Årets sista söndagskrönika (tidigare krönikor hittar ni här) får ta sitt avstamp i den värme som julfirandet för med sig. Familj och vänner samlas för att fira. En del firar det egentliga syftet med julen, andra inte. Men traditionerna finns sedan länge i vårt land. Kristna traditioner med firandet av Jesus födelse. Kyrkorna får mer besök än vanligt under julhelgerna. Vi är många som söker en stunds lugn och ro i kyrkan. En stund för eftertanke och just omtanke. En omtanke som sträcker sig större än sin egen familj. Många passar på att skänka mer än tankar till behövande under jultiden. Pengar skänks till olika projekt och insamlingar för att kunna ge en hjälpande hand till andra som har tuffa levnadsvillkor.
För samtidigt som vi överöser varandra och våra barn med julklappar och mat i mängder finns det de som både inom och utanför vårt land inte har råd eller möjligheter att fira jul. För alltför många handlar varje dag om en kamp för överlevnad. Skillnaden i levnadsvillkoren är stora, alltför stor. Förändringarna sker, men alltför långsamt. Var och en av oss kan dra vårt strå till stacken genom att just skänka en slant och en tanke till de som behöver andra människors och samhällens stöd.
Sverige kan göra mycket. Inte allt, men mycket. Det finns också ett starkt stöd för den generösa invandrarpolitik som förts i Sverige under de senaste 20 åren. Därmed inte sagt att integrationen fungerat fullt ut. För det har den inte. Här finns massor att göra. De flesta svenskarna verkar dock kunna göra skillnad på systemfel och att kunna hälsa andra människor välkomna till vårt land. Dock är jag bekymrad över att många ändå uttrycker sitt missnöje med invandringen och istället väljer att se problem istället för möjligheter med människors olika kunskaper, erfarenheter och kulturer. Jag hoppas verkligen att det kommande året blir en mobilisering för öppenhet och tolerans.
I Sverige kan vi konstatera att sjukskrivningarna är de lägsta på 27 år. Friskheten har i takt med införandet av Alliansregeringens politik på området. Det är bra. Sverige har en av världens bästa hälsostatus, men haft en av de högsta sjukskrivningstalen. Det hänger inte ihop. Ett rejält systemfel har lagt grunden för detta och nu ser vi sakta men säkert en ändring. Ett upprättande av arbetslinjen går framåt. Samtidigt är det viktigt att slå fast att den som är allvarligt sjuk ska ha rätt till både rehabilitering, vård och ersättning. Ingen ska tillåtas få falla igenom systemen och bli utan vare sig omsorg eller ersättning.
Så hör i slutet av året visar terrorn upp sitt fula ansikte igen. Det sänder givetvis oro och chockvågor runt om i världen. Denna gång stoppades attentatet. Men nästa gång kanske gärningsmännen lyckas. Det så kallade kriget mot terrorismen är inte slut. Staters möjligheter att skydda sina medborgare ska finnas, men måste balanseras mot samma medborgares rätt till integritet. En balansgång som inte är lätt och en diskussion som inte är svart eller vit. Jag hoppas dock att det kommande året ger en balanserad debatt om behovet av skydd av medborgare och dess rättigheter. Terrorhoten är inte bortförda. De kommer tyvärr igen gång på gång.
I Iran så rapporteras fyra döda. Rätten att få tänka, tycka och visa sin åsikter är inte självklart överallt.
Igår presenterades en förtroendemätning för partiledarna. Jag bloggade på temat igår. Idag skriver Aftonbladet att MP är splittrade över hur man ska hantera deras framgångar. De handlar givetvis om att Wetterstrand måste avgå 2011. Nu höjs ropen att reglerna ska ändras. Miljöpartiet som förut marknadsförde sig för att vara ett parti som inte var som alla andra, utvecklas allt mer till att bli ett parti som alla andra. På gott och på ont ska väl sägas. Ibland har jag uppskattat MP reflektioner och idéer. Vart MP tar vägen det kommande året är svårt att säga. Men frågan är vad som händer när valrörelsen drar igång och Socialdemokraternas valmaskin startar. Vad händer då med MP?
Jag ska avsluta årets sista söndagskrönika på samma tema jag inledde. Julen och eftertankens tid. Det finns många och stora utmaningar för vårt samhälle den kommande perioden. Det finns tid för strid och det finns tid för gemenskap. Politiken har sina brister och sina goda sidor. En av bristerna är att politiken alltför sällas törs tänka utanför sin egen sfär. Tankar möts och bryts sällan på allvar med människor med andra åsikter. Det är synd. Det skulle berika samtalet och samhällsutvecklingen. Jag hoppas, att trots det är valår nästa år, att politiken vågar och törs närma sig varandra i stora och viktiga frågor. Arbetet med att ge människor inom landet och utom landet stöd är en sådan fråga. Mänskligheten behöver mer av samarbete.
