Det återstår att se hur dramatisk hösten blir för politiken

Det är uppenbarligen en spännande politisk höst vi får tillmötes. En höst som säkert kommer att påverka opinionerna åt både det ena och det andra hållet. Dagsnoteringar av politiken har ett begränsat värde, även om de är intressanta och alla följer dem. Man ska dock påminna sig om att val avgöras på valdagen och att de kan skilja rätt mycket övertid mellan mätningar och valresultat.

Det är rätt intressant att notera vilka stora förväntningar det finns på de nya moderaterna. Tidningsrubrikerna skriker ut att Moderaterna och kris och statsvetare uttalar att moderaterna har stora problem. Perspektiven tycks saknas helt. Moderaterna får idagens opinionsmätningen 31.7%, vilket är över det bästa valresultatet moderaterna någonsin gjort. Uttalandena om moderaternas död och att idéerna är slut är, minst sagt, förhastade och i stora delar önsketänkande.

Moderaterna har, liksom alla partier, stora utmaningar framför sig. Moderaterna får inte hamna i ett läge där man blir passiv och förvaltande. Partier som upplevs stöddiga och som anser sig själva vara förträffliga tappar snabbt i stöd och förtroende. Därför måste moderaterna sätta människorna i centrum för politiken och alltid värna just människorna före systemen. Moderaterna måste fortsätta att angripa samhällsproblemen. Det är helt avgörande för människors vilja att fortsätta rösta på moderaterna att man uppfattar att M inte blivit ett nöjt parti som inte tar samhällsproblemen på allvar.

Moderaternas styrka är den kraft som finns i förnyelsearbetet partiet nu arbetat med sedan valet 2002. Det arbetet måste fortsätta. Moderaterna måste kontinuerligt arbeta med politisk utveckling. Moderaterna har en tydlig ideologisk kompass som inte får tappas bort. Den tydlighet och det förtroendet moderaterna arbetat upp under många år måste värnas.

Om moderaterna nu har utmaningar så finns det andra partier som har än större utmaningar att ta tag i. Efter de senaste dagarnas haveri inom socialdemokraterna i sitt budgetarbete har Juholt en hel del att göra. Ifrågasättandet av Juholts politiska kompass är förstårlig. Det socialdemokratiska haveriet med sin egen alternativ budget saknar motstycke i svensk politik just nu. Hur det påverkar förtroendet för Juholt och Socialdemokratin återstår att se, men det kommer knappast att gynna dem.

Lovorden över centerns nya statsråd är stora. Det hänger säkert ihop med de förväntningarna som nu piskas upp. Annie Lööf måste lyckas. Förutsättningarna för att hon ska göra det är säkert goda. Uppbackning för Annie Lööf inom Centern är total och det kommer att ge styrka åt både Annie och hela partiet.

Jag gissar att Göran Hägglund gärna hade haft den uppbackningen av sitt parti. För mig är det en gåta att Kristdemokraterna nu väljer att ha en öppen strid om ledarskapet. Det är fel fokus, det är knappast Hägglunds fel att KD har det tufft. Det får nämligen hela partiet ta ansvar för. KD borde istället ge 100% stöd till Hägglund och ge honom mandatet att inleda en förnyelse av KD.

Jag antar att vi kommer att mötas av flera löpsedlar denna höst om kriser i politiska partier. Om det verkligen är kriser eller ej det vet man egentligen först när väljarna sagt sitt på valdagen. I politik räknas inte träningsresultaten alls, det är valdagen och enbart valdagen som avgör vilket förtroende väljarna har för partierna. Det återstår att se hur dramatisk hösten blir för politiken.

Media: DN och DN2 och DN3 och DN4 och DN5 och SVD och SVD2 och SVD3 och SVD4 och AB och AB2 och AB3 och Exp och Exp2 och exp3 och exp4 och exp5

Bloggar: Tokmoderaten och Högberg och Peter och Johan och Martin och Lotta och Göran och Rolf och federley och Alliansfritt och Schlaug och PLