Var går gränsen mellan att som politiker vara personlig men inte privat?

Var går gränsen mellan att som politiker vara personlig men inte privat? Hur kommer de sociala medierna att förändra synen på politiker, det politiska uppdraget och hur man samtalar med väljarna? Vilken typ av politiker vill vi ha i framtiden och hur ska demokratin fortsätta att förändras? Frågorna dyker upp i mitt huvud efter den artikel Nerikes Allehanda skriver idag på temat om politiker i de sociala medierna.

Jag försöker att vara personlig, men undviker att vara privat. Vart går gränsen kan man fråga sig. På bloggen skriver jag i huvudsak bara politiska inlägg. Det handlar om politik på det övergripande planet, om aktuell politik och om lokal politik. Allt byggt på mina åsikter och mina värderingar. Debatten och dialogen med de som besöker min sida är viktig. En del håller med mig, andra inte. Samtal om olika politiska utmaningar är angelägen att föra och då är det viktigt att olika åsikter får brytas mot varandra. Den som besöker bloggen ska känna att det går att debattera på den och att den är aktuell. Därför försöker jag uppdatera den dagligen.

I twitter och Facebook miljön för jag också ut mitt politiska engagemang. Men inte bara. Här förs samtal om det vardagliga. Det kan handla om vilken middag jag bjuder familjen på hemma till andra enklare vardagliga kommentarer. Larvigt tycker en del. Andra uppskattar att få lära känna mig mer. De socialamedierna handlar om mer, mycket mer än att bara vara politiker. Det är som vilket annat sammanhang som helst. Överallt där vi har sociala kontakter som samtalar vi, om stort och om smått. Det ligger i människans natur att söka sociala kontakter på det sättet. Så även på internet.

Om jag får kritik för att vara för vardaglig i mina kontakter i de socialamedierna från vissa så är det andra som har den omvända kritiken. Att jag är alldeles för politisk. Man vill veta mer om mig som människa och inte bara ta del av mitt politiska engagemang. Man vill lära känna personen Kent och inte bara politikern Kent. Däremot går gränsen vid mig. Min familj blandar jag aldrig in i mitt engagemang vare sig i politiken eller i de sociala medierna.

Var går balansgången då? Svårt att säga. Andra får bedöma om jag ligger på rätt nivå. Jag vill bjuda på mig själv och jag vill lära känna människor. Jag tror att jag på så sätt utvecklas både som människa och som politiker. För mig är det viktigt att ta del av andra människors engagemang och argument. Det kostar inget att lyssna på andras goda idéer, man kan tvärtom tjäna på det och lära sig något nytt.

Jag tror och hoppas att nästa generations politiker kommer att ha ett helt annat socialt nätverk där man både törs pröva sina idéer som att ta till sig av andras. De sociala medierna ger en god möjlighet till just detta. Politiken kan dessutom utvecklas positivt. Väljarna kan själva avgöra när de vill ha kontakt med mig som politiker och på vilket sätt. I grunden är det en bra utveckling.

Demokratin kan bli den stora vinnaren. Gräsrötter får en helt egen arena att föra politik på. Utan att filtreras vare sig av media eller parti så kan ens åsikter föras ut. Detta är bra och förnyar det politiska engagemanget.

Rätt hanterat och om de sociala medierna används på rätt sätt så kan de bli ett bra verktyg i att förbättra och förstärka dialogen emellan förtroendevalda och väljare.

About these ads

13 kommentarer

Filed under socialamedier

13 responses to “Var går gränsen mellan att som politiker vara personlig men inte privat?

  1. Jag tycker du har rätt som alla andra att bara få vara Kent, personen och inte politikern, sen vad man lämnar ut är ju en annan femma. Jag tycker det är trevligt att prata med andra på ett lättsamt sätt och kanske skoja lite oxå om saker men det gör inte att jag är en människa som tar lätt på allvarliga saker. Så fortsätt du och skriva och dela med dig av det du känner är rätt själv. Det är det viktigaste…att det är rätt för dig..innerst inne. :-)

  2. Kent, jag tycker du håller en bra balans mellan politiskt, personligt och privat. Det känns nämligen att du har satt en nivå för din egen skull som du är bekväm med, inte för att uppnå en viss effekt kommunikativt. Du känns sällan eller aldrig sökt, onödig eller onärvarande.

