När mediedrevet rullar och är igång är det fullständigt skoningslöst. Om ”offret” är skyldig eller oskyldig spelar ingen roll. Jakten är igång och inget tycks kunna hejda den. ”Alla” journalister springer som blodhundar åt samma håll.
Vi som sett detta drabba vänner på nära håll önskar inte att detta ska hända vår värste fiende ens. För när media fällt sin dom och sänkt den jagade släcks TV-kamerorna och rubrikerna försvinner. Kvar lämnas en slaktad politiker. Om det var rätt eller fel är oväsentligt. För om det skulle visa sig att den granskade var oskyldig kommer nämligen ingen upprättelse. Det passar inte in i mediedrevet.
Kanske är jag onödigt hård. Men när drevet är igång så är det skoningslöst. Punkt. För det mesta fungerar media på rätt sätt. De granskar och rapporterar. Det finns en ömsesidig respekt mellan politikern och journalisten. Det är bara vid just dreven allt sunt förnuft försvinner.
För den granskade blir det katastrof. Media ger sig nämligen inte förens bytet är fällt. Säkert har en och annan förtjänat det. Men rätt många har fallit för småsaker. En del till och med för ingenting.
Debatten är värd att föras ofta och jämnt. Är det så här vi vill ha det? Vem kommer i så fall vilja bli en politiker med tungt ansvar när risken finns att man blir medialt slaktad? För få tror jag.
Nu är vi på väg in i valrörelse. Då kan kraften i dreven bli än starkare. Fundera på det en stund.
I bloggosfären finns möjligheten att visa på ett annat förhållningssätt. Jag pratade med Johan idag om det av förekommen anledningen. Jag har respekt för Johan. Jag delar inte hans politiska idéer, men jag respekterar honom som person. Johan är saklig och det är bra. Jag försöker det, men gör även jag mina misstag. Jag ska tänka efter oftare och mer för politik handlar om sak och inte om jakt.
I Aftonbladet skriver Thomas tänkvärt och utelämnande om sig och sin sambo som hamnade i just ett drev. I själva sakfrågan lägger jag mig inte i, men drevet kan man fundera på om proportionerna är rimliga. Är det så vi vill ha det?
Jag hoppas att bloggarna kan försöka hålla i och hålla borta de värsta personpåhoppen. En politisk valrörelse förtjänar det. Väljarna förtjänar det.
Bloggar: Johan och Mary och Thomas och medborgarperspektiv och farmor gun
Kent
Bra där! Respekt!
mvh
Johan
Hm, i sak rätt mediedrev kan vara ganska grymma och infernaliskt enkelspåriga. MEN den artikel i Aftonbladet som jag läste var ingenting annat än en PINSAM annons för en bok. Hartman använder Anna’s rättegång och…läs min bok… den mediabevakning den medförde som ett argument om att utsättas för mediadrev….läs min bok….och tillika diskret antyda att i borgarnas Sverige växer barn upp i miljöer med psykisktsjuka föräldrar, barnfattigdom….läs min bok….
”En liberal lynchmobb av borgerliga åsiktsjournalister” förtydligar än mer vad detta är frågan om. Hartman börjar valkampanjen med en bok och skriver en ”fin” artikel i aftonbladet för att marknadsföra den. Iofs inget fel, men jag blir bara förbannad när någon gömmer sig bakom fina ord och vacker moral för att skjuta fram sin politiska agenda. Har Hartman något att säga kan han väl göra det utan att gömma sig bakom någon diffus moralisk aspekt av mediedrev, syftet med artikeln är uppenbar för mig: Hartman når miljoner potentiella bokköpare genom artikeln och skulle någon då även påverkas av hans politiska agenda blir han nog inte ledsnare när han går till banken och löser in checken för bokförsäljningen.
@Henning:
Jag tycker det verkar som om du totalt missar att mediadrevet får konsekvenser för den som utsätts för det. Det får mig att undra om du över huvud taget bryr dig om det.
Det var annars det som det hela handlade om.
Jag tror faktiskt vare sig ni eller sossarna får vara så ömskinnade denna valrörelse, för det är många som är besvikna på både er och dom
Jag vill inte skrämmas men ni får nog vara beredda på att samverka en del med missnöjespartier
Det ska bli spännande att se hur ni löser det?
Pingback: Är debattklimatat för hårt? « Moderata Perspektiv
Det finns ju gränser, det privata och det offentliga. Är man politiker så skall man också bli granskad i sitt politiska liv.
Om man skall prata specifikt om Bjästa så har det följts av en våg av gredelina kuvert som delats ut på en del bloggsidor där man hänger ut personer som inte är straffade och drevet sätts igång mot dessa personer. De blir hotade och dömda som mördare innan domen har fallit.
Jag brydde mig inte om det där med ssu ordföranden som bråkade på krogen men jag kan förstå att det ledde till konsekvenser för man förbrukar sitt förtroendekapital.
Vi lever i en värld där man kan nå ut med sin egen röst och förklara sin sida utan att någon förvanskar lägger till eller drar ifrån.
Kan ge ett exempel på hur Nima Dervish blev smutskastad av realtid och hur han tydligt visar exakt vad tidningen ljög om och visar tydligt hur de ljög om honom.
http://nordicdervish.wordpress.com/2010/03/14/cirkus-realtid-del-1-%E2%80%93-lognerna/
—
När politikerna gör dumma har folk rätt att få reda på det och ta ställning och värdera det efter eget huvud. Tänker på det med Ulrica Schenström , tänker också på det med Maud Olofsson som skickar fram en assistent att chatta i hennes namn på aftonbladet, Per Bill och hans barnvangspromenad, dessa personer som fick gå först från sina ministerposter under första veckan av den nya regeringen, det var någonting med att inte ha betalat tv licensen.
Vi har ju Monas tobleroneaffär som dammas av ibland, Freivalds som stängde ner en websida.
Kanske man skall göra så som politiker att när drevet går så öppnar man en bloggsida och kommunicerar direkt med personer om det som har hänt och slår hål på varje lögn som kommer från media.
Har man inte gjort något fel så fattar folk det.
Det här är en komplicerad historia. För det första har vi det faktum att tidningarna är styrda av sina partier, och inte några fria journalister som man kanske tror. Alltså har vi fenomenet att skandalisera de politiska motståndarna. Det finns en ansvarig utgivare på varje tidning som ser till att instruktionerna från ovan följs.
Sedan har vi ju skämtet Public Service, som inte ägnar sig åt opolitisk, saklig information, utan snarare ren propaganda.
Men vad som retar mig mest är att media inte skiljer på politikers privatliv och deras politiska funktion/arbetsliv. En politiker får idag inte ha några lik i garderoben, ska vara helt ostraffad/ha fläckfritt förflutet o.s.v. för att ens kunna bli påtänkt i en position.
Jag frågar mig alltså vad en persons privatliv har att göra med det politiska arbetet? Enligt min åsikt inte ett skit, och när media smutskastar personer för något privat blir jag bara förbannad.
Vi hade ju ministern som fick avgå för att inte hon betalat TV-licensen. Rent hedervärt om du frågar mig.
SSU-ordföranden som bråkade med en dörrslusk. Klantigt – det gör man bara inte.
Men dessa båda fall har inte ett dyft med deras funktion som politiker att göra, och har bara ett rent skandalvärde när nyhetstorka råder.
Samtidigt finns det ministrar och politiker som uppenbarligen inte gör sitt jobb eller kan hålla sig inom lagens ramar i sin tjänsteutövning – det törs pressen inte skriva om.
Pingback: Några ord om medias och Zendrys ansvar. | Thomas Hartman | In The Pendent
Pingback: Söndagskrönikan om att kunna sova gott om natten « Kent Persson (m) blogg
Pingback: Lever vi i ett mobbningssamhället? « Under den lugna korkeken
@Micke
”Vi hade ju ministern som fick avgå för att inte hon betalat TV-licensen. Rent hedervärt om du frågar mig.”
Jag antar att du känner till att riksdagen är en lagstiftande församling och att en regeringsmedlem (ofta riksdsgsledamot också) spelar en avgörande roll i detta.
Med den kunskapen är det naturligtvis totalt,fullständigt etc etc omöjligt att inneha den rollen om man med UPPSÅT begår lagbrott av ideologiska skäl.
För att avpolitisera: Jämför med en vänsterpartist som plankar på spårvägen/tunnelbanan för att man vill ha nolltaxa.
De lågpresterande journalisterna lyckades dock inte ställa den (enda) intressanta frågan till ministern Chilo.
Bör tilläggas att endast den svagsinte tror att Mona S gjorde sina tveksamheter på nittiotalet med uppsåt. Däremot kan man rikta stark kritik mot hennes slarv och nonchalans.
För övrigt. Ett bra inlägg av Kent.
Pingback: Svag mediakonkurrens skapar fega politiker | Thomas Hartman | In The Pendent