Hur skattebetalarnas pengar används måste och skall granskas kontinuerligt. Ju fler parter som gör det, desto bättre. Idag är det Timbro som återigen presenterar en spännande och läsvärd rapport på DN debatt. Vinkeln är att de ökade resurstillskotten till välfärden går till byråkrater istället för till just välfärdens kärna. Granskningen omfattar förändringen från 2001-2007.
Granskningen av hur skattepengarna når fram till just välfärden är viktig. Alltför ofta ropas det på mer resurser på välfärdens utmaningar. Det är långt ifrån säkert att det enbart är mer pengar till kommun och landsting som gör att välfärden blir bättre eller klarar sina nya utmaningar. Ibland är det behov av resursförstärkning, men ibland är det inte det.
Välfärdssektorn måste orka ompröva sig sina verksamheter. Nya arbetssätt och effektivare styrning kan vara väl så bra som att öka anslagen. Mycket som görs idag i välfärden är bra, men det finns också sådant som borde prioriteras om eller helt bort. Det handlar om att gå i takt med samtiden. Ibland orkar inte lokalpolitiken det. Anpassningen till rätt antal skolor är ett exempel där faktiskt resurstillskott för att hålla igång för många skolor är fel och inte leder till en bättre verksamhet, snarare tvärtom.
Inom sjukvården kan vi se exempel på omorganisationer som lett till färre medarbetare, men med rätta kompetenser har givit en bättre sjukvård med högre tillgänglighet. Det är inte alltid mängden resurser som är lösningen. Oftast är det andra kreativa lösningar och förmågan och modet att ompröva arbetssätt som lett till förbättringar.
Alla regeringen har behov av att få visa väljarna att man satsar på välfärden. Just skolan, vården och omsorgen som de lokala politiska församlingarna beslutar om är det extra viktigt för statsmakten att visa på satsningar och välvilja. Säkert är avsikten i de flesta fall goda, men ibland blir utfallet något annat. Alltför styrande statsbidrag tror inte jag i längden gynnar utvecklingen inom vården, skolan och omsorgen. Tvärtom kan de vara cementerande av gamla och ineffektiva arbetssätt.
Så, varje regering, politisk församling och politiska partier måste ständigt våga ifrågasätta styrningen och om användandet av skattepengarna används på det mest effektivaste sättet. Det ingår i förtroendeuppdraget att förvalta skattemedlen på bästa tänkbara sätt. För varje skattekrona ska granskas och användas på just det bästa sättet.
Bloggar: Mårtensson och Robert och Peter och Ewa och Dick och Ankersjö och Göran och Johan
Pingback: Rädslan att göra fel styr kommunerna « Under den lugna korkeken
Så… Slutsatsen är alltså att skära ner ytterliggare på välfärden?
Och den rapport det bygger på kommer från gamla mörkblå “tankesmedjan” Timbro…
Vilken fantastisk slump! Att just Timbro påstår sig hitta siffror som så väl stämmer med just Timbros gamla agenda! Vilken tur för Timbro att resultatet inte visade på något annat!
Skäms du inte att använda dig av sådan
propaganda?
Kent
I grunden är vi nog eniga, men jag har efter att ha tagit del av rapporten inte imponerad. Det saknas en analys av orsaksambanden och din kollega Göran P har en poäng. Jag skulle rekomendera boken “Kampen om hotbilden” av doc. Johan Eriksson. Den hanterar främst underättelsekomplexet men jag bedömer den som relevant ur ett förvaltningskulturellt perspektiv.
De analyser jag efterlyser i min postning och som Timbro inte berört är nog nödvändiga för att komma vidare. Jag ser inte direkt någon skiljelinje i detta mellan blocken. Tvärtom borde vi samarbeta mer.
mvh
Johan
Kent, den där typen av snack har jag hört från alla politiska läger så länge jag minns.
I mitt tycke har vi den sämsta vård jag kommit med kontakt med i de länder jag bott och varit, och dessutom sannolikt den dyraste.
Vad det nu beror på vet jag inte, men en gigantisk byråkrati är en bra kandidat. Det vore intressant att veta hur många byråkrater det går på varje vårdplats, för att kunna jämföras med hur många sjukvårdsutbildade det finns per vårdplats.
