Det blev många beska kommentarer efter min lördagsbetraktelse. Det är väl bara att glädjas åt att mina tankar skapar debatt. Jag har inga problem med att mina vänner som Fredrik och André har en annan uppfattning än mig. Tvärtom så gör det politiska samtalet spännande. Andra höll med mig, Peter ger mig en stjärna. Jag tackar och tar emot.
Låt mig dock vara tydlig i sak. Igen. Uppenbarligen gick inte min kritik mot MP´s politik på området fram. Jag delar inte den. Jag tror knappast att en ny form av friår skapar vare sig entreprenörer, företag eller fler jobb. Det är helt andra saker som behövs för att skapa ett företagarvänligt klimat. Ska vi få fram fler entreprenörer som behövs det grundas för det redan i skolan.
Jag är däremot kritisk till Skyttes retorik. Ta debatten i sak och strunta i personpåhoppen. Det gynnar inte politiken eller valrörelsen. Snarare tvärtom. Människor i allmänhet är rätt trötta på den politiska pajkastningen. Men det finns sakliga skäl till min argumentation.
Vilken erfarenhet ska politiker ha för att vara bra förtroendevalda? Fundera en stund…
Med den retoriken som nu fler gillar skulle nämligen få en del konsekvenser om man lever upp till den hela vägen. Och det bör man ju göra om man ska vara ärliga och inte bara ägna sig åt politisk retorik för skojs skull där dräpande påhopp är höjden av lycka. Något jag inte delar. Men, åter till konsekvenserna…
Måste en landstingspolitiker vara utbildad till något yrke inom vården för att kunna styra vården? Att jag själv i så fall blir diskvalificerad kan jag leva med. Men, Filippa Reinfeldt är i mina ögon en god företrädare. Menar mina kritiker att hon inte kan vara sjukvårdspolitiker?
Måste försvarsministern vara utbildad militär? I så fall föll Sten Tolgfors bort.
Måste skolministern vara lärare. Dags att avgå även för Jan Björklund.
Måste utrikesministern vara diplomat? Adjö Carl Bildt.
Måste justitieministern vara jurist, måste finansministern vara nationalekonom, måste näringslivsministern vara företagare och måste biståndsminister ha jobbat för SIDA? Detta bara för att ge ett par exempel.
Vilken bakgrund i yrke och utbildning måste statsministern ha? Jag bara undrar.
På det kommunala planet så bör i så fall skolpolitikerna vara lärare, socialpolitiker måste ju vara socialare, äldreomsorgspolitiker måste ju vara utbildade och ha jobbat inom äldreomsorgen. Listan kan göras lång.
Allt detta faller såklart på sin egen orimlighet. Det är många krav som ställs på en politiker. Jag är alldeles övertygad om att man kan vara en bra politiker utan att ha all den erfarenhet eller utbildning som rör området man arbetar politiskt med.
Peter Strobl beskriver detta bra i en kommentar på mitt förra inlägg:
Människor är olika och förvärvar erfarenhet och kunskap på olika sätt.
Det finns politiker som ”bara” har haft politiken som yrke, men som är de bästa. Det finns de som skaffat sig erfarenhet genom vanliga jobb och lärt sig…intet.
Precis som i verkliga livet.
Det handlar om förmåga till att sätta in sig i andra människors situation, empati, lyhördhet, om-världskunskap mm.
En politiker kan vara en rasande duktig politiker utan högskolepoäng, och arbetslivserfarenhet från ett vanligt arbete.
Wetterstrand tiilhör en sådan och det finns andra inom hela den politiska skalan.
Maria Wetterstrand är en skicklig politiker. Därmed inte sagt att hon för en politik som jag gillar. Jag förstår dock inte problemet med att kunna berömma person och vara kritisk i sak. Man måste kunna skilja på sak och person även i den politiska debatten.
Emma reagerar lite på mitt uttalande om att svenskar är politiskt lata. Kanske är det att ta i. Det jag menar är att vi alla tar demokratin för given och tar den därför inte på det allvar den förtjänar. Demokratin måste vinnas varje dag. Gör vi svenskar det?
Politiken är idag alldeles för bra att tala om vilka brister de politiska motståndarna har och alldeles för dålig på att tala om vilka förtjänster de politiska motståndarna besitter. Det blir inte trovärdigt. Politiken skulle vinna mycket på att kunna ge varandra beröm. Politiken skulle bli mycket mer intressant om man ägnade sin än mer åt sakpolitiken. Man borde nu över blockgränsen en gång för alla begrava personpåhoppen för alltid. Det skulle vara att återvinna demokratins själ och hjärta. Frågan är dock om alla politiker har det modet.
