Idag är det FN´s dag mot kvinnovåld. I Örebro arrangeras en manifestation mot kvinnofridsbrott. Ett utmärkt initiativ som jag kommer att delta i. Jag är tillfrågad om att säga några ord och givetvis tänker jag göra det. Förmodligen blir det något åt detta håll som jag avser att säga.
Det finns ett stort samhällsproblem som sker varje dag men som ofta döljs och inte syns utåt. Det är våldet och de sexuella övergrepp som sker i de nära relationerna innanför hemmets fyra väggar. Det är skrämmande att det oftast är just en man som känner kvinnan som utsätter henne för misshandel och sexuella övergrepp. Det kan vara hennes man, sambo eller nära vän. För mig är det helt obegripligt hur man kan välja att bruka våld mot någon man påstår sig älska och jag tycker det är angeläget att vi alla står upp mot detta. Men det räcker inte att bara ställa upp i upprop utan det är viktigt att gå från ord till handling. Det handlar om att man själv är ett gott föredöme för sina barn, sina vänner och samhället. Det handlar också om att som medmänniska se de utsatta kvinnorna och barnen som lever med våldet varje dag samt att säga ifrån när man upptäcker att någon far illa.
Samhällets måste fungera för de kvinnor och barn som är utsatta och vi måste satsa på att stärka arbetet inom olika områden för att stoppa våldet och övergreppen. Moderaterna har tillsammans med de andra allianspartierna arbetat fram en handlingsplan för att stoppa mänsvåld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och våld inom samkönade relationer. Det är bra och det finns mycket vi kan göra i kommunerna och i landstinget.
Ett sätt att stärka de utsatta kvinnorna vore att inrätta ”skyddsänglar”. Dessa änglar skulle få i uppdrag att hjälpa utsatta kvinnor. Att hjälpa dem igenom hela den process som måste gås igenom i allt från polisförhör, sjukvårdsbesök, kontakt med advokat och att orka igenom den rättsliga processen.
Sjukvården skulle kunna förbättra mottagande av dessa utsatta kvinnor ytterligare. Vi har tidigare föreslagit att en speciell mottagning ska inrättas för kvinnor som utsatts för kvinnofridsbrott. Allt för att stärka arbetet, höja kvaliteten, förbättra bemötandet och öka tryggheten.
Vi har föreslagit att en ”okej sex” kampanj ska genomföras i Örebro län. Just i syfte att få unga människor att fundera på hur en kärleksfull relation ska fungera. Vi har också föreslagit att det förebyggande arbetet riktat mot ungdomar ska stärkas. Det handlar om att kunna ge barn och unga en bra uppväxt, så att de blir trygga barn som växer upp till trygga vuxna.
Det finns givetvis mer att göra. Till sist handlar det om att stå upp för det som är rätt. Det handlar om att stå upp emot kvinnofridsbrott och att våga opinionsbilda och föra fram konkreta förslag. Jag gör det gärna, jag hoppas att fler män väljer att göra det.
Detta är också mitt inlägg till bloggvärlsboggens veckotema som är manlighet. Håll tillgodo mymlan!
Bra initiativ. Nog för att män utsätts oftare och för grövre våld än kvinnor, MEN, just detta att kvinnor så ofta drabbas av våld från en närstående man, innanför hemmets väggar som ska vara en trygg plats, det gör att det hela känns råare på något sätt. Blir man drabbad på gatan så är man fortfarande fredad i sitt hem, men kvinnan som drabbas i sitt hem, kanske av en man hon inte kan bryta sig loss ifrån, var ska hon få sin fristad? Jag tror på kvinnocentraler ditt kvinnor som behöver hjälp att bryta sig loss från misshandlande män kan vända sig.
Hallå Kent, lovar att inte chatta och hålla mig till ämnet…
Ok, jag kan instämma i det du skriver i bloggen (nej, det är inte för att smöra). Personligen fattar jag inte hur man överhuvudtaget kan slå en kvinna. Jag har någon form av spärr där – oavsett hur förbannad man än är, är det bara något man inte gör.
