För 20 år sedan hände det. Friheten i Europa vann en av sina största segrar. Muren revs och den revs för att människor hade tröttnat på att vara instängda och att inte ha sin frihet. Friheten att bestämma vem man vill träffa och när. Friheten att få tycka och tänka som man vill. Friheten att få rösta och vara politiskt aktiv. Friheten att få resa vart man och när vill. Friheten och medborgerliga rättigheter fanns inte bakom muren. Idag kan det vara svårt att förstå, då var det påtagligt.
För 20 år sedan visade människorna vägen. Det var nog. Bokstavligen rev de muren med händerna. Ett ögonblick i världshistorien som biter sig fast i mitt minne. TV-bilderna och tidningsreportagen avlöste varandra med den fantastiska segern för friheten. Men tids nog kom också bilderna och reportagen om allt det hemska som hände bakom muren. Vi kände det till och vi visste det. Somliga låtsades inte om det. Det skickades till och med hyllningstelegram till DDR´s ledare. Jag undrar ibland hur dessa människor som skickade dessa telegram då och idag känner för muren och allt runt omkring den.
Muren var symbolen och verktyget. Verktyget som stängde in människor och som till och med ledde till flera människors död. Människor som ville fly det hemska för att komma till ett fritt samhälle. Många dog för frihetens skull längs muren. Men muren blev och förblir symbolen för ett samhälle där medborgarnas friheter och rättigheter togs ifrån dem.
Det är värt att lära av historien. Det som hände för 20 år sedan kan vi fira och mina med glädje. Då tog förtrycket slut. Men låt oss inte glömma det som hände innanför muren under alla dessa år och alla dess offer som skördades i kommunismens namn. Det är värt att minnas. Friheten har vunnit många segrar, men runt om i världen återstår många kamper kvar att kämpa för. Det finns fler ”murar” som behöver rivas.
Bloggar: HBT-sossen och Arkelsten och Mark Klamberg och Amanda och Oskar (C) och Badland Hyena och Cristoffer och Adam och Per A och MinaModerataKarameller och Krohniskt och Sagor från livbåten
5 kommentarer
november 9, 2009 kl 10:38
Ang fler murar som behöver rivas tänker du på Israels mur i Palestina antar jag? Håller med dig i så fall, även om det inte räcker med en riven mur för att skapa fred där.
november 9, 2009 kl 11:49
Ja du Kent, att du med tystnad kan passera förbi den ”mur” (du sätter faktiskt ut citattecken) som idag bär samma skammens stämpel som någonsin Berlinmuren i din blogg är rent häpnadsväckande. Jag (som är född i Tyskland 1943) var i Berlin 13 augusti 1961, när sovjetmarionetterna byggde den ”antifascistiska skyddsmuren”, jag läste inte bara om den. För några år sedan var jag i Israel och Palestina och såg samma terror mot en instängd, politiskt förtryckt opch militärt ockuperad befolkning. Nog kunde det vara klädsamt om du kunde ta ställning i den frågan. Eller skickar du hyllningstelegram till Netanyahu?
Med frihetliga hälsningar, Hans Holberg
november 9, 2009 kl 12:34
[...] Bloggar: Kent Persson [...]
november 9, 2009 kl 14:48
Hej Hans, jag uppfattade inte vad du tyckte om den muren ska skrev om i Tysklandm, var det bra att den revs eller ej? Nej, jag skickar inga hyllningstelegram, men vi minns vilka som gjorde det till DDR, eller hur Hans?
november 10, 2009 kl 19:03
Du har missat ordentligt om du tror att jag är en vänsterpartist som passar in i en moderat mall. Konkret: Självklart jublade jag som de flesta andra över att muren försvann, jag hade släktingar och vänner på båda sidor. Jag undrade vad du anser om israelernas terror, kolonisation och murbygge på stulen palestinsk mark IDAG. Det är faktiskt lite svårt att höra borgerliga politiker ta ställning mot den folkrättsvidriga politiken. Vad säger du?