Reflektioner. Så här dagens efter fyra dagar av partistämma kan man ge en kort reflektion. Förmodligen blir det än bättre tankar om några dagar när distansen till dagarna blivit större.
Min första reflektion är att stämman gick bra. En god stämning med få konflikter. Tidigare partistämmer har innehållit mer och tuffare debatter, mycket tuffare. Då sat vi i opposition, nu leder vi landet. Det gör att minsta konflikt eller åsiktsskillnad slås upp till stora nyheter som saknar proportioner. Om, jag säger om, stämman hade genomförts utan några åsiktsskillnader och utan debatter där dessa skillnader prövats är jag rätt säker på att media kritiserat även det. Då hade det varit lågt i tak och partiet toppstyrt. Nu när debatten förs heter det att partiet är djupt splittrat. Jag känner inte alls igen den bilden. Min bild är snarare att partiet aldrig varit så överens.
Fredrik Reinfeldt har ett starkt grepp om partiet. Hans ledarskap ifrågasätts inte, i alla fal inte öppet. Så länge partiet vinner val sitter han tryggt. Så länge partiet skördar framgångar sitter han säkert.
Förnyelsen. På de senaste stämmorna har stora förändringar gjorts inom den ekonomiska politiken och i jobb politiken. Det är där diskussionerna har varait. Denna gång är det faktiskt så att det sker minst lika stora förändringar. Det som gjordes på arbetsmarknadsområdet i omprövingar gjordes denna gång på sjukvårdsområdet. Den förnyelsen lägger grunden för nya framgångar om partiet gemensamt för ut politiken på riksplanet och lokalt.
Opinionen. Moderaterna ligger stabilt i opinionen och det är ett år kvar till valet. Förutsättningarna för moderaterna ser förmodligen väldigt bra ut. Dock ska man komma ihåg att det är inte helt lätt eller givet att M kan följa upp förra valets succé. Det kommer att krävas hårt abete. Moderaterna är det statsbärande partiet och kommer således att granskas mycket hårdare nu än då. Ansvaret bär M och i valet kommer man ställas till svars för exempelvis en hög arbetslöshet.
Alliansen. 5 år är det sedan den bildades. Detta är kanske Reinfeldts största strategiska beslut. Alliansen la grunden för maktskiftet. Det var något nytt, det var fräscht och det visade att borgerligheten är reda att styra landet. På stämman berömde Reinfeldt de andra borgerliga partierna. Ödmjukt och nöldvändigt. Håller inte alliansen ihop så kommer det bli svårt, för att inte säga omöjligt att vinna valet.
Ett par reflektioner var det. Min sista blir att moderaterna är ett parti som mår bra. Man har klarat av att växa in i rollen som statsbärande parti. Baksidan är att partiet nu är mycket mer försiktig. Sakta men säkert rör det å sig åt rätt håll. Frågan är dock om väljarna kommer att uppfatta förnyelsen och att det därmed skapas den nyfikenhet på partiet som det gjordes i valet 2006. Jag hoppas det, för om vi inte lyckas med att skapa nyfikenhet, då blir det ett tufft år.