Sedan kan det ju vara alkohol med i matchen, men det spelar i mitt huvud ingen som helst roll, man slår bara inte kvinnor.
Så min åsikt är att man må ta hand om de kvinnor som drabbats på bästa sätt, och de män som slår kvinnor har någon form av mental defekt.
Nix, jag tycker inte det minsta synd om dem på 70-tals-flum-vis, utan de ska bestraffas utan snack.
Så, om det nu är fängelse för att ha kört bil berusad, utan att någon har skadats, är det väl ganska logiskt att det ska vara längre fängelsestraff på att vara berusad och avsiktligt slagit en kvinna, d.v.s. skadat någon. Att vara berusad är en förklaring, men ingen ursäkt.
Det är in i helvete tragiskt att det ens behöver diskuteras om det finns ett behov av avlönade ”skyddsänglar’.
Tyvärr gör det nog det, och det är målar en inte allt för smickrande bild av hur det är ställt.
Jag håller med, och håller inte med Micke ovan, ang bestraffning. Jag gillar inte tanken på en bestraffande kriminalvård alls. Jag råkar tro på att målet bör vara rehabilitering och att skydda brottsoffer. Samhället ska inte ägna sig åt hämnd mer än privatpersoner ska det, men helt klart är det system vi har idag väldigt bristfälligt, vilket vi ser i t ex hur få kvinnor som vågar anmäla övergrepp.
Inom parentes undrar jag om man kan rikta insatser mot just kvinnofridsbrott. Jag tror att problematiken är bredare än så… Vi ser inte så många tjejer inblandade i läktarslagsmål på fotbollsmatcher. Hur kommer sig det egentligen?
Kan det vara så att män fostras in i en våldskultur redan från början, och kan det möjligen vara så att kvinnor fostras in i offerrollen ungefär samtidigt?
Bara en tanke…
Beezlebjörn; Hela svenska lagboken är en förteckning över brott, och de straff som ska utdelas om man begår brott. Hämnd från samhället på de som inte följer svensk moral, etik och kan, eller har skadat andra eller deras egendom. (I vissa fall även för att du riskerar att skada dig själv.)
Vi pratar alltså om misshandel, som är straffbart enligt lagboken, precis som vilket annat brott som helst.
Rehabilitering, terapi och annat, kanske hjälper, men förtar inte straffansvaret. Det är bara ”70-tals flummigt” och naivt att tro att alla kan vårdas och pratas till rätta för att undvika att ett brott upprepas.
Naturligtvis ska vi alla stå upp mot allt våld i sammhället, MEN varför ska vi inte se HELA problematiken? Det finns handlingsplaner för mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och tom våld inom samkönade relationer, men ingen handlingsplan för kvinnors våld mot män.
Med tanke på att det finns forskning från bla Norge, Storbritannien, USA och Australien som visar att män är ungefär lika ofta utsatta för relationsvåld som kvinnor borde det väl finnas någon liten handlingsplan även här? Och varför inte en mansfridslag? Borde vi inte alla vara lika inför lagen? Borde inte ALL lagtext vara könsneutral? Och varför skulle inte dessa ”skyddsänglarna” det pratas om kunna hjälpa ALLA utsatta – män som kvinnor?
Jag menar inte att förminska problemet mäns våld mot kvinnor – kvinnorna drabbas oftare av kroniskt misshandel och skadas oftare – men vi kan inte fortsätta att helt bortse från att även kvinnor misshandlar män. Framför allt kan vi inte fortsätta med den här ständiga förövare-offer mentaliteten där bara män är förövare och alla kvinnor är offer.
Det parti som börjar ta upp HELA problematiken i detta och andra liknande problem i samhället och tar av sig sina enögda genusglasögon ska få min röst i nästa val! Ta det som en utmaning, Kent!
”Det handlar också om att som medmänniska se de utsatta kvinnorna och barnen som lever med våldet varje dag samt att säga ifrån när man upptäcker att någon far illa.” – så sant så sant. Problemet är att det inte alltid räcker att säga ifrån. Många kvinnor som levt i en våldsam relation under en längre tid, är så nedbrutna psykiskt att de inte längre har förmågan att bryta sig loss. Många känner dessutom skuld. Jag tror att vi måste arbeta med den här frågan redan bland små barn, för att på sikt kunna förändra. Det handlar inte bara (även om det är av största vikt) om att lära män att inte slå. Det handlar också om att lära kvinnor att ingen har rätt att slå dem.
