Beskedet var väntat. Att Bodström lämnar riksdagen kommer knappast som en överraskning. Bodströms engagemang för politik har väl knappast varit på topp det senaste året. Det tydligaste tecknet på det är ju att han lämnade Sverige mitt i valrörelse för att åka till USA. Då blev det tydligt att Bodström redan mer eller mindre lämnat politik till förmån för annat.
Ska man vara förtroendevald på heltid och kunna bära människors förtroende är det rimligt att man faktiskt är engagerad här och nu och att man för det med hela sitt hjärta. Ingen vinner på att ha förtroendevalda som gör det halvhjärtat och som egentligen vill vara någon annanstans. Just så är det med Bodström. Engagemanget var någon annanstans. Det kändes som om han hängde kvar för att kunna bli minister vid en rödgrön valseger. När det stod klar att det inte blev så flyttade Bodström från landet och lämnade riksdagen. Dagens besked är väl mer av det formella slaget.
Jag har respekt för att Bodström nu lämnar politiken för familjens skull. Jag tror dock att beslutet egentligen hade med andra saker att göra. Bodström hade ingen lust att sitta i riksdagen i fyra år till i opposition. Dessutom var verkligheten i kapp honom. Det går inte att göra massa annat samtidigt som man ska vara ett av partiets toppnamn. Väljarna och medlemmarna förväntar sig ett 100% engagemang och det gör man med rätta. Bodströms tid var redan förbi innan avslaget på ledighetsansökan.
Så för denna gång är det tack och adjö. Jag tror dock att vi kommer få höra mer av Bodström. Vem vet, han kanske dyker upp redan på socialdemokraternas kriskongress…
Bloggar: Mary och Tokmoderaten och Jonas och Peter och Thomas
Media: Exp och AB och Exp2 och Exp3 och AB2 och SVD och DN och DN2 och DN3 och SVD2
Pingback: Gunnar Hökmark » Arkiv » Hatet måste möta gränser