Bloggar: Thomas
Pingback: Tweets that mention Vilka erfarenheter och yrken måste politiker ha för att vara trovärdiga? « Kent Persson (m) blogg -- Topsy.com
Som jag ser det krävs det inte alltid områdeserfarenhet, även om det inte är en nackdel, vilket det iofs verkar vara i politiken.
Ibland kan man komma långt med t ex förmåga att sätta sig in i komplex information, vilket t ex en högskoleexamen ger mig som väljare en indikation om.
Men allt för ofta är toppolitikern en person som gått hela vägen från ungdomsförbundet till nuvarande postion utan att passera några instanser där inte politiken varit det som fällt avgörandet i tillsättandet. Det ger en allt för begränsad insyn i hur verklighetens folk har det, särskilt om dygnets timmar domineras av ens “likar”.
Sedan, den tankeställare jag får av att läsa din uppräkning är att det är anmärkningsvärt vad ni politiker verkar måna om av se sakområdeserfarenhet som en nackdel. Då kanske det inte är konstigt att det ser ut som det gör, både med politikerförakt och dysfunktionalitet.
Men ang Maria Wetterstrand och de av Skytte omskrivna insikterna i entreprenörskap och dess villkor kanske hon fått insikter genom att prata med Mona Sahlin om det, vad vet jag. Lyssnadet är en bra egenskap för en politiker också, och i det fallet vet jag att Wetterstrand saknar den kompetensen, just därför var Skyttes sågning av Wettstrand en oerhört skön läsning.
Varför du hela tiden tar Maria Wetterstrand i försvar vet jag inte, men se nu till att få ngt gjort och kolla på sossarnas modell för välfärd:
http://svtplay.se/v/2007994/uppdrag_granskning/del_17_av_22
V
Bra reflektion Kent. Jag antar att du blev en smula indignerad på en kommentar från mig för några dagar sedan. Jag menar absolut inte att en landstingspolitiker eller för den delen en kommunpolitiker måste vara utbildad inom vårdyrket för att vara bra på sin post. Där har du faktiskt helt rätt. Däremot menar jag att en bra politiker alltid måste lägga örat ner mot verksamheten för att lyckas. Jag har själv arbetat i vården till och från under 25 år. Endast vid två tillfällen har jag haft besök av politiker. Det är ett problem. Politiker och tjänstemän har säkert bra idéer. Jag tvivlar inte en sekund på det. Problemet är att man sällan förankrar sina idéer hos de människor som arbetar inom vården och har en stor vilja att förbättra. Gå ut på en avdelning inom äldreomsorgen så ska du se att det faktiskt finns hur mycket kreativitet som helst. Detta kommer inte fram idag. Vi har en toppstyrning som många gånger är helt verklighetsfrånvänd. Vi har en mötesonani som gör empatisk vårdpersonal bekymrad. Lagar och regler och författningar hindrar många gånger personal att ge en optimal vård för de patienter de är anställda för att sköta. Personligen är jag mycket bekymrad. Vi fjärmar oss allt mer från patienter och anhöriga i vår iver att uppfylla krav från politiker och tjänstemän. Den politiker som vill ta del av all den kunskap som finns i verksamheten är alltid värd respekt oavsett partitillhörighet. Kunskap är något för politiker att hämta. Jag undrar ofta vad det är som gör att politiker så sällan tar den chansen.
Intressant att du jämför Carl Bildt med Sten Tolgfors avseende eventuell brist på erfarenhet från respektive område.
Om mitt minne inte sviker mig, har Carl Bildt bland annat haft ett mycket ansvarsfullt uppdrag i en mycket svår Europeisk konfliktzon i f d Jugoslavien som Hög representant under ett flertal år.
Däremot kan jag inte påminna mig att Sten Tolgfors har någon större erfarenhet av försvarsfrågor. Något år som handläggare på Försvarsdepartementet för femton år sen, om jag kommer ihåg rätt, är det enda.
Det är möjligt att deras respektive erfarenhet och kompetens också avspeglas i den respekt och de resultat som uppnås inom respektive politikområde. En del synpunkter om detta i mitt senaste blogginlägg på http://staffanstromback.blogspot.com/2010/05/de-obotfardigas-forhinder.html
“Ta debatten i sakfrågan och strunta i personpåhoppen”.Det tycker jag i egenskap av troll var ett riktigt bra citat.
kallvinkel, givetvis är sakkunskap bra. Min uppräkning handlar dock om att ställa saker och ting till sin spets. Precis som Skytte gör. Varför hacka på personen, smula sönder politiken istället.
visionären, tar inte alls Wetterstrand i försvar hela tiden. Tycker bara att man ska ha respekt för personer.