Jag minns en scen från en förskola för många år sedan. En liten pojke hade slagit en liten flicka. Pojken var arg och ville fortfarande slåss. Flickan var ledsen. Vad som sedan hände var att fröken lyfte upp pojken som slogs, tog honom i famnen för att lugna honom så att han inte skulle fortsätta att slåss. Den lilla flickan stod kvar lite i skymundan med all sin ledsenhet. Det var inte hon, utan det var pojken som slagit som fick närheten och uppmärksamheten. Tiden räckte inte till för henne och hennes stillsamma sorgsenhet. Ingen talade om för henne att han som slagit henne hade gjort fel. Han fick ju sitta i frökens knä och lyssna när hon talade lugnt och stillsamt till honom!
Jag har även hört tonårstjejer försvara killar som förgripit sig sexuellt på tjejer, eftersom offret på olika sätt hade ”bett om det”, genom klädsel, beteende och så vidare.
Jag tror att det är viktigt att tidigt lära flickor att ingen någonsin har rätt att bruka våld mot dem!
/Saga
Helt rätt Saga. Du har en rejäl poäng i det. Jag menar också att det förebyggande arbetet måste påbörjas i tid och ge barnen chansen att bli trygga barn.
Tyvärr knappt halvrätt, skulle jag vilja säga. Saga utmålar återigen bara kvinnor/flickor som offer och män/pojkar som förövare. Till och med den lilla pojken är en förtryckare och utövare av våld, som om det vore det naturliga tillståndet för små pojkar! Hur långt kommer vi med en sådan syn tror ni?
Vi ska lära ALLA barn och vuxna att ingen har rätt att bruka våld mot dem. Vi ska även lära ALLA barn och vuxna att det inte är okej att slå någon annan. Något annat vore befängt och helt fel. Först då har vi chansen att få trygga barn som kan växa upp till trygga vuxna. Det kan vi inte åstadkomma genom att cementera fast förövar-offer mentaliteten redan på små barn.
Pingback: Viktigt att arbeta mot kvinnofridsbrott (videoblogg) « Kent Persson (m) blogg
Micke:
Det är rätt naivt att tro att ren bestraffning har den avsedda avskräckande verkan som vissa tycks tro. Ska man ta det till det extrema, kan vi ju se hur dödsstraffet inte precis tycks ha minskat brottsligheten i USA.
Jag menar inte att lagen ska tillämpas med en 70-talsflummig inställning om det inneboende goda i alla människor. Jag menar att kriminalvården måste arbeta utifrån insikten att alla vi burar in kommer att komma ut en dag igen. Jag menar också att det förebyggande arbetet inte kan bestå i att hota med straff, utan söka orsaker i strukturer, och arbeta på alla plan för att förändra attityder.
Ska vi tillämpa lagen utifrån viljan att hämnas på förrövaren, kan vi lika gärna införa offentlig prygel igen – det kommer inte att minska brottsligheten, men kanske lämnar den där sköna känslan?
Vet inte om det är någon som ser mig eller ens bryr sig, men jag tycker i alla fall att ni borde läsa BRÅ:s rapport om våld i nära relationer. De har lite synpunkter på det här som är mycket intressanta. Läs bara titeln om ni inte orkar med mer, den säger nämligen en del bara den.
http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=V_ld_mot_kvinnor_i_n_ra_relationer_webb.pdf&url=/dynamaster/file_archive/090528/6e024e8bbb1ac22fa441d47fcc3bec1a/V%255fld%255fmot%255fkvinnor%255fi%255fn%255fra%255frelationer%255fwebb.pdf
Nisse:
Du syns.
Tack för länken.
*läser*
Beelzebjörn:
Tack för det
Jag hoppas att du också kan finna dig tid att läsa BRÅ:s rapport, Kent?