Demokratiska utmaningar…

På valborgsmässoafton var jag inbjuden till Mariestadstidning för att berätta lite om det politiska livet i de socialamedierna. Det var en spännande stund. Målgruppen var ju inte politiker som jag brukar prata inför i dessa frågor, utan journalister som just är en av målgrupperna jag vill nå. Denna gång var rollen en annan och det skapa så här efteråt många tankar hos mig.

Det jag tog upp med dem var styrkan i de socialamedierna. En styrka som skapar möjligheter för det goda demokratiska samtalet. Ett samtal som kan föras direkt mellan väljare och valda. Eller om du så vill, uppdragsgivaren och den förtroendevalda. För ett förtroendeuppdrag är just ett uppdrag på låns. Det gäller att komma ihåg det. Det gäller att komma ihåg att det är väljarna man företräder, inte sig själv.

I helgen fick jag möjligheten att bloggduellera på Aftonbladet tillsammans med Johan. Jag väljer att säga tillsammans istället för mot. Jag och Johan står för olika politiska visioner och har olika idéer. Vi är politiska motståndare, men vi är demokrater. Glöm inte bort det. Vi har en hel del grundläggande värderingar om det demokratiska samhället som förenar. Politiska samtal och debatter är nödvändiga för att hålla igång och utveckla demokratin. Utan samtalen och debatterna så kan man nog utgå ifrån att demokratin urholkas och till sist riskerar att dö. Den sunda politiska konflikten tar samhällsdebatten och samhällen framåt.  Därför har jag respekt för mina så kallade politiska motståndare eller om du så vill demokratiska kollegor.

Demokratin har många segrar kvar att vinna. Uppförsbacken är återigen på väg att faktiskt bli både brantare och längre. I takt med att utanförskapet för vissa människor blir allt större så blir gapet mellan dessa personen och samhället i övrigt allt större. Det kan vi inte acceptera. Här finns det en stor kamp som måste vinnas.

En annan är min orolighet kring vilka som ska ta över politiken och partierna sedan. Vem ska kandidera i valen 2018 och 2022? Jag är orolig för att det är för få som vill och då kommer demokratin att skakas om på allvar. Vi vill det? Förmodligen inte.

De sociala medierna kan bli ett verktyg för att återigen väcka upp det stora politiska engagemanget. Många vill, men få tar sig tid. Kanske så kan den nya tekniken skapa bättre möjligheter för politiskt engagemang. Kanske kan grässrötterna, som nu med sina bloggar, kan säga vad de vill och när de vill göra sina röster starka. För det behövs. Vi behöver bli fler som engagerar oss politiskt, inte färre. Det är därför jag kallar mina politiska motståndare för demokratiska kollegor.

Det är också fantastiskt att se hur olika bloggare får möjligheten till att påverka opinionen. Vännen Fredrik, allias Tokmoderaten, kör sitt race. Han gör det bra. Alltid sylvass och alltid så där lagom obekväm som gör att man vill läsa det han skriver. Det tar dessutom fäste i debatten det han säger. Mary är en helt annan bloggare som också får genomslag. Vännerna i livbåten är alltid intressanta. Ankersjö och Peter S och Mark skriver bra och tänkvärt. Vi är dessutom några som försöker utveckla oss på Moderata Perspektiv.

Idag presenteras politik2.0. Jag medverkar som en av 16 politiker i boken. Jag hade gärnat deltagit i bokrealesen idag, men får tyvärr inte ihop det. Familjen ska också tas hand om och den prioriteras idag. Jag hoppas dock att politik2.0 sätter igång processer som ger politiken positiv energi till att utveckla sig i de sociala medierna.

De socialamedierna kommer inte att lösa demokratins utmaningar. Det måste vi göra själva. Var och en av oss måste ta vårt demokratiska ansvar. Kanske kan de sociala medierna vara ett verktyg, men då ska det användas på rätt sätt, till dialog och samtal, inte till propaganda. Jag ska göra mitt för att se till att dialogen och samtalen stärks.

Brit skriver om detta i expressen och Karin skriver om att sossarna är bäst… det beror nog på vem man frågar…

Bloggar: Seved och Erik och Farmor Gun och sec. op. och jmw och peter och emma och nikkelin och Pär H och kulturbloggen