Eftersom du nu är moderat, har jag en självklar lösning på hela problemet – konkurrensutsätt vården. Medborgarna ska alltså kunna ha antingen en privat försäkring ELLER Landstinget/Försäkringskassan. På så sätt är det de som kan tillhandahålla den bästa vården till de lägsta priset de som kommer att överleva. Om det rör sig om akutvård skickas helt enkelt faktura, i annat fall ska vård ske hos resp. sjukhus/vårdgivare.
Enkelt va´?
Johan, jag håller med dig. Jag skriver inte att jag håller med Timbro i rapporten, jag tycker däremot att det är bra att granskning sker från olika håll med olika vinklar.
“I mitt tycke har vi den sämsta vård jag kommit med kontakt med i de länder jag bott och varit”
Jag har personlig efarenhet av sjukvården i
-Sverige
-England
-Spanien
-Schweiz
Min rankning vad gäller kvalite och tillgänglighet:
1. Schweiz
2. Spanien
3. England
4. Sverige
Skillnaden mellan Schweiz och Sverige är VÄLDIGT stor, dessutom är vården i Schweiz klart billigare än i Sverige.
Instämmer med Utlandssvensk. Jag bodde en massa år i Tyskland, och vården där var rena drömmen mot den i Sverige. Sedan, och efter jag flyttat till Sverige, menade någon idiot att problemet med den tyska vården var närmast att folk blev “övervårdade”.
Men titeln Kent var är ju “Varje skattekrona ska användas på bäst tänkbara sätt”. Av någon anledning kommer jag då att tänka på debatten om “ensamkommande flyktingbarn”. Kent måste alltså mena att regeringen tycker det är “det bästa tänkbara sätt” att använda skattepengar, att understödja organiserad flyktingsmuggling och att betala enorma belopp för dessa ekonomiska imigranter när de omhändertas i Sverige.
Eller, Kent?
/ Micke
Ja inom detta område finns mycket att göra. Att bara gödsla med skattepengar till kommunerna som sedan stoppar dem i de svarta hål de tycker passar – är kanske inte den mest optimala lösningen.
Med vår metod skulle varje skola och kommun kunna rikta sina resurser utifrån hur verkligheten ser ut för varje enskild skola.
Alla behöver som bekant inte lika. Och det börjar bli dags att ifrågasätta lite mer kan jag tycka.
Orsak och verkan har ju som bekant ett samband.
Läs mer på min blogg http://fms-gotland.blogspot.com/
Lennart Bladh
Det spelar allt mindre roll vad moderaterna gör. Valet 2010 kommer att förloras. Politikområde efter politikområde faller. Försvarspolitiken är ett skämt med en pajas som minister. Skattepolitiken gentemot pensionärer är vettig, den går dock inte att förklara för tillräckligt många. Näringspolitiken har blivit lite bättre än med (s) men den är inte tillräckligt bra, kriteriet på att den är tillräckligt bra är att de flesta riktigt små företagen vågar anställa utan att riskera att bli trakasserade av facket eller bli de anställdas dadda. Hela komplexet med asyl- och integrationspolitik har snarare blivit sämre än tidigare. Billströms överkörning av de egna kommunpolitikerna såsom i Vellinge kommer att ge stort negativt utslag. Jobbpolitiken saknar helt den jobbskapande delen eftersom de riktigt små företagen inte vill anställa tillräckligt många. A-kasse och sjukförsäkringspolitiken kan synas OK men informationen har hanterats så taffligt att det ändå blir ett jätteminus för den. Avser man nästa period sälja ut Vattenfall så kommer detta medföra ett väljartapp. “Affärsmännen” Cederschiöld och Björklund lyckades slumpa bort Stockholms hälft av Birka Energi för en spottstyver just när el- och oljepris var mycket låga. Det kommer stockholmarna ihåg. Det som har skötts väl är Anders Borgs område samt i viss mån biståndet, i det senare fallet är det dock fortfarande mest ambitioner.
Det jag som alliansväljare kan hoppas på är ett läge i riksdagen som framtvingar en nedmontering av blocken. En seger för alliansen har inte någon uppsida längre.