I DN idag kan man se en sammanställning över de rödgrönas politiska utmaningar… de är många. Om man säger så… av 15 uppräknade politiska områden blir det bara ”bingo” på ett. Det enda man är helt överens om alla tre är att försvaret ska spara 2 miljarder. Om det är en budskap man vinner val på tvivlar jag på. Men där ligger gemenskapen och är det utifrån det man ska bygga upp ett regeringsalternativ så har de en lång väg att vandra. För de är inte överens inom försvarspolitiken i övrigt. Samsynen finns inte när det gäller till exempel Sveriges närvaro i Afghanistan.
Låt oss inte glömma bort att de tre är överens om att höja skatterna. S vill höjda dem med 20 miljarder, V med 55 miljarder och MP med 17 miljarder. S och V vill ha förmögenhetsskatter, dock med olika nivå, MP vill det inte. Skillnaden mellan partiernas ekonomiska politik är minst sagt dramatisk. Vem som får ge sig återstår att se, om de blir överens.
På område efter område är skillnaderna stora, ibland faktiskt större emellan de tre rödgröna än av de är emellan alliansen och S eller MP i enskilda frågor.
Att få ihop dessa tre fullt ut i ett regeringsarbete är nog lättare sagt än gjort. V och MP har aldrig suttit i regering och behövt tagit det ansvaret det kräver. Då kan man inte säga nej, då kan man inte gömma sig bakom tom retorik.
Den rödgröna var och är tvungna att visa upp en gemensam politisk plattform för att kunna utmana Alliansen. Misslyckas de, ja då kommer Alliansen vinna. Lyckas de, ja då kommer något av de tre rödgröna partierna målas ut som en stor förlorare. Frågan är vem det blir och vilka konsekvenser det får i ett val. Blir V den stora förloraren kan de åka ur riksdagen och drömmen om en rödgrön regeringe blir bara en dröm. Blir S den stora förloraren riskerar S att tappa regeringsdugligheten och göra sitt sämsta val någonsin. Det resulterar inte heller i regeringsskifte. Vägen till en rödgrön regering är lång. Först måste de lyckas med att få ihop ”bingo” och politisk samsyn i fler frågor än att försvaret ska spara 2 miljarder. Frågan återstår och är öppen, klarar de det och till vilket pris i så fall?
Jag håller med Kent, den röd-gröna röran är verkligen ett enda stort misslyckande och Sverige kommer gå under om de tar makten.
Men ni ligger under. Kraftigt. Jag är så otroligt besviken över Alliansens mediastrategi så jag håller på att äta upp mina fingrar. Ni lyckas bara få era egna problem att synas – knappt någonting bra ni gjort har vi läst om i de svenska stora medierna det senaste halvåret.
Allt i ditt blogginlägg stämmer – jag förstår inte hur man kan rösta rödgrönt – men att de röd-gröna inte har ett dugligt politiskt regeringsalternativ än spelar ingen roll för svensken. Ni måste lära er spela era kort och ert politiska spel rätt. För det gör ni uppenbarligen verkligen inte.
På ett rationellt plan har du helt rätt Kent, dock tror jag att rationella orsaker inte är det som främst avgör val Förhoppningar, projektioner, retorik etc. är minst lika viktigt.
Oavsett vad de rödgröna gör kan vi inte räkna med att deras problem och svagheter/inre stridigheter vinner valet åt oss. Snarare bör vi se till att vinna valet på egna meriter och en egen (även känslomässigt) tilltalande konkret framtidsagenda. Där ligger vi en del efter just nu om man säger så.
Vad tycker du behövs göras/är på gång för att ändra detta?
Denna inlaga är skriven av dig Kent, till skillnad mot den förra. Ditt språkbruk.
Du har märkliga länkningar och jag antar att det du refererar till finns bara i pappersbilagan, eller?
Svaret på dina frågor, antaganden, spekulationer är att det en gemensam plattform kommer i god tid före valet. Nu låter jag som en politiker men det är ju det självklara svaret.
Några reflektioner; bara för att ett parti saknar regeringserfarenhet betyder det inte med automatik att det är diskvalificerat från att sitta i regering. Mp får väl luta sig mot S långvariga erfarenhet.
En massa spelteorier roar du sedan läsaren med, om V gör det om S gör det om osv osv.
Du vet ju att en gemensam plattform kommer, faktum är ju att de rödgröna ligger långt före det alliansen gjorde vid motsvarande tid.
Vägen Kent, har aldrig varit kortare än nu till ett regeringskifte.
Pingback: Krönika 17/1 – Valrörelse och negativa kampanjer « Röda Berget
@Kent Persson
Återigen så får jag tillfälle att påminna om att den rödgröna oppositionen kommer att göra precis som den borgerliga alliansen. De kommer att presentera en gemensam budget under valrörelsen. Vill man sedan se alla de områden som man redan nu har en gemensam politik på så besök gärna rodgront.se
Det är föga intressant att resonera kring de områden som den i dag styrande majoriteten inte är överens om. Jag förutsätter att de borgerliga partierna är egna partier som har egna hjärtefrågor och att de inte alla ser på saker och ting lika, eller gör de kanske det?
