Gärna mer samarbete i Norden och gärna ett tättare samarbete som stärker Nordens ekonomier och konkurrenskraft, men mer än samarbete är inte aktuellt för någon tror jag. Gunnar Wetterberg som brukar komma med mycket intressant synpunkter och idéer skjuter helt utanför målet denna gång. I sin artikel på DN debatt föreslår Wetterberg att Norden ska bilda en opinion. Jag håller med bloggaren Krohniskt i slutsatsen att detta är helt förlegat. Det är en idé som är otidsenlig.
Samarbetet inom EU får gärna fördjupar och säkert kan Norden om man håller ihop än mer påverka EU i en riktning som vi vill. Norden har stor samsyn i många frågor och i stora stycken gemensam historia och kultur. Norden kan gemensamt fördjupa samarbetet inom många olika områden. Att gemensamt stärka konkurrenskraften för att locka till företag och jobb till Norden vore bra, men är kanske svårare att genomföra än att föreslå.
Norden skulle däremot kunna fördjupa samarbetet kring sjukvård och utbildning än mer. Sjukvården står inför stora utmaningar, inte minst inom den högspecialiserade sjukvården. Här skulle gemensamma nordiska projekt kunna öka tillgängligheten och kvaliteten samtidigt som en god ekonomi för satsningar kan hållas. Inom den högre utbildningen sker mycket, men än mer kan göras mellan Universiteten. Jag skulle gärna också se ett tätare samarbete inom exempelvis gymnasieutbildningar för att göra den bättre och intressantare.
Det finns gott om samarbeten som kan fördjupas inom Norden och det säger nog de flesta ja till, men jag är lika säker på att de flesta säger nej till en Nordisk Union. Låt idén stanna vid en idé och inte mer.
Det är lätt att anklaga något för att vara förlegat och otidsenligt. Jag tycker att om din åsikt speglar moderaternas åsikt i frågan så är moderaterna förlegade och otidsenliga
Nog kan du ge motargument med lite mer substans?
Kent, vad är det som är så dåligt med en Nordisk Union som är så bra med en Europeisk? En Nordisk Union vore på många sätt mer naturlig, och den hade gett samtliga Nordiska länder en starkare ställning gent emot omvärlden än vad de (vi) har i EU. Det är en klockren win-win-situation: vi behåller vår suveränitet och får samtidigt ökat inflytande. I EU har vi givit upp den nationella suveränitet till förmån för… ja vad? En svindyr medlemsavgift och massa byråkrati? Finner det fortfarande otroligt att så många som har en så klok syn på inrikespolitik anammar en helt annan på överstatlig nivå.
Jag ser att Esteban hann före mig med att skriva vad jag tänkt.
Var har du det mest grundläggande i en argumentation; själva argumenten?
I ditt inlägg har du endast skrivit att det är ”otidsenligt”.
Jag blir fruktansvärt oimponerad av inlägg med stark åsikt, men utan sakligt underbyggda argument.
Sen tycker jag dock inte du skall se mig som ett troll – jag tycker detta var ett mycket intressant ämne att diskutera och hade gärna sett dig framföra moderata åsikter kring det hela. Dock nästa gång med mer ”varför” än ”därför”
Lycka till i fortsättningen.
Sist vi var i en nordisk allians upplöstes det med saker och skeenden som hände efter stockholms blodbad. Efter det var det flera hundratals år med krig mellan länderna.
Jag kan inte tro att Norge är så sugen att vara i union och om man tittar på det så är Finland , Danmark och Sverige i en ekonomisk union genom EU.
Några av er efterlyser en ”sakligare” argumentation från mig. Det gör ni rätt i inser jag när jag läser igenom bloggen igen. Jag tror inte att det finns en framkomlig väg att skapa en Nordisk Union enligt Wetterbergs förslag. Jag betvivlar att Unionsbyggande över huvudtaget är en bra väg att gå. Frivilligt samarbete mellan suveräna stater är bättre. Så är det inom EU, möjligen skulle en sådan väg vara möjlig att skapa ett NU. Där har vi dock idag Nordiska Rådet som jobbar med en hel del frågor. Det arbetet skulle kunna stärkas. En del av de rättigheter som man arbetat med att stärka inom EU finns redan inom Norden. Det nordiska samarbetet kan förstärkas och fördjupas utan att bilda en union. En nordisk union skulle riskera bli en unionen i unionen. Jag tror det skulle skapa större problem än lösningar.
Hoppas ni fått lite mer argument nu. Stort tack för era kommentarer.
Vad jag minns från historian så var
”Kalmar unionen” någonting som ledde
till ett bättre liv för skandinaverna under
medeltiden. Det var inga krig och man stod starkare tillsammans. Sedan försökte Kristian II ta över och raserade allt. Lite samma sak ser jag idag kan vara problemet. Alla länder kommer ju slåss om att ha mest att säga till om, kmr vara en intrig. Men jag älskar förslaget! Vill att det ska genomföras, men det tar nog minst till 2050 innan det kan inledas om folkomröstningar säger ja.
Detta låter som en lysande ide. Äntligen får vi skåningar tillhöra rätt land. Å de bästa Köpenhamn blir huvudstad. Underbart då slipper man alla snobbiga stockholmare som tror de är nått. Ett annat förslag hade vatt å låta Göteborg va huvudstad. De hade då leggat i mitten av detta land
Hmm.. för en gång skull håller jag helt med dig, Kent. Känns ovant, men ganska bra.
Jon, det är helt OK att tycka som mig…
@Dennis
Att summera Kalmarunionens fall i en bloggkommentar är lite lurigt, men grundorsaken till konflikterna och upplösningen stod i maktkampen mellan kung och adel. Med Danmark som bas försökte Margaretas efterträdare skapa en mer centraliserad stat (enligt tidens trend) av en personalunion. Det lyckades i Norge som blev en del av ”Stor-Danmark”, men inte i Sverige. Kristian II försökte återställa sin makt som kung i Sverige, som succesivt hade urholkats sedan unionens födelse, men misslyckades. Sedan fortsatte kampen i Sverige mellan kung och adel, men med svensk kung.
Visst är det en av de stora sorgerna i nordisk historia att så mycket krigande har skett mellan skandinaver, men man kan knappast säga att Kristian II bär ansvaret för det.
Kalmarunionen kan inte jämnföras med en eventuell Kalmarunionen II, då skillnaderna mellan ”Äkta” monarki och demokrati är för stora. Kalmarunionen föll mycket på orättvis maktfördelning. Jag ser egentligen inga problem för en ny union/statsförbund. De svåra frågorna är dock EU, NATO och kanske även EMU. Kanske skon klämmer i att den politiska elitens rädsla att förlora makt?