Hej Anders, nej jag reagerade inte på din kommentar på det sättet, ingen fara alls faktiskt. Jag håller med dig fullt ut och mycket av det som du påtalar jobbar jag med. När det gäller besök i verksamheter så gör jag det kontinuerligt. Har säkert gjort närmare 100 besök i vården och dess närhet denna mandatperiod. Förra mandatperioden gjorde jag dryga 100 besök i skolverksamheter i Örebro. Jag försöker ha något besök eller samtal varje vecka i verksamheter, i företag eller med intressanta människor som vill samtala med mig. Detta är prioriterat för mig och fler politiker borde göra det.
Jag tycker att det är en bra inställning till politik som du redovisar här. I egenskap av sjuksköterska skiter jag faktiskt i vilket parti politikern representerar. Min uppgift som sköterska är alltid att verka för patientens bästa. Jag vill gärna ha en bra dialog med de som beslutar oavsett parti. Du är alltid välkommen som politiker hos oss på Rostahemmet. Jag vet att det skulle uppskattas hos många. Anhöriga har också många frågor och jag tror att om vi hade en mer avslappnad attityd mellan politiker ock medborgare så kan vi faktiskt skapa mirakel på våra boenden. Jag är beredd att medverka till detta. Det finns så mycket som jag som sjuksköterska vill delge min närmsta politiker. Är det nu så att ni får majoritet efter valet så kan du räkna med att jag hör av mig med tips
Anders, du är alltid väkommen och vem vet för eller senare kanske jag dyker upp hos er.
Hej Kent!
Mycket intressant de du skrivit. Det kan säkert vara så att alla är vi olika. Vissa kan vara jätteduktiga politiker utan att ha någon formell yrkeskompetens inom området, men andra som har kompetensen och kanske till och med en akademisk examen också kan göra ett bra jobb som politiker.
Allt beror säkert på vilket post det rör sig om.
Just Justitieminister så tror jag dock att det hade varit bra att kräva minst “Juristexamen” eftersom juridik är komplicerat och då kan man inte ha en ideolog eller politisk demagog “ja sägare” på posten som Justitieminister.
Men, det kan också handla om helt andra saker, för människor kan ju vara kvalificerade av helt olika orsaker och erfarenheter. Man lär sig ju i jobbet “Learning by doing”.
Men, det varierar också beroende på vilken ministerpost det är tal om.
Just Utrikesminister så tror jag att det hade varit bra med en “Diplomat” som inte är ideolog eller politisk demagog (“ja sägare”).
För om vi börjar “förakta” kompetens som förvärvats tex genom utbildning så riskerar vi sveriges trovärdighet internationellt, speciellt i länder där “Högutbildade” har större tilltro/respekt än personer som helt saknar utbildning.
Titta bara på Amerika, där uppskattas tex Akademiker och andra med bra utbildning. Ta tex Steven Chu som dessutom är Nobelpristagare.
Ett annat lysande exempel är Secretary of Education, nämligen Arne Duncan som har en bakgrund som lärare.
Men, alla länder har ju olika traditioner, vilket jag respekterar fullt ut.
Men, det känns tråkigt när man som jag investerar allt i en bra utbildning av hög kvalitet och som tack utsätts för en total “utfrysning” från alla håll och kanter i det svenska samhället.
Jag är inte ensam om att känna så här, men jag sätter mig inte till doms över någon annan människor och förväntar mig att få det återgäldat, dvs nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade arbetslösa unga akademiker skall slippa utsättas för trakasserier och dumma kommentarer från olika håll. Vi skall inte behöva utsättas för den Prejudice och Bigotry som uppenbart är fallet idag där det inte spelar någon som helst roll hur hårt man anstränger sig, för man får inte en ärlig chans någonstans där man söker jobb på hela den svenska arbetsmarknaden.
Det är min personliga erfarenhet.
Men åter till det här med ministrar och vilka krav man bör ställa. Man bör ställa rätt så höga krav speciellt som situationer kan kan ställas inför kan vara rätt så komplexa. Då är det ju en trygghet att ha en utbildning i ryggen där man har fått lära sig
tex att hantera olika typer av sociala problem eller samhällsproblem.
Så det är svårt att säga exakt vilken erfarenhet, eller vilken utbildning de bör ha. Det viktigaste är ju att de är professionella i sin tjänsteutövning och lika viktigt är det att de har “folkets” förtroende. Dvs, det är viktigt att man inte visar upp en arrogans mot andra människor som har hamnat i en svår situation, och att man absolut INTE ser ner på andra människor, tex personer som är arbetslösa och sjuka. Man får absolut inte dra alla över en “kam”, vilket tyvärr är alltför vanligt inom Alliansen. Det måste tex bli slut på den jakt på människor som nu pågår och där man bara trampar på utsatta människor hur som helst.
Trovärdigheten hos våra politiker ligger väl egentligen inte i vilken utbildning eller yrkesbakgrund dessa har, utan vilken förståelse de visar för de frågor de är satta att fatta beslut om. Justitieministern behöver inte nödvändigtvis vara utbildad jurist, men det underlättar ju om han/hon har en insikt om rättsstatens grunder och allmänna rättsprinciper. Likaså bör ju finansministern ha (mycket)goda kunskaper i hur en ekonomi fungerar och en sjukvårdspolitiker ska givetvis vara insatt hur verkligheten ser ut inom vården.
Jag skulle föredra fler politiker från verkligheten, snarare än de som redan i ungdomsförbunden skolats till en livslång politikerkarriär
De flesta ministerposter, enligt mig, kräver en person med i vilket fall grundläggande erfarenhet av det som departementet berör. Eller är ministrarna bara “skyltning”…? För när det går fel har de ju inget ansvar. Och styrs departementen egentligen av tjänstemännen (och kvinnor, antar jag).
Fast, den sämsta chef jag haft hade pluggat länge och väl för att få sitt jobb, men trots detta usel, kommunicerade allt via mail… Medan andra chefer som varit bra, helt saknat formell utbildning… Så jag vet inte…
Kent, jag har med funderat på detta mycket. Vad för kunskap bör en riksdagsledamot ha? Det går att förvärva kunskap på olika sätt genom livet.
Visst bör det finnas sakkunskap, men det bör med finnas en bredd av kunskap och erfarenhet. Det är därav jag nog vill se människor i riksdagen som har jobbat med, inte de som gått den “politiska vägen”. dvs via olika poster inom ett parti upp i riksdagen. De kan systemet, ja, men kan de verkligen företräda medborgarna?
Pingback: Politik är en förtroendebransch « Frihet är inte gratis.
Ok, eftersom du tycks ha svårt för att fatta ett i min mening tydligt budskap, så tar jag det en gång till, men helt utan bisatser.
Vad tycker du om den socialdemokratiska modellen på sjukhusvård såsom den åskådliggörs i följande reportage:
http://svtplay.se/v/2007994/uppdrag_granskning/del_17_av_22
?????
V
Om man tittar på partipolitik så har Mp en modern konstruktion med delat ledarskap och där man går in i politiken några år och sedan går åt sidan.
Det finns en begränsning inbyggt i partisystemet vilket jag hoppas kommer att finnas kvar. Rotationen behövs verkligen i politiken då slipper man yrkespolitikerna som jobbar med det på livstid.
Att vara politiker är inget arbete, det är något man gör under några år och sedan går man tillbaka till att jobba igen.
Det skall inte betyda någonting vilket yrke man har innan för att ha en viss ministerpost men det underlättar om man förstår för att man är en del av branchen.
Jag skulle önska att det fanns en karens när det gäller riksdagsledamoter att man får vara vald 2 gånger i rad dvs en 8 års period sedan får man göra annat under en 4 års period. Till exempel gå tillbaka och jobba. Sedan är man välkommen tillbaka igen.
Ingen är oumbärlig i politiken. Man står inte och faller med en enda politiker. Jag tror Sverige får bättre förrankrade politiker med en rotation men jag har ingen förhoppning att partier verkligen vill lagstifta om att införa en sådan karenstid.
Tycka vad man vill om Thomas Bodström som kanske blir justitieminister efter Ask om Rödgröna vinner valet men han kommer alltid att bära med sig en kunskapsmässig fördel mot Ask eftersom han jobbar i yrket och det gör inte hon. Det är en fördel att ha kunskap in i branchen som berörs mest av ämnet men det skall naturligtvis inte vara ett krav.
Vad man än tycker politiskt om någon av dessa personer så underlättar kunskapsbasen även om man inte delar de slutsatser som personerna sitter på.
Pingback: Ledare utan förtroende förlorar val. « Kent Persson (m) blogg