    Fortsätt så, du kan bli en stilbildare.

  3. Pingback: Tweets that mention Var går gränsen mellan att som politiker vara personlig men inte privat? « Kent Persson (m) blogg -- Topsy.com

  4. Anders

    Kent: ”den artikel Nerikes Allehanda skriver idag på temat om politiker i de sociala medierna”

    Finns artikeln på nätet?

  5. Kent

    Bra att du tar upp tråden. Tänkvärt och jag kommer framför allt på helgerna lämna politik och bli mer resonerande om andra frågor.

    Men balansen är hårfin. Knepig fråga, men ytterst handlar det nog om att våga.

    mvh

    Johan

  6. Inger

    Kent
    Jag tror att det är viktigt att vara personlig i den meningen att väljarna uppskattar en person mer än politiken (ursäkta). En politiker som är personlig och som man som väljare kan identifiera sig med är viktigare ibland än sakfrågan. Som t ex äter du middag som oss vanliga dödliga, måste du hämta barn på dagis, mår du dåligt nån gång, är du stressad o s v.
    I kombination med det politiska budskapet är det viktigt att vara en personlighet – jag tror att kommande val kommer att handla mycket om person, engagemang och förtroende. Håll SD borta.

  7. Pingback: Gårdagens debatt visade att Kejsaren är naken – kan ingen ge Fredrik hans toga « Röda Berget

  8. Tack snälla ni för era vänliga och tänkvärda kommentarer.

  9. Kent Persson var går gränsen mellan en Moderatpolitiker och en Sossepolitiker?

    Jan Emanuel Johansson deltog år 2001 i dokusåpan Expedition: Robinson och slutade som säsongens vinnare. Enligt Johansson skulle han använda vinstsumman på en halv miljon kronor i sin företagsverksamhet.

    Arbetarklassens socialdemokrat
    Johansson var suppleant i riksdagens socialutskott åren 2002–2006 och i lagutskottet 2003–2006. Han har även under kortare perioder varit suppleant i justitieutskottet, konstitutionsutskottet och utrikesutskottet (i det senare fallet bl.a. som ersättare för Tommy Waidelich febuari-april 2008), i samtliga fall endast några månader. Sedan juni 2009 är Johansson suppleant i utbildningsutskottet.

    I oktober 2009 framkom att Jan Emanuel Johansson planerar att lämna riksdagen efter den nuvarande mandatperioden. Han sa att han kommer att stå som kandidat på Socialdemokraternas lista i riksdagsvalet 2010, men inte på valbar plats.

    Johansson är även medlem i en intern arbetsgrupp inom socialdemokraterna vars syfte bland annat sägs vara, att ”stödja medlemmar att lokalt ta debatten med SD”.

    Den girige kapitalisten
    Vid sidan av politiken driver Johansson ett antal företag, sju stycken närmare bestämt.

    Ett av dessa företag, Av Egen Kraft/ELU AB, sysslar med vård- och behandlings-verksamhet vid Jan Emanuelsgården i Estuna norr om Norrtälje, ett så kallat HVB-hem (hem för vård och boende). Johansson är verkställande direktör, och numera även ensam ägare av företaget.

    Företaget presenterar sig på sin hemsida som ”en non-profit organisation /företag med socialt ansvar och tydlig ideologisk bas utifrån arbetarrörelsens klassiska värderingar”

    Åren 2000–2004 hade företaget vinstnivåer på 25–50 procent av omsättningen, vilket är ”extremt ovanligt” för företag i behandlingssektorn. Företaget hade en samlad vinst på 4,5 miljoner kronor. Enligt Expressens granskning från år 2009 hade företaget en omsättning på omkring 22,6 miljoner kronor och en vinst på drygt 5,1 miljoner kronor för räkenskapsåret 2006/2007 (en vinstmarginal på 22 procent).

    Då länsstyrelsen år 2004 genomförde en inspektion av verksamheten riktades hård kritik mot låg bemanning och låg kompetens hos personalen. Länsstyrelsen noterade även en hög personalomsättning på Jan Emanuelsgården. Något som senare rättades till.

    Ett annat av Johanssons företag är Svensk samhällsutveckling AB, varigenom han tillhandahåller boende för extra krävande ungdomar. Detta bolag, vilket han är ensam ägare av, hade enligt Expressens granskning från år 2009 en omsättning på drygt 13,2 miljoner kronor och drygt 5,2 miljoner kronor i vinst (en vinstmarginal på 39 procent), varav Johansson tog ut 750 000 kronor i aktieutdelning.

    Han har även gått emot sina egna socialdemokratiska principer.

    Efter valförlusten 2006 sade Johansson i en intervju angående den inkomstgaranti som erbjuds före detta riksdagsledamöter, att ”Jag säger inte hurra för en arbetsbefriad inkomst. Det får bli en sista utväg.” I en intervju med Dagens Nyheter i oktober 2007 framkom att Johansson likväl kvitterat ut omkring 38 000 kronor i månaden sedan hösten 2006 samtidigt som han sedan tiden före hans tillträde som riksdagsledamot drev två företag och var ledamot i två nystartade aktiebolag.

    Wiki
    Allabolag

    Med det i bakhuvudet:

    Ensamkommande till Snårestad, Ystad

    Ett antal ensamkommande flyktingbarn kommer till Snårestad på måndag i nästa vecka. Det är företaget Folkhemmet Integration som via Firma av egen kraft tecknat avtal med Malmö stad om att ta emot 20 ensamkommande flyktingbarn. För ändamålet har företaget köpt Vandrarhemmet i Snårestad där de unga männen ska placeras i tillfälligt boende.

    - Vi öppnar ett boende i Snårestad och vi planerar för 20 boende-platser i första hand, men vi har möjligheter att ta emot 30. Vi börjar lugnt och försiktigt och det kommer två eller tre på måndag, säger Jan Emanuel Johansson, ägare till bolaget.

    Uppdraget för Malmö stad är det första för bolaget i Skåne. Enligt Jan Emanuel Johansson diskuterar man motsvarande omhändertagande med ytterligare ett antal kommuner i Skåne.

    – Vi hoppas också knyta kontakter med människor i närheten som kan bidra till att ungdomarnas integration i samhället går så smidigt som möjligt.

    Han beklagar samtidigt att man inte hunnit informera byborna om flyktingboendet, något som han förklarar med att man inte velat slå på trumman förrän allting är klart för att ta emot ungdomarna.

    Ystad Allehanda

  10. Ett mycket bra och tänkvärt inlägg Kent.
    Det ligger mycket i det du skriver. Om inte politiker förändras i den värld ni lever i blir det mycket svårt att få gehör för politiken. Och vad händer då, ja det är frågan det.

    Lennart Bladh

  11. Pingback: Alla dessa debatter « Moderata Perspektiv

  12. Visst är det viktigt att pappan också är hemma. Det jag undrar över är. Varför han inte ser detta som en rättighet som han av egen kraft vill? Att gå miste om de första åren i sitt barns liv. Inte så smart. Det är ju där relationen börjar.

    Sen är det inte så konstigt att vissa familjer måste tänka ekonomiskt i denna fråga och därför är den som tjänar minst hemma. Kanske man kan göra så att man slår ihop lönen och delar i två. Så spelar det ingen roll vem som tjänar mest.

    Lennart Bladh
    http://fms-gotland.blogspot.com/

  13. Pingback: Veckan som gick – vecka 3 « Same Same But Different

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s