Andra som skriver krönikor: Högberg och Tokmoderaten och Peter och Johan bloggar på för fullt, som vanligt… 
Mary har tagit lite julledigt, men kanske kommer med en krönika under dagen.
In Your Face har sammanställt hur det ser ut på KNUFF-listan emellan röda och blå bloggare, där jag är den högst rankade blåabloggaren på en 7:e plats.
Men vad faen Kent…nu är du där och petar med lite floskler igen i invandringspolitiken. Men svara på då på dessa två enkla frågor:
När det gäller ensamkommande flyktingbarn:
1. Pratar vi inte om organiserad människosmuggling?
2. Handlar det inte om att utnyttja en lucka i svensk lagstiftning, vilken klassificerar alla under 18år som barn?
God fortsättning!
/ Micke
Pingback: Vi fortsätter att blogga, vara så säkra… « Moderata Perspektiv
Det är meningen att man skall har rotation i ledarskiktet och jag anser att det är bra att mp har det. Politiska frågorna skall vara i centrum, inte partiledarna.
Att vara politiker är ingen yrke. Man borde köra några år och sedan komma ut i vardagen igen och jobba.
Lik väl har vi personer som sitter 10 år , 20 år och ibland 30 år eller längre i riksdagen.
Det kan aldrig vara bra att ha sådana politiker för att de tappar kontaktytan med den verkligheten som de är valda att forma.
Ohly har suttit länge, Sahlin har vart med jättelänge, Fredrik Reinfeldt kom in i riksdagen när han var i mitten mellan 20 och 30 , ja ok tekniskt sätt sitter han inte i riksdagen eller har gjort detta sedan förra valet.
Vi har 349 personer som skall väljas vart fjärde år för att representera 9 miljoner och lite till invånare.
Jag kan inte i min vildaste fantasier se att någon är så oumbärlig att man kan sitta i 20 år. Jag förstår ju också att personer som sitter i riksdagen knappast kommer att sitta för att skapa en förändring av detta att till exempel skapa en begränsning , där man får sitta till exempel 2 mandatperioder (8år) och sedan ta en period i karens.
Att vara politiker är inte ett riktigt yrke. Mp är ett modernt parti som har en begränsning hur länge man får sitta i riksdagen vilket är mycket begåvat och något som andra partier borde ta efter.
Jag skulle bli besviken om de ändrade reglerna.
Micke – Kent svarar inte på ställda frågor . Jag har provat, men har inte sett röken av något svar.
Provar igen med en av mina tidigare frågor: Tycker du att sverigedemokraternas förslag att våra fattigpensionärer har lika stor rätt att få samma behandlig när det gäller pengar för sitt livsuppehälle? Nu är det rent bedrövligt hur våra gamla hanteras när det gäller denna del. Ingen rättvisa alls. De ska enligt nämnda parti ha rätt till samma ersättning som de invandrare som nu kommer till Sverige.
Vore inte detta något som även moderaterna kunde anamma och där finns en möjlighet att agera.
Våra fattigpensionärer har även gjort rätt för sig när de skött sina barn hemma och staten har inte behövt ta hand om barnen, vilket sker i dag.
@solio1
Jäpp jag vet. Det är inga svar så länge man inte kommer med något fan-club svammel. I synnerhet känsliga frågor…
Så här kommer en till bara för att vara elak:
Kent! Jag hittade en site på nätet med ”Beautiful Afghan Girls” (http://www.lavaplace.com/?page=register&ref=1_181&kwrd_location=Afghanistan&gclid=CI3WwqOg954CFVUK3godj3thNA). Om jag plockar hit några, fixar du så Billström/Eliasson skickar 2-3000kr per dam och dag? Jag tänkte dock börja med bara en på prov…
De är ju precis som minst 95% av de som kommer till Sverige, ekonomiska flyktingar, och jag ser ingen skillnad alls, och det skulle ju gynna jämställdheten eftersom det är nästan bara män som kommer som ”ensamkommande flyktingbarn”.
Låter inte det som en bra överenskommelse? Jag räddar en tjej/dam från ekonomisk missär i Afghanistan, inkasserar sådär en miljon/år av skattepengar för detta och kan dessutom göra ROT-avdrag för hemarbete hon kan göra, och dessutom behöver Billström inte försöka sopa den organiserade människosmugglingen under mattan som han gör nu.
