Politik när den är som sämst

Just nu tycker jag politiken visar om sin sämsta sida. Ingen är kanske heller inte bättre än någon annan. Jag vill hävda att alla bär sin del av ansvaret. Jag har och tar min del av ansvaret. Det jag syftar på är debatten kring hur man ser på Sverigedemokraternas roll efter valet 2010. Anklagelserna haglar över blockgränsen. Nivån är bitvis låg, mycket låg till och med. Jag måste tillstå att jag skäms för den typen av debatt vi nu ser.

För det första har jag uppfattat tydliga besked från såväl alliansen som de rödgröna. Jag är medveten om att alla inte tycker så, men det tycker jag. Här är just det första problemet. Man vägrar höra vad den andra säger. Man har bestämt sig för vad man vill att motståndaren ska tycka och gör den inte det så anser man i alla fall att motståndaren tycker så som man vill. Man bemöter varandra med misstänksamhet och smutskastning istället för att lyssna.

Frågor bemöts med motfrågor. Misstänksamhet bemöts med misstänksamhet. Smutskastning bemöts med smutskastning. Retorik, dålig eller bra, bemöts med retorik, dålig eller bra. Man låtsas helt enkelt inte om varandras besked utan fortsätter med sina påståenden oavsett om de stämmer eller ej.

Vem vinner på detta sandlådekrig? Förmodligen Sverigedemokraterna. De får ett utrymme att bli martyrer. De får ett utrymme utan att redogöra för sin politik. Är det en bra strategi om det är så att vi inte vill att SD ska komma in i riksdagen? Förmodligen inte. Det som just nu sker är att SD stärks på grund av tjabblet i politiken kring just frågan om hur SD ska bemötas.

Hur ska då SD bemötas. Först ska man ändå ha respekt för att frågan är högst teoretisk. Vi vet inte om SD kommer in i riksdagen. Jag tycker inte man ska ge dem mer utrymme än vad som är nödvändigt. Min uppfattning är dock glasklar. Jag har fört fram den flertalet tillfällen. Jag kommer aldrig att samarbeta på något sätt med SD, ej heller göra mig på något sätt beroende av SD. Jag har redan agerat så. Efter valet 2006 ville SD bilda valkartell med oss. Jag avvisade med bestämdhet, även om det hade gynnat oss så är det min bestämda uppfattning att det spelar ingen roll. Jag kan inte samarbeta med ett parti vars politik är helt oförenlig med mina värderingar.

Vilka förlorar på debatten som nu förekommer. Politiken och demokratin. Medborgarna vänder oss ryggen när debatten förs på det sätt den nu gör. Jag förstår dem. Så i skuggan av att de nu kastas argument i ett högt tonläge mellan de två regeringsalternativen om SD så får de just den resa de vill ha. De kan måla ut sig som martyrer och de kan glida fram utan att granskas politiskt. Folk blir förbannade för att politiken inte kan hålla en hyfsad debatt och missnöjesröster kan därmed lockas över till SD. Resultatet kan bli att SD kommer in i riksdagen på grund av detta.

Jag hoppas nu att politiken samlar sig och för debatten om de politiska frågor som valet ska handla om 2010. På så sätt blir det tydligt att SD är ett parti som inte har något att tillföra i svensk politik. På så sätt kan politiken återigen vinna mark hos väljarna. Men det kräver att vi nu för en saklig debatt och sakpolitiken. Jag hoppas att vi klarar av det.

Intressant

Bloggar: SVD ledarblogg och gryningsräd och Peter Andersson och Erik Laakso och Badlands Hyena och Krohniskt och Ingerö