Kanske blir integritetsfrågorna en av valets glömda och försvunna frågor. Anledningen är lika enkel som självklar. Inget av de etablerade partierna vill egentligen förändra något mot hur det är idag, mer än möjligen på marginalen. De som trott att en rödregering skulle göra några större förändringar kan känna sig blåsta. Ett faktum som egentligen knappast kan förvåna någon. Till stora delar bygger ju dagens politik på området på det som den förra röda regeringen arbetade fram.
Emma bjuder in till debatt på området. Det är en viktig debatt. Integritetsfrågorna får inte hamna i skymundan. Det handlar om grundläggande värderingsfrågor om hur en stat ska förhålla sig till sina medborgare. Staten ska skydda och värna medborgarna och medborgarna ska känna trygghet i att sin egen personliga integritet inte kränks av någon.
Balansgången är givetvis svår i en tid där världen haft stort fokus på terrorismen. Terrorn som skrämmer allt och alla som kommer i dess väg. Det är ju själva syftet med terrorn och därmed kan man säga att säkert har en del av målen med terrorn uppnåtts. Balansgången för demokratiska länder är skyddandet av medborgarna samtidigt som medborgarna inte kränks.
Pendeln brukar som sagt slå från den ena positionen till den andra. Det råder inget tvivel om att kampen mot terrorismen behövs. Samtidigt råder det inget tvivel om att den debatt om hur mycket den personliga integriteten ska få kränkas. Svåra frågor som inte för stoppas i byrålådan.
Jag är rätt säker på att vi inom sinom tid kommer få se omprövningar och förändringar. För i grund och botten handlar det om demokrati och medborgerliga rättigheter. Jag är övertygad om att med en viss distans till frågorna så kommer debatten bli balanserad och sund igen. Jag utgår självfallet att dessa frågor, precis som alla andra politiska områden, kommer att debatteras inom mitt parti. Frihet, integritet och individens rättigheter är områden som moderaterna har en tradition i att försvara.
Samtidigt ska vi komma ihåg att det räcker med ett eller annat nytt terrorattentat för att debatten ska vridas om igen. Människor vill givetvis att staten ska skydda sina medborgare och det ska staten. Det som behöver debatteras och diskuteras vart gränsen går i det uppdraget och vilka åtgärder som staten får ta till i beskyddandet av just demokratin. För att om debatten inte förs kan staten bli det goda största fiende och det får inte ske.
Bloggar: Hanna och Anna och Sagor från livbåten
Först en eloge för att du vågar ta i det här igen, Kent.
Jag håller däremot (som förväntat?) inte riktigt med dig på alla punkter. Det är sant att Bodströmssamhället var på väg redan innan 2006, och det är sant att sossarna uttrycker sig mycket försiktigt och sparsamt på områdena FRA, IPRED och Datalagringsdirektivet.
Men hur är det med Beatrice Asks alla vansinniga förslag på sistone? Hur är det med Reinfeldts försök att forcera igenom Swift under Sveriges ordförandeskap? Varför för vi inte en debatt när Italien vill registrera politiska bloggare, Frankrike vill stänga av folk från nätet godtyckligt, och England tagit övervakningssamhället till en nivå Orwell aldrig riktigt nådde?
Alliansen, med moderaterna i spetsen kan knappast förklara sättet man hanterar frågorna (den Reinfeldtska Tystnaden, Och Låt Oss Nu Istället Tala Om Jobben, Jobben Och Jobben) med att ‘de andra är lika dåliga’.
Det är riktigt tragiskt att se hur samtliga partier behandlar informationspolitik och rättssäkerhet som ickefrågor, i rädsla för att det ska skada deras valresultat. Är det inte lite av en skam att Ung Vänster går ut hårt om att värna demokratin och stoppa storebror, medan partiet som stod för frihet och individens rätt mot staten förvandlats till tysta medlöpare?
När båda alternativen är lika dåliga, och frågan är av kritisk betydelse (och det ÄR den), visar man sitt missnöje genom att byta regering, och hoppas att den nya lär sig av den gamlas misslyckande. Funkar inte det (se mandatperioden 2006, där Bodströms politik bevisligen fortsatte som tidigare, trots löften om motsatsen), bildar man ett nytt parti, och tvingar fram förändring.
Det främsta tecknet på demokratins förfall, är avsaknaden av en öppen, offentlig inre debatt inom de sju ledande partierna. När ingen vågar gunga båten under partipiskan, börjar det bli otäckt. Den här tystnaden, och oviljan att ta obekväma diskussioner, skapar också en fertil mylla för grupper som SD, vilket också är ett allvarligt misslyckande för Alliansen… Varför går inte Moderaterna nationellt ut och kommenterar Malmömoderaternas handlingsprogram, och deras uttalanden om eventuellt samarbete med SD?
Klarspråk efterlyses.
Tack för inlägget, Kent. Det krävs MÅNGA sådana röster innan vi Pirater blir överflödiga, vilket jag innerligt hoppas att vi blir snart.
Pingback: Tweets that mention Integritetsfrågorna får inte hamna i skymundan « Kent Persson (m) blogg -- Topsy.com
Bra skrivet, men jag vill invända mot en detalj i ditt resonemang. Kampen mot terrorn behövs men det krig mot terrorn, som idag tex inkluderar de integritetskränkande åtgärderna, är fel väg att gå. Terrorism uppstår inte bara ur det blå, terrorism är en motreaktion mot dåliga och orättvisa förhållanden så när tex USA nu försöker få bukt med terrorism med hjälp av våld så blir deras handlingar samtidigt grogrunden för ny terrorism, en evig spiral utan slut. Se tex denna utmärkt pedagogiska film:
Terrorism vinns med hjälp av humanitärt bistånd och andra åtgärder som ger folket en framtid. När det finns möjlighet att ge barnen en utbildning, möjligheten till meningsfullt arbete och när samhället upplevs som tryggt och stabilt, då finns det ingen grogrund för terrorism längre.
Jag har bara träffat någon enstaka person som är rädd för terrorism i Sverige så den rädsla som politikerna utstrålar och som kräver allt vidare ingrepp i den privata sfären verkar inte riktigt ha fäste hos folket. Däremot ser jag en ökande rädsla för vart vi är på väg och där allt fler blir uppmärksammade på det maktövergrepp som polisen ägnar sig åt och där privata intressen tillåts åka gräddfil och samhällets bästa inte längre kommer i första hand.
Det är också det jag är orolig för vad gäller Europa. Många jag känner och har pratat med upplever redan att samhället inte längre är för dem och i vissa fall att det till och med är emot dem. Samtidigt får polisen allt mer maktmedel och kan tex avlyssna folk vid blotta misstanken om att någon som kan vara kriminell kan tänkas besöka dem, vad händer med oskuldspresumtionen då? När har polissamhället gått så långt att folk inte längre litar på polisen över huvud taget? När känner ungdomarna att de inte längre har en framtid för att staten kontrollerar allt? När blir kravaller vardagsmat och när eskalerar det till mer kraftigt våld, tex bombdåd?
Sverige har historiskt sett varit en väldigt lugn och trygg plats på jorden. Det hot vi nu ser mot det är inte terrorismen, terroristspöket används som förevändning men hotet kommer från politiker och de som påverkar dem och jag håller definitivt med om att det inte ser ett skit ljusare ut i det andra blocket.
Och därför är det en katastrof för Sveriges framtid att integritetsfrågorna tillåts sopas under mattan.
Kent! Kan du kanske förklara varför länkningarna till detta forum; http://kentsfloskelmegafon.blogspot.com/
inte fungerar?
Förresten – tack för att du undanber dig från mina kommentarer. Det är bra med öppen kritik, yttrandefrihet, och pressfrihet, eller hur? “Nya moderaternas” adelsmärke?
Kriget mot terrorn, jaha, frågor som dessa brukar sakna perspektiv och bara bygga på att man appellerar till någon instinktiv urkänsla. Tycker följande från boken Questioning the War on Terror säger allt som egentligen behöver sägas, och ger rätt perspektiv. Författaren, doktor Kevin Barrett, konstaterar att amerikaner löper trettio gånger så stor risk att dödas av åsknedslag som av terrorattacker, risken för att drunkna i badkaret är tio gånger så stor som att bli ett terroroffer, och han ställer sedan frågan: “Should we declare war against lightning bolts and bathtubs? Should we install PA systems in our bathrooms reminding us that the threat level of bathtub drowning has been raised to orange? Should we create a new Department of Bathtub Security (DBS) empowered to do sneak-and-peak warrantless searches of our bathrooms to make sure that we’re using no-slip bath-mats? Should we invade and occupy countries that we falsely blame for bathtub deaths?”
Pingback: Söndagskrönika 1 augusti – den svåra konsten att göra ingenting i Binz « Röda Berget
Pingback: Sanningen om samhället – 2010-07-31
Pingback: Den negligerade badkarsdödsfällan… « Full Mental Straightjacket
Bra att du tar upp frågan Kent. Blir dock rätt besviken på att du inte själv uttrycker någon åsikt i frågan alls vad jag kan se!?
Hur ser du själv på detta? Du säger att pendeln brukar svänga fram och tillbaka. Själv upplever jag att utvecklingen har varit i samma riktning en längre tid, dvs mot mer och mer övervakning. Dessvärre verkar den även accelerera…
Jag efterlyser härmed din ståndpunkt i denna fråga!
Pingback: Integritetsfrågan – En ickedebatt? |
Intressant inlägg, och det är starkt av dig att ta upp frågorna.
Men var är M:s åsikt i frågorna? Ska Ask fortsätta med sina rättssäkerhets- och integritetskränkande förslag? Hur blir det med FRA och mänskliga rättigheter?
Tack för era kommentarer. Det är ingen hemlighet att jag är kritiskt till den politik på området som alliansen och moderaterna drivit. Jag tycker det gått för långt och är bekymrad över det.
Vi är nog fler som är bekymrade. Makt har ju som alltid en förmåga att hamna i fel händer förr eller senare och missbrukas och det är viktigt att ha ett rättssäkert samhälle.
Jag tycker att det är konstigt att utvecklingen på informationssidan har gått så långt samtidigt som polisen inte har en DNA-databas att söka i efter våldtäktsmännen som jagas här i Örebro…
Pingback: Vi undviker inte integritetsdebatt « Moderata Perspektiv
Pingback: Val vinns inte på barnpornografi « Viktor Tullgren