller i dag på att översätta en del av materialet till svenska.
Jag skickar gärna en länk när det är upplagt.
Jag vill utmana sjukdomsbegreppet genom att påstå följande:
Kriterierna för att klassas som sjuk gör att vem som helst som svarar jakande på några frågor är sjuk.
Toleransökning och abstinens får alla som dricker någolunda regelbundet. Hammarslagaren på lördagen är ingenting annat än abstinens.
Många vill få det till att man är kronisk alkoholist för att man inte kan dricka ”normalt” Hur kan man ens prata om en normal konsumtion när det gäller alkohol, det är ett gift för kroppen. Accepterat i vårt samhälle, men likväl ett gift för kroppen. Jag säger att jag äntligen dricker normalt, dvs jag dricker vatten.
Jag vill inte provocera dem som tycker att de är alkoholsjuka. Jag vill dela med mig av det guldkorn som jag har hittat.
För vad är viktigast för den som har problem med beroende? Att bli klassad som sjuk eller att bryta sitt beroende.
Till slut handlar det ändå om vad jag vill göra. Vill jag fortsätta missbruka och inte ställer mig bakom de parametrar som finns som avgör om jag har en beroendesjukdom, så kan ingen klassa mig som sjuk.
juli 8, 2009 kl 17:31
Hej Henrik, återkom gärna med länkar och mer info.
juli 8, 2009 kl 18:46
[...] Dags att ta det supandet på allvar. Var tionde student super för mycket. Ytterligare ett tecken på att det dricks och sups för mycket i vårt land. Man kan välja att blunda för denna typ av larmrapporter och man kan välja att se den. Jag tycker det ska tas på allvar. Jag har nyss skrivit ett längre inlägg om alkoholen och problemet med att ta debatten om den. Jag tänker inte upprepa det, utan ni hittar det inlägget här. [...]