Att vara heltidspolitiker är en förmån, ett fint uppdrag som man fått av väljarna. Man bär väljarnas förtroende. Ett förtroende som ska bäras med ödmjukhet och stolthet. Att få vara i demokratins tjänst är fint, men kräver också att man bär uppdraget med ansvar.
Ett förtroendeuppdrag är ett uppdrag man har på låns. Det ska man ha respekt för. Väljarna förtjänar politiker som tar uppdraget på fullaste ansvar. Då krävs att man lägger mer än heltid och lägger hela sin energi och uppmärksamhet på uppdraget.
Det är ingen dans på rosor att vara heltidspolitiker. Jag kan bara utgå ifrån hur jag själv har det. Kraven är, med rätta, stora på oss som är ledande politiker. Jag jobbar minst 60 timmar i veckan och är ständigt inloggad. Som heltidspolitiker är man aldrig ledig från sitt uppdrag. Man måste ständigt vara kontaktbar och på alerten. Jag klagar inte. Detta är förutsättningarna för en heltidspolitiker.
Så, jag trodde att riksdagsledamotsuppdraget kräver lika mycket i arbetsinsats. Sanningen är väl också den att det gör uppdraget. Att Thomas Bodström har tid med att vara advokat, vara författare och andra sidouppdrag är för mig en gåta. Det är möjligt att Bodström har kraften att kunna arbeta mycket mer än vad många andra orkar. Men granskningen av honom visar ju ändå att det finns en del att fundera över, framför allt de som är hans väljare. Vill man verkligen ha en riksdagsledamot som ägnar sig åt rätt mycket annat är det heltidsuppdrag han har.
Bodström själv menar att granskningen är missvisande. Kanske är den det till delar. Jag vet inte. Men däremot så är det tillräckligt mycket Bodström ägnar sig åt annat för att det ska ge uppmärksamhet och kritik.
Vän av ordning kommer nu att säga att det säkert finns moderater eller alliansriksdagsledamöter som gör likadant. Det är mycket möjligt. Jag vet inte. Min kritik kommer att vara densamma. Att vara riksdagsledamot är ett heltidsuppdrag. Att göra som Bodström gör skadar inte bara honom själv, det skadar också det politiska uppdraget. Ett uppdrag som är väl arvoderat. Det allra flesta väljarna kommer inte i närheten av den lönen någonsin. Det borde man fundera på. Konsekvensen av sitt agerande som politiker drabbar nämligen inte bara en själv, utan drabbar i viss mån hela det politiska systemet.
Ska man då inte få ha sidouppdrag som politiker? Självklart ska man få ha det . Att ha rena fritidsuppdrag i föreningar är inga problem, tvärtom så är det bra. Att ha styrelseuppdrag av olika de slag är också bra. Både för politikern som får inblick i företag men också hos företaget som får in ett politiskt kunnande. Egentligen tror jag att fler bolagsstyrelser skulle ha nytta av att ha politiker i deras styrelser. Man kan säkert även i viss mån hålla fast i sitt gamla yrke. Poängen är väl bara den att uppdragen inte ska störa det politiska uppdraget, vare sig i tid eller i att intressen krockar.
Så jag är förvånad över hur Bodström klarar av att vara både riksdagsledamot och advokat samtidigt. Både uppdraget tar tid och borde störa varandra. Väljarna borde förtjäna att ha politiker som lägger den tid och kraft på sitt uppdrag som det kräver. Om Bodström gör det vet inte jag. Förmodligen tycker Socialdemokraterna att han gör det. Om väljarna tycker det återstår att se.
Läs även på Newsmill där en något ändrat artikel finns.
Bloggar: Norah4you och Stenudd och Peter Andersson och Mats Sander och MinaModerataKarameller och PJ Anders Linder och SVD ledarbloggen och Allt om alliansen
Och högst frånvaro har alliansens riksdagledamöter med KD och FP i bräschen.
Många riksdagsledamöter för alliansen tycker det är meningslöst att närvara då dom är extremt toppstyrda från regeringskansliet och inte får debattera direktiven från Reinfeldt utan endast vara tysta och rösta RÄTT.
Vi har aldrig haft en så odemokratisk regering som under toppstyrda alliansen. Taket i riksdagen är snart på golvnivå för stackars alliansledamöter.
Krille,
Sverige har för första gången sedan Tage Erlanders tid en regering som INTE är toppstyrd varken i sin helhet eller i sina delar. Även tidigare borgerliga regeringar hade delinslag som var toppstyrda. ICKE SÅ NU.
Värst toppstyrning var det dock under Göran Perssons andra regering!
Visst är det som du skriver Kent; ett politiskt uppdrag ska man ta på allvar.
Det är alltid en avvägning med det politiska arbetet kontra med kontakten med verkligheten, om jag nu vårdslöst får uttrycka mig.så..:)
Jag menar att ha sidouppdrag,kan vara nyttigt och rent av nödvändigt för att inte tappa kontakt med verkligheten.
Den gyllene frågan är ju hur kombinera dessa två? Det är en tunn linje att balansera på.
Utan att sticka ut hakan för långt så vågar jag påstå att dessa ”mångsysslare” även finns i ditt parti Kent. Denna gång var det fokus på Bodström, sannolikt ett medvetet val från redaktionen eftersom Bodström börjar bli het.
Att Bodström är en duktig jurist kan vi vara överens om och sannolikheten att det skulle vara pengar som lockar är inte troligt eftersom det ordinarie politikeruppdraget är välarvoderat.
Det är inte bara inom politiken vi hittar mångsysslare. Inom näringslivet likväl, och då inte bara på toppnivå.
Några klarar av detta bra, utan att göra kall på kvalitetet men andra klarar det desto sämre.
Många tackar ja till uppdrag som ett resultat av att man blir smickrad,det finns ingen annan som kan ta det etc etc.
En svår avvägning mao.
Men som sagt rent principiellt tycker jag att det är bra med politiker som är ute i verkligheten, det gagnar alla. Sedan får det ju inte bli så att du sitter där med en arbetsvecka på 60t, eller hur Kent:)? Oavsett om du är heltidspolitiker eller en vanlig förvärvsarbetande.
”Sedan får det ju inte bli så att du sitter där med en arbetsvecka på 60t, eller hur Kent:)? Oavsett om du är heltidspolitiker eller en vanlig förvärvsarbetande.”
Varför får man inte jobba 60h-vecka om man vill? Finns det någon vetenskaplig undersökning som säger att kroppen bara orkar med arbete under 40 av veckans timmar? Eller är det den stora allvetande staten som har bestämt att våra kroppar bara orkar med 40h-veckor?
Ja herregud så har man hittat hit. Min far var moderat och trodde på klassamhället, min morbror är f.d. moderat kommunalråd och hans hustru f.n. moderat kommunalråd. Många av mina studentkamrater i Uppsala var medlemmar i Heimdal, en rent avskyvärd högervriden sammanslutning.
Även om de flesta av mina släktingar och vänner är trevliga privat så kännetecknas deras respektive de flesta moderaters åsikter av arrogans, egoism och total avsaknad av empati. Att vara moderat eller nyliberal och alliansvänlig är och kommer alltid att vara oanständigt, osmakligt och anstötligt. Kanske Du Kent Persson är ett av de fåtal undantagen från den regeln?
Som demokratisk marknadsinriktad socialist kommer jag på inga villkor att delta i dylika gruppers sadistiska mobbning av fattiga, utslagna och värnlösa d.v.s. arbetslösa, sjuka och pensionärer. Istället är jag den som ställer mig upp på deras sida mot vem det vara månde. Frågan om hur många timmar Du respektive andra politiker lägger på Era uppdrag och huruvida Ni har sidouppdrag eller ej, är betydligt mindre intressant än vad Ni kämpar för under de timmar Ni arbetar!
Joacim, man får jobba hur länge man vill. 40 t eller 60 eller tom 80 om man får ihop det.
Huruvida hälsosamt eller ej, eller kvalitet eller ej , det kan man kanske fundera över.
Tack Peter S för din kommentar. Jag håller också med dig i stora stycken, det gäller att hitta balans. Jag jobbar så mycket för att jag tycker det är givande och jag vill göra ett bra jobb.
Peter W, visst är det resultatet som räknas och det är väljarna som avgör om man uppnått det.
Pingback: Att skydda sig bakom siffror « Krohniskt
Pingback: Deepedition » Den inskränkta riksdagskulturen skapar FRA-lagar