Pingback: Söndagskrönika – är MP framgångshycklare? « Under den lugna korkeken
Pingback: Läsvärda krönikor « Smurfgodis
Hej!
När Sverige slits sönder inifrån på grund av hårdare regler som slår sönder människors liv och ekonomi så är det viktigt att vi lägger ideologi och politisk prestige åt sidan.
Alltfler intygar dag för dag att livs slås sönder mot deras vilja. Många har drabbats av Försäkringskassans hårdare tag. Många som blir fråntagna sin sjukförsäkring och ”kastas ut” ur sin försäkring helt och hållet. Många som inte alls får vare sig rehabilitering eller annat stöd utan kastas rakt i armarna på socialen därför att hela deras försörjning försvinner mot deras vilja. Det handlar inte om fusk eller liknande. Det handlar om att människor har betalat in till sin försäkring och sedan ”hittar man på” administrativa tidsgränser utan att se att det är människor av kött och blod det handlar.
Det är sjukt med dessa ”förtroendeläkare” som nästan alltid avslår läkares klara och tydliga och professionella intyg där de lyfter fram precis hur det ligger till med deras patienter. Dessa förtroendeläkare kan tydligen ”leka gud”, utan att individen får rätt att konfrontera dem. Dessa individer tvingas till förnedring och bara om de har tur och någon juridisk kunnig hjälper dem kan de ta saken först till länsrätten och sedan vidare hela vägen upp till Regeringsrätten om så behövs.
Det är helt galet att ha en förtroendeläkare som inte träffar personen ifråga. Att dessutom avslå den behandlande läkarens intyg är totalt oprofessionellt och omdömeslöst. Läkarna känner sig kränkta av det här, de känner att hela deras kompetens ifrågasätts och kränks.
Det är så svinaktigt att behandla människor på det här sättet.
På grund av hårdare tag så vittnar nu olika läkare och andra som har med utsatta människor att göra att SJÄLVMORDEN ökar runt om i landet, och regeringen anklagar de som lyfter fram det här för att ljuga. Det är så lågt och ansvarslöst det bara kan bli.
Det är inte bara sjuka som far mycket illa idag.
Vi har även nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade arbetslösa akademiker som tvingas till att bli så kallat ”försäkringslös”. Det är djupt oaccaptabelt och ansvarslöst. Dessa har investerat hela sin tid, själ och pengar i en utbildning av hög kvalitet, att som tack för detta kastas ut rakt i armarna på socialtjänsten bara för att man inte får jobb är svinaktigt och omdömeslöst.
Dessa får nämligen inget stöd eller hjälp av arbetsförmedlingen därför att arbetsförmedlingen har sagt att ”vi kan inte hjälpa dessa arbetslösa akademiker för det ingår inte i vårt uppdrag”. Dessutom intygar jobbcoacherna att de heller inte kan hjälpa till för de menar att ”eftersom rekryteringsprocessen för dessa är så pass lång tid, i genomsnitt 3-5år , och vi bara har 3 månader på oss med de vi hjälper så kan vi inte hjälpa de arbetslösa akademikerna”.
De som drabbats hårt av det borttagna studerandevillkoret får inte överklaga beslutet eftersom det är ett regeringsbeslut.
Många av oss är mycket aktiva med att söka jobb, och många började med det innan examen, men möttes hela tiden av ”Nej Tack – Du och din kompetens behövs inte i vårt samhälle”, ”Nej Tack det finns ingen plats för dig i samhället eller på arbetsmarknaden…ha ett bra liv”…eller den vanliga ”Nej Tack – jobbet gick till annan sökande”.
När man fått den här typen av svar 5000-10000 gånger, och aldrig fått en ärlig chans någonstans i hela Sverige, och tyvärr också i andra EU-länder så är det klart man inser vad som är i görningen.
Arbetsgivarna vill inte ha oss och då ser vi heller ingen anledning till att fortsätta söka jobb, för jag och många med mig tar inte SKIT från arbetsgivarna, politikerna och byråkraterna.
Jag vill därför nu passa på att sända ett klart och tydligt budskap till de arbetsgivare som konstant sorterar bort oss överallt i hela Sverige, och de politiker och myndighetsbyråkrater som behandlar oss som skit, nämligen: ”You can all go and fuck your selves”….
Dvs fritt översatt till svenska ”Ni kan alla dra åt helvete”.