Få saker berör mig så djupt som när barn och unga far illa. Återigen kommer det larmrapporter om att unga tjejer far illa. Så illa att de skär sig själva. Man ska dock inte glömma bort killarna, för det finns de killar som också skär sig, men det är fler tjejer. Den senaste rapporten visar att så många som 1 av 5 tjejer gör sig själva illa genom att skära sig.
Detta ska tas på allvar. Vi har nu rätt länge sett en trend där ungdomars upplevelse av att må dåligt ökar. Det finns inget som säger att vi inte ska ta detta på allvar, snarare tvärtom. Därför blir jag djupt oroad av denna bekymmersamma utveckling.
Det finns en rad insatser som kan göras. Främst bör ett ökat fokus läggas på det förebyggande arbetet. Det handlar oftast om att se dessa ungdomar i tid och kunna ge dem rätt stöd i rätt tid. Ibland handlar det faktiskt om så lite att man blir sedd och att vuxenvärlden bryr sig. Att bry sig och att se ungdomar är något vi alla kan bidra till. Främst ligger ansvaret hos föräldrarna, men skolan och sjukvården bär ett stort ansvar.
Lokalt i Örebro ser vi samma bekymmer. Därför vill jag den kommande mandatperioden satsa på följande:
- Skolhälsovården ska ges större utrymme och få mer resurser. Genom att grundlägga en god hälsa tidigt och att kunna ge stöd snabbt kommer vi kunna ge fler barn och unga en bra start i livet.
- Ge möjlighet till hälsosamtal för eleverna och föräldrarna hela skolgången.
- Ge möjlighet för skolorna att kunna skriva ut motion på recept.
- Öka stödet för barn- och ungdomsverksamheten i Örebro.
- Förstärka samarbetet med Örebro läns landsting kring ungdomsmottagningarna för att kunna förbättra stödet och göra det mer tillgängligt.
- Införa nolltolerans på alla skolor mot mobbning och kränkande behandling.
Detta är bara några av de åtgärder och förslag vi har för att förbättra barnen och ungdomarnas hälsa i Örebro. Det handlar om att ge dem en bra start i livet och det om något tillhör välfärdens kärna.
Bloggar: Tonårsmorsa och Christer
Pingback: Tweets that mention Ta ungdomarnas bekymmer på allvar « Kent Persson (m) blogg -- Topsy.com
Hej Kent! Du har rätt i mycket av det du skriver, så det är alltid ett nöje att följa din blogg.
Det är inte bara skolan som har problem, det handlar också väldigt mycket om att människor lämnas vid sidan av arbetsmarknaden mot sin egen vilja. Många som har hållit på att söka jobb under mycket lång tid (ibland under flera års tid) men hela tiden blivit mycket dåligt bemötta, då allt de får som svar är ett SURT mejl med budskap “NEJ TACK…..Ha ett bra liv”.
Detta beror på att det är dels fler arbetslösa än vad det finns jobb. Men, också att det är flera 1000 sökande på varje jobb. Detta gör att många aldrig ens kan få den erfarenhet de behöver för att kunna få mer erfarenhet. Detta gör att de hamnar i vad Anna Angelin vid Lunds Universitet kallar för “Den dubbla vanmaktens logik”.
Här tror jag att det finns en hel del att lära av den organisation som drivs av General Colin Powell med fru, nämligen Americas Promise Alliance.
(http://www.americaspromise.org/About-the-Alliance.aspx)
En annan viktig organisation som jag tror vi kan lära oss väldigt mycket av är Year Up.
Year Up is a one-year, intensive training program that provides urban young adults 18-24, with a unique combination of technical and professional skills, college credits, an educational stipend and corporate internship.
Our success is our graduates — enabling them to move on to full-time employment and higher education. Year Up is about providing opportunities for urban young adults to demonstrate their true potential. We have achieved excellent results to date:
* 100% placement of qualified students into internships
* 83% student retention
* 90% of interns meet or exceed internship partner expectations
* 87% of graduates placed in full or part-time positions within 4 months of graduation
* $15/hr average wage at placement
(http://www.yearup.org/)
Slutligen så kan vi lära oss väldigt mycket av organisationen Jobs for the Future.
(http://www.jff.org/)
Det som är speciellt med alla de här organisationerna är den starka kopplingen mellan skola/utbildning och möjligheter på arbetsmarknaden, och framförallt att där finns vuxna människor som ser dem och som ser den potential som varje enskild individ besitter och att ingen är VÄRDELÖS eller OANSTÄLLBAR.
Hej Kent.
Skulle du kort och koncist kunna berätta vilka konkreta åtgärder Alliansen + Mp har vidtagit i Örebro för att förbättra ungdomars hälsa under den senaste mandatperioden ?
Skolhälsovården är bara ett skämt i de allra flesta friskolor, när den egna vinsten får styra så skär man naturligtvis ned på alla ställen man kan så länge det inte direkt påverkar resultatet. Det blir ju enklare att inte ta emot, eller bara kasta ut elever med någon form av vårdbehov, det kallas marknadsekonomi.
Kerstin: Skolhälsovården existerar knappt i kommunala skolor heller………….
3pa2
Det är nog lite olika från kommun till kommun då..
Där jag bor funkar den rätt bra på kommunala skolor men inte på friskolorna .
Nolltolerans mm låter fint. Men hur går det till i praktiken?
Jag håller med om att skolhälsan i meningen psykosocial arbetsmiljö för barnen är superviktigt.
Den viktigaste ungdomsfrågan såväl på 80-90-talet när jag själv gick i skolan och idag när barnen går i skolan är ordningen och ungar som stör, bråkar och triggar andra att stöka.
Jag vill se konkreta hårdhandskar mot våldsamma barn. Föräldrarna deras borde få betala varenda sak de har sönder i klassrummen och alla barn som sköter sig är värda att slippa ha idioterna kvar i klassrummen.
Det jag minns från skolåren var inte mobbing mot enskilda utan det fåtal som terroriserade hela sin omgivning och som allt för ofta fick med sig andra osäkra barn på terroruppdrag. Så upplever också mina barn att det är idag.
Det enda som jag tror hjälper är särklass och/eller riktigt hårda straff för terroristernas föräldrar.
Ett konkret tips för bättre hälsa mm är att återknyta banden med idrottsrörelsen. Jag upplever som idrottsledare att man idag inte alls är välkommen att prata i klassrummen eller vara medarrangör till idrottsdagar i samma utsträckning som det var när jag gick i skolan på 80-talet. Då hade vi många olika klubbar och sporter som ordnade saker för oss elever och kom och pratade i klassrummen.
Angående friluftsdagar mm:
Sent 80/tidigt 90-tal hade vi en hel del spännande frilufts-/temadagar som engagerade hela klassen till att träna inför både på och utanför skoltid. Det var friidrottsdagen “Klasskampen”, orienteringsdag, vandringsdag i Karlslund och på bergslagsleden, skolturnering i fotboll, ekologibussen minst 1 ggr/år, löparstafett i Ånnaboda, bandyfemman och handbollssexan (båda i ÖSKs regi) och vinterdag med skidåkning i Ånnaboda eller Sälen + skol-DM i en hel rad olika sporter.
Min egen skoltid hade varit otroligt mycket fattigare upplevelsemässigt utan dessa gulddagar som rastsnacket kretsade kring lång tid både före och efter.
Har det blivit fult att tävla? eller varför får barnen idag inte uppleva detsamma som vi fick göra då?
All träning vi la ner inför dessa dagar bidrog definitivt till bra hälsa: Både psykiskt och fysiskt.
Att stödja lokala föreningar som har ungdomsverksamhet är en självklarhet.
Minns att vi hade SIA verksamhet i mellanstadiet där man kunde testa på all typer av sporter.
Jag växte upp i ett område som beskrevs då och beskrivs idag som problemområde i Göteborg (Bergsjön). För mig var sporten livlinan till något som kunde beskrivas som normalitet när hemmet inte alltid var en trygg och säker plats.
Jag var inte särskilt bra men jag hade kul.
Att flickor skär sig är antagligen lika många skäl som det finns flickor som skär sig. Vad gör man konkret för att fånga upp dessa tjejer, vad har man gjort i Örebro för att finna dessa tjejer och hjälpa dem ?