Den rödgröna oppositionen kommer att gå till val på de områden som man är överens om, det verkar som att vissa glömt att S+V+MP lagt 14 stycken budgetar gemensamt som ändå inte gjort Sverige allt för mycket ont under åren och dessutom efterlämnade ett fint överskott i statsfinanserna. Något som jag tror att den borgerliga regeringen får svårt att lyckas med, trots de senaste skattesänkningarna på 10 miljarder, för lånade pengar.
Om jag inte minns fel började Moderaterna och lydpartierna sin regeringstid med att tvingas sparka flera ministrar på grund av varierande omoral/kriminalitet…
Kanske ska du inte prata så mycket om regeringsduglighet?
Jag önskar inte ett regimskifte efter nästa val även om jag inte är nöjd med nuvarande regering. Men skall det undvikas måste regeringspartierna främst fundera över var man själva brister och hur man skall åtgärda det istället för att leta brister hos oppositionen.
Pingback: Söndagskrönika om regeringsduglighet och försvaret « Under den lugna korkeken
Haha!!!
Så Kent påstår att de rödgröna inte har någon försvarspolitik. Det har ju inte Alliansen heller.
Det finns ju inget Försvar….
Med tanke på vad den nuvarande regeringen har lyckats åstadkomma så tycker jag att en regering som inte åstadkommer någonting vore oändligt mycket bättre.
Pingback: Söndagskrönikan om katastrof, det osannolika samt hur man vinner val « Kent Persson (m) blogg
Du är moderat och säger att de rödgröna saknar regeringsduglighet.
Jag skulle bli jätteförvånad om du formerade saker på ett annat sätt.
Det är så själklart att du tycker på det sättet att det egentligen inte borde skrivas.
essbeck, så lam det kanske vara… däremot vore det ju intressant att höra om vem tror du får betala det politiska priset för att få ihop de rödgröna? Skillnaderna är trots allt ganska stora.
Men alltså…att hålla på att skeppa skit på de rödgröna för att de nu inte har allt klart, är lite att vara ute i ogjort väder.
För det första är det sådär ett halvår till valet, och för det andra ponerar Kent att de inte kan komma överens och t.ex. prestera en försvarspolitik tillsammans.
Om man nu låter det andra ”lägret” sköta sin politik så kan ju Alliansen sköta sin egen. Att baktala andra leder ingenvart.
Så, med anledning av detta har jag två konkreta frågor om den politik moderaterna avser driva nästa mandatperiod om man vinner valet.
1. Avser moderaterna fortsätta på samma väg som idag vad beträffar flyktingpolitiken?
2. Vilken försvarspolitik avser moderaterna föra, och hur mycket pengar kommer att anslås till försvaret?
Tacksam för svar…
/ Micke
Pingback: Bra söndagsläsning « Moderata Perspektiv
Till skillnad från högerexperimentet har de rödgöna förrut visat regeringsduglighet tillsammans under 3 mandatperioder.
Det betyder att de har haft en politik som de givit till väljarna efter 4 år och fått ett fortsatt förtroende.
Visst kan du vara petig och hoppa på argumentet att de Rödgröna har formats nu och är någonting nytt och obeprövat när det är så att Sossarna har regerat med stöd av Mp och V under de tolv år innan 2006.
Det politiska priset ? Det kommer bli höjda skatter om de Rödgröna vinner valet.
Det kommer att bli ministerposter till alla partier i de rödgröna definitivt.
Jag ser att det finns moderata och andra allians sympatiande bloggar som skrämmer med att Lars Ohly skall bli finansminister.
Jag tycker det är ologiskt att ens ta det på allvar.
Orsak.
När Alliansen vann valet 2006 så valde det största partiet de tyngsta ministerposterna , dvs Moderaterna tog hand om finansministerposten och satte Anders Borg där.
Sossarna kommer göra precis samma sak när det gäller finanministerposten helt garanterat.
Ohly kommer få en ministerpost gissar jag och jag tror att det skall mycket till om han kommer vara sämre än till exempel Centerns partiledare eller Kds partiledare har varit under dessa åren .
Alliansen skall ha credit för att de öppnat dörren för att alla partier i majoriteten skall få ministerposter , något som sossarna under Göran Persson hade monopoliserat och kanske det var en del av varför det blev valförlust 2006 i kombination med att folk var trötta personen Göran Person , det är min egen gissning.
Jag förstår inte riktigt vad du menar med det politiska priset. Vi talar om människor som har fått det sämre under senaste mandatperioden som betalar ett mänskligt pris.
Valet blir då att man vill ha bort de som styrt mer än att aktivt välja för den andra sidan.
Matematiskt sätt är det lättare för de Rödgröna att prata sig samman jämfört med Alliansen.
Tre ideologier kan lättare komma överrens jämfört med fyra ideologier.
Om du tycker jag är otydlig peka på otydligheten och jag försöka att precisera.
Pingback: Då var det dags igen « Smurfgodis
Det är den sittande regeringen själv som kan avgöra var väljarna lägger sin förtroendesedel. Strulet med utförsäkringar och arbetslinjen har skötts så illa att Alliansregeringen plötsligt sitter med Svarte Petter. Men vi väljare har kort minne. Valet avgörs inte förrän efter sista etev-debatten typ 14 september