Det politiska bloggandet är inte en fluga i en ankdam.

Visst kommer valrörelsen att bli en prövning för de politiska bloggarna. Vilka kommer att klara av att behålla integriteten och vilka kommer att bli rena partimegafoner. Jag brukar hålla med Sanna Rayman i mycket, men inte idag. Hennes tes är att bloggosfären i stort är i lågkonjunktur och att värdet av de politiska bloggarna är sjunkande. Jag delar inte till fullo detta. Samtidigt känns det trist att en av Sveriges vassaste ledarskribenter tycker så.

Grunden till att hon dissar alla partierna nu är att inom sossarna så drivs Netroots som Erik Laakso hoppar av. Anledningen är enkelt utryckt toppstyrning och fokus på masslänkning. Det politiska intresset är att jaga alliansen, ingen annat. Erik är klok och modig som lämnar nätverket. Sanna utgår dock ifrån att det är samma sak inom alla partier. Så är det inte. För det första så har inget annat parti byggt upp ett sådant system som S har. Anledningen är att inget annat parti har resurser till det. Dessutom skulle nog den uppbyggnaden inte fungera i ett annat parti.

Jag tillhör en av de mest lästa och länkande moderata bloggarna. Vad Sanna tycker om min enskilda blogg är ju rätt ointressant. Men, och detta är viktigt. Jag vill hävda att jag har politisk integritet. Jag skriver allt själv. Jag står för det. Partiet har inte någon gång sagt till mig att något av mitt bloggande varit fel. Jag har i återkommande fall varit kritisk mot mitt parti och ställningstaganden. Exempel som Vellinge, heltidstjänster och avsaknaden av en helhet i integritetspolitiken är några exempel. Så, jag vill hävda att Sanna har fel när det gäller hennes tro om att M toppstyr sina bloggare eller tar oss i örat. Dock vill jag påminna om att jag är heltidsråd för M och förbundsordförande för moderaterna i Örebro län. Rimligtvis så står jag ju som ledare för vår politik, annat vore ju märkligt.

Vi har inget organiserat massbloggande inom M eller inom Alliansen heller för den delen. Vi vill inte. Skillnaden mellan oss och S är att när Sveavägen 68 skickar ut order om att organisationen ska hoppa så gör den det. Skulle M-ledningen göra det så skulle ilskan bli enorm och motfrågor och debatt skulle dra igång. Vi har nämligen helt olika sätt att arbeta.

I de sociala medierna är det personer som är intressanta och inte partier. Här krockar kanske de olika intressena. Därför tror jag att socialdemokraternas massbloggande och masslänkande är en väg in i en återvändsgränd. Av det skälet att det blir ointressant. Om de sänker hela det politiska bloggandet med sitt agerande återstår att se, men jag tror inte det. Jag tror nämligen inte att det politiska bloggandet är en fluga. Att moderaterna likt andra partier nu fördjupar sin kunskap i de sociala medierna är bra. Det pass som Sanna så föraktfullt uttalade sig om på Moderaternas rikskonferens i Göteborg var ett sådant pass. Jag talade på det seminariet. Möjligen var Sanna där, jag vet inte, men om hon var det så borde hon veta vad jag sa. Jag menar nämligen att de sociala medierna måste sättas in ett sammanhang i hela det politiska uppdraget. Men framför allt måste det bygga på personlighet och integritet. Annars blir bloggandet partimegafoner och det vill ingen ha. Allra minst vi som parti.

Sanna kan ha rätt i att det politiska bloggandet enbart kommer att uppfattas som en del i valrörelsen. Många politiker hoppar på tåget nu i tro av att man kan vinna val eller personval. Så enkelt är det inte. De sociala medierna kräver just samtal och ett socialt samspel. Om man bara är ute efter att vinna röster i ett kort perspektiv så kommer det att avslöjas av väljarna och den personens bloggande blir ointressant. Efter valet kommer vi säkert att se en förskjutning tillbaka till ett mer ”normalt” politiskt bloggande där det samtalas över parti och blockgränser. Jag hoppas att vi även i valet får se detta, men kanske är jag naiv. Jag hoppas att många politiker som idag hoppar på tåget med de sociala medierna kommer att stanna. Jag hoppas att de kommer förstå styrkan i alla de samtal som kan föras om politik.

Nu vinner man inte valet i de sociala medierna. Inte enbart i alla fall. Det måste hänga ihop med helheten. Jag använder bloggen, twitter och facebook i det vardagliga samtalet med väljarna. Detta är dock ett komplement till vanlig kampanj. Jag knackar till exempel dörr. Ett utmärkt sätt att få en personlig kontakt med väljarna. Det handlar nämligen inte om det ena eller det andra. Det handlar om både och. Som heltidspolitiker ser jag dock som ett av mina huvuduppdrag att hålla kontakten med mina uppdragsgivare. De sociala medierna är ett verktyg i det arbetet.

Jag ser även de sociala medierna som ett verktyg i arbetet att utveckla politiken. Jag lyssnar på dem som har kloka argument. Skillnaden mellan hur olika bloggare arbetar är stor. Jag väljer förvisso att vara generös i mitt länkande, men jag är det till dem som är intressanta, oavsett partifärg. Det innebär att jag får tillbaka ett brett inlänkande till min blogg. Enligt politometern så är det lika många sossar som moderater som länkar in till min blogg. Straxt därefter kommer centerpartister och folkpartister. Tittar ni på Peter Andersson är bilden den omvända. I princip är det bara sossar som länkar till honom och förmodligen kommer det mesta via netroots. Skillnaden är monumental. Min poäng blir att när Sanna fördömer alla bloggare i samma andetag så stämmer inte det.

Mark Klamberg skrev i veckan ett intressant inlägg på temat. Jag instämmer nog i hans slutsatser och tycker det är bra. Att heltidspolitiker använder de sociala medierna allt mer är bra. Det breddar det politiska samtalet. Det skapar möjligheter för väljarna att skapa en relation till sin politiker. En utveckling vi alla borde gilla och välkomna.

Nu är det val. Det återstår att se om den ankdamm som bloggsfären kan anses vara kommer att dränkas av ambitiösa partiarbetare som går vilse i sitt bloggande och bara blir partimegafoner. Den farhågan känner jag och instämmer i den delen in i Sannas oro. Jag kommer dock göra vad jag kan för att undvika det. Om jag lyckas får andra bedöma.

Mitt fokus i valet är att vinna väljarnas förtroende för den politik jag tror på och står för. Ska det lyckas är det min övertygelse att det måste ske via ödmjuka samtal i verkligheten och i de sociala medierna med mina uppdragsgivare, väljarna. Det kommer också vara just mina uppdragsgivare som kommer bedöma om de sociala medierna är ett av verktygen man kan arbeta med eller inte. Så jag ser fram emot en valrörelse med fler samtal än någonsin, vart de förs är egentligen rätt ointressant. Att de förs är det intressanta. En sak är säker. Det politiska bloggandet är inte en fluga i en ankdam.

Bloggar: Seved och Mary och Johan och Maria B och Peter S och Peter A och Sjölander och Maria H och Tokmoderaten och Moderata Perspektiv

Julia Skott skriver en krönika i AB som rör temat.