Ord som värmer…

Beröm och värmande ord är något som alltid glädjer. Det tror jag gäller oss alla. I bloggosfären upplever jag att det finns en respekt för varandra som jag giller. Ibland är det hårda tag, ibland sker debattskiften med glimten i ögat och oftast sker det med respekt för varandra och våra åsikter. Jag gillar det. Det gynnar den politiska diskussionen.

Jag tror att bloggandet fyller en bra funktion för det politiska och demokratiska samtalet. Visst är det så att det med jämna mellanrum tas till allt för stora ord, men det gör det även i den vanliga politiska debatten. Lyssnandet och förmågan att föra samtal med en riktig dialog är det som jag annars tycker kännetecknar det politiska samtalet på bloggarna. Här har det vanliga politiska samtalet en del att hämta.

Veckans bloggdebatt handlar just om bloggandet. Jag är positiv och tror att det politiska bloggandet är här för att stanna. Det kommer förmodligen att utvecklas vidare. Men det är ingen fluga som dör. Jag har bloggat om just detta tidigare.

Åter till de värmande orden… ibland dyker de upp när man minst anar det. HAX , en av de stora blogglegenderna, skrev i sitt bidrag till veckans bloggdebatt följande:

Jag sitter och funderar på utmaningen till bloggdebatt hos en av de där sista kloka moderaterna, Kent Persson.

Paul Ronge gav sig in i debatten om Tobleronen med liv och lust. Klok och tydlig som vanligt är han. På slutet av sin bloggpost skriver han följande:

Den moderate bloggaren Kent Persson är som vanligt på kornet: Demokratin förlorar på personpåhopp är hans slutsats.

Jag tycker han är så bra så han är ett partiledarämne för en ny tid.

Tokmoderaten hedrar idag de som han menar ska hedras och skriver följande:

Kent är tänkare, Kent är en tyckare och Kent är tillsammans med Mary våra två mest respekterade bloggare i dessa dagar. Kent Persson och jag är rätt olika som personer och som bloggare men någonstans inom mig så känner jag en samhörighet med denna man från Närkeslättens metropol som jag sällan känner. Vi kan bolla idéer, vi lyssnar in varandra och vi gillar varandra trots våra olikheter.

 

Allt detta är fina och värmande ord. Jag tar till mig dem, men jag gör det i lagom dos. Egot får inte bli alltför stort, men även en politiker som jag behöver värmande ord och dessa ord tillåter jag mig ändå få njuta av i denna stund. Tack ska ni ha!