Arbetslinjen behöver återupprättas, inte nedmonteras.

I höst får alla väljare möjligheten att göra ett avgörande val om Sveriges framtid. Valet står mellan Sverige som välfärdssamhälle eller Sverige som bidragssamhälle. Det är genom jobben vi får in skatteintäkter som går till välfärden. Det är därför vi moderater för en politik för att skapa nya arbetstillfällen. Det innebär att ju fler som jobbar desto fler bidrar till den gemensamma välfärden. Det gör också att välfärden kan bli bättre, fler sjuksköterskor kan anställas, även fler lärare så barnen får mer pedagogiskt stöd i skolan, vårdköerna kan kortas så sjuka snabbare kan tas om hand, tryggare miljöer kan skapas genom ökad gatubelysning, öppettider på ungdomsmottagningar kan utökas, parkerna kan göras finare.

Det ska också löna sig att jobba och alla ska kunna leva på sin lön. Därför har alliansregeringen sänkt skatten på din lön. Det innebär till exempel att en LO-familj får 2500 kronor mer per månaden att leva för. Det är 2500 kronor som kan spenderas på nya kläder till barnen eller användas som sparpengar till semestern.

Oroväckande är dock att Mona Sahlins politik vare sig handlar om satsningar på välfärden eller på fler jobb. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet saknar gemensamma förslag hur en positiv utveckling ska drivas framåt för Sverige och för dess invånare. Det som de däremot vill är att höja skatten för dig. Om Mona Sahlin får som hon vill så kommer alla som arbetar få mindre pengar i plånboken – varje månad. Det kommer bli mindre lönsamt att arbeta, och utan dem som arbetar kan vi heller inte upprätthålla resurserna till det välfärdssamhälle som tar hand om våra barn och äldre. Det ska löna sig att arbeta, för det lönar välfärdsamhället.

Bakom Sahlins förslag döljer sig också en politik som slår ut människor redan i unga år. Mona Sahlin vill höja arbetsgivaravgiften för dem som anställer personer under 26 år. Om det blir dyrare att anställa unga människor så blir det svårare för ungdomarna att få jobb. Inget jobb innebär ofta också att man som ung inte heller kan få en egen bostad. Sådan politik gör det svårare för unga till att etablera sig i vuxenlivet. Ambitiösa ungdomar slängs istället in i ett ekorrhjul av socialdemokratiska ”åtgärder”. Socialdemokraterna har en skev bild av vad rättvisa för alla egentligen är.
Mona Sahlin har minst sagt märkliga prioriteringar. Hon talar om mera jobb samtidigt som hon vill införa förändringar som bara främjar ett bidragssamhälle. Den 19 september är det dags igen. Väljarna har möjligheten att rösta på Alliansen för ett fortsatt välfärdssamhälle eller på vänsteralternativet som erbjuder en återgång till Sverige som bidragssamhälle. Det bidragssamhälle som väljarna röstade bort i förra valet.

Egentligen är det därför inte så förvånande att Sahlins ledarskap nu kollapsar. Väljarnas förtroende sjunker från redan låga nivåer till än lägre. Inte ens hennes egna väljare vill se henne som statsminister efter valet.

För att det ska bli fler jobb och en bättre välfärd i Sverige krävs att arbetslinjen fortsätter att upprättas. Den rödgrönas nedmonterande av arbetslinjen hotar jobben och välfärden i vårt land.

Bloggar: Edvin och krassman och hbt-sossen och thomas och altenberg och elisabeth och robert och raymond och marcus och motpol och rasmus och per och plc och mark

8 kommentarer

Filed under val 2010

8 responses to “Arbetslinjen behöver återupprättas, inte nedmonteras.

  1. Glöm inte bort att komma ihåg företagarlinjen! Utan företag, ingen arbetslinje värd namnet. Det är i småföretagen jobben finns. Var rädd om småföretage!

  2. 11.000 jobb ska också bort i sektorn för hushållsnära tjänster. Tydligare bevis än så får vi inte på att ideologi går före jobb för de rödgröna.

  3. Ola

    Kent menar du då att högerkartellen står för bidragslinjen efter som bidragen ökat den här
    mandatperioden när högern haft makten. Ja i rättvisans namn så ska erkännas att arbetslösheten har ökat oxå.

  4. Vilken arbetslinje ? Var är jobben ?

  5. Pingback: Per Altenberg – ett liberalare Sverige » Blog Archive » Kejsaren är naken

  6. mikael

    Valet i september borde handla om de som exkluderas från arbetsmarknaden mot sin egen vilja.

    Jag tänker i första hand på alla nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade unga akademiker
    som gång på gång får dörren stängd och låst i sitt ansikte oavsätt hur hårt de anstränger sig med att söka jobb.

    Det är inget påhitt från min sida, det är verklighet i mitt liv. Jag är mycket ansvarstagande och började söka jobb mycket aktivt redan i början av min akademiska utbildning. Jag sökte alla möjliga olika extrajobb/deltidsjobb, men hade ingenting för mina ansträngningar utan jag sorterades bort/valdes bort gång efter annan.

    Så jag vet hur konkurrens fungerar, nämligen de med längst arbetslivserfarenhet går först i kön, och de med en gedigen akademisk utbildning och kompetens hamnar hela tiden sist i kön oavsätt hur hårt man anstränger sig.

    Men, kommer man inte in och denna exkludering bara fortsätter så får man väl plocka ihop sina få ägodelar och utvandra från Sverige och Europa och starta om någonstans i Nordamerika där de
    åtminstone inte ”svartmålar och smutskastar” mig vilket är vad som hela tiden händer i Sverige.

    Det är så lågt att man stödjer fördomarna som sprids om mig och andra unga akademiker, och i vissa fall uppenbarligen låter det slå över i rena rama mobbningsfasonerna.

    Så det är stor risk att när de unga och nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade flyttar bort från Sverige blir det ingen arbetskraft kvar förutom de som har hoppat av gymnasiet. Då blir det ännu svårare för arbetgivarna att hitta någon lämplig arbetskraft och då flyttar tillslut också arbetsplatserna bort från Sverige, därför att de inte kan hitta någon lämplig arbetskraft som har den rätta kompetensen.

    Man måste vara öppen och lyhörd och våga se vad som händer oavsätt om man är höger eller vänster.

    Själv så förstår jag precis hur det hänger ihop och jag håller noga koll på saker och ting samtidigt som jag aktivt söker jobb, men blir bortsorterad/bortvald gång på gång på grund av den stenhårda konkurrensen om alla jobb.

    Det enda som håller mig uppe och på gått humör är mina vänner i Nordamerika som är de enda som pratar med mig som det är idag. Jag märker verkligen att i Sverige har jag i princip inga riktiga vänner någonstans utan här har alla valt att ”vända mig ryggen”. Men, det är jag van vid, då mobbning har varit något som förföljt mig genom livet och hela min skolgång i Sverige.

    Jag tror inte att någon av Alliansens politiker vet hur det är att bli totalt nonchalerad och totalt exkluderad överallt på hela arbetsmarknaden och dessutom leva med att man blivit mobbad under hela sin skoltid. Det är i alla fall min erfarenhet av Sverige. Den enda period då jag fått lugn och ro i mitt liv har varit när jag bott och gått i skola utomlands, där har man nämligen bättre ordning och reda och man mobbar inte andra ostraffat.

    Jag kan tex jämföra min erfarenhet från 2 olika skolor i Amerika med min erfarenhet av skolan i Sverige, och kan se att det är gigantiska skillnader.
    Men, det beror ju på att disciplinen i dessa skolor har varit mycket bättre än i Sverige. I skolan i San Diego hade man till och med klara och tydliga regler som gäller för inte bara skolsalarna utan hela skolområdet, och dessa backades upp av sanktioner. Det medförde att disciplinen var mycket bra och det var lugnt och stilla i salen och eleverna visade respekt för varandra och för läraren. Det passade mig jättebra, för jag gillar inte stök och stoj. Jag vill ha lugnt och tyst omkring mig när jag läser eller skriver, för att kunna tänka en tanke till slut.

    Så, Sosse-skolan har jag inget förtroende för, och det är en katastrof att man heller inte verkar förstå att man måste koppla ihop utbildning med arbetsmarknad hela vägen upp till den akademiska utbildningen, för annars får de långsiktiga och negativa konsekvenser.

    Titta bara på hur det ser ut i Sverige nu, nämligen ingen fokuseringen på studenternas anställningsbarhet och alla fokus på akademisk frihet. Forskning som jag tagit del av visar på att dessa två saker står i direkt konflikt till varandra och man måste våga välja anställningsbarhet framför akademisk frihet. Annars skenar arbetslösheten bland nyutexaminerade.

    Detta har man fattat överallt i Nordamerika, och man har tex prioriterat det här med samverkan mellan akademi och arbetsmarknad/samhället sedan en lång tid tillbaka. Kanada har löst det genom sitt federala program ”Federal student work experience program” och Amerika har löst det genom sitt ”University-Community Partnerships” som båda fört med sig mycket positiva resultat. Fler har blivit anställningsbara efter examen, och fler har fått möjligheter till att försörja sig själva, bland annat genom att man också har Entry Level Jobs, där kraven på arbetslivserfarenhet är lägre än i Sverige. Detta för att man vill ta tillvara unga akademikers kompetens och kunskaper. Det syns inom ett flertal olika branscher där man hittar Entry Level Jobs. Även andra lämpliga jobb växer snabbt fram för unga akademiker och de hittar man via http://www.monster.com , http://www.monster.ca , http://www.simplyhired.com och http://www.simplyhired.ca

    Det handlar också om attityder till människor. Tycker man om utbildade unga akademiker eller väljer man att slå in på hatets väg som man gjort i Sverige. I Amerika och Kanada har man valt att satsa på sina unga nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade akademiker, och man har förutom lättare att komma in på arbetsmarknaden också så smarta saker som kvalificerade internships för just unga akademiker, och då i första hand för samhällsvetarna, eftersom man tror extra mycket på just samhällsvetarna.

    Detta kunde Sverige lära sig av , för i Sverige är läget katastrofalt för unga nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade akademiker. Det är i princip stop helt på arbetsmarknaden.

    Det märks då de flesta av oss antingen sorteras bort/väljs bort direkt, eller inte ens får något svar från arbetsgivarna där vi söker jobb.

    Mvh

    Mikael

  7. Lisa ek

    Mikael.

    LIVET funkar så här, man kan inte BÖRJA på toppen.

    som nyexaminerad måste du vara beredd på att ta lite ”skitjobb” innan och skaffa dig en dokumenterad ERFARENHET innan du får ett bättre jobb.

    Eller åxå kan du på sosse mane´r sitta hemma i soffan och vänta i 10-12 år på rätt jobb, tills du är en 35 – 40årig överstuderad ”akademiker” som aldrig jobbat i hela ditt liv

    Själv slet jag som timanställd hemtjänst i 2 år med en lön som ofta var sämre än ett socialbidrag, innan jag fick mitt guldjobb (bra jobb – usellön) jag har idag.

    Mvh Lisa Ek

  8. mikael

    Lisa!

    Du tycks tillhöra de som inte kan uppträda på ett trevligt sätt mot andra människor. Ni tycks tro inom Moderaterna att alla som söker jobb är garanterade jobb.

    Jag tror ni skall komma ner från era ”höga hästar” och inse att Sverige är det land där det är allra svårast att bli accepterad och insläppt på arbetsmarknaden.

    Du tycks tro att ni är de ända som vet hur verkligheten fungerar. Gå ut och träffa alla de som faktiskt söker jobb, men som hela tiden möts av stängda och låsta dörrar överallt på hela arbetsmarknaden i hela Sverige.

    Jag har hjärnan och hjärtat i behåll , vilket jag inte tror att många Moderater har. Jag tror helt enkelt att ni har aldrig varit i den situation att ni hela tiden möts av stängda och låsta dörrar överallt och att människor bemöter en med förakt, kränkningar och mobbning.

    Jag har träffat hur många nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade som helst genom åren och alla berättar de samma sak, nämligen att de började söka alla möjliga extrajobb/deltidsjobb under sina studier, men redan då så var dörren
    in stängd och nyckeln uppenbart bortkastad.

    Jag förstår hur dessa människor har det, eftersom jag har egen erfarenhet av att bli behandlad på just det sättet. Själv, började jag redan under min studietid med att söka alla möjliga olika extrajobb/deltidsjobb, men precis som alla andra så möttes jag redan då av den stängda och låsta dörren.

    Men, jag fortsatte att kämpa, men fick aldrig något erkännande för att jag ansträngde mig, utan allt jag fick utstå var att bli totalt exkluderad överallt och mer eller mindre totalt nonchalerad oavsätt hur hårt jag ansträngde mig.

    Jag tillhör inte de som tror att man börja på toppen utan jag var mycket flexibel och professionell i mitt jobbsökande, så din arrogans betackar jag mig för.

    Men, jag fortsatte dag och dag ut med att aktivt söka jobb, men det hade jag aldrig något för, aldrig någon uppskattning av något slag.

    Tänk dig själv att aldrig någonsin få någon uppskattning från något håll utan bara utsättas
    för nedsättande och kränkande kommentarer
    från alla håll.

    Men, tillslut så fick jag i alla fall en mycket extremt otrygg korttidsanställning av ett bemanningsbolag och efter detta så fortsatte
    jag att söka jobb eftersom jag tänkte som så att
    har jag nu fått in en fot så borde det ju finnas vägar framåt. Men, inget hände på ett helt år då jag sedan hörde från bemanningsbolaget igen
    och de erbjöd mig en jätte otrygg korttidsanställning.

    Men, all erfarenhet är ju bättre än ingen erfarenhet. Men, sedan efter det senaste jobbet
    så ville de inte längre ha med en och göra, och
    alla andra som jag jobbade tillsammans med
    utsattes för samma behandling, och ingen av
    oss fick någon som helst hjälp av Arbetsförmedlingen eller någon annan aktör heller för den delen.

    Men, sedan kom ju den globala finanskrisen och lågkonjunkturen och massvis med människor blev arbetslösa då företagens orderböcker inte fylldes på och företagen hade svårt att få exportera då presumtiva kunder inte fick de lån de behöver för att tex köpa svenska bilar, svenska lastbilar osv.

    Det är faktiskt inte så lätt att orka kämpa på och anstränga sig när alla bara kastar skit på en, mobbar en och exkluderar en totalt överallt i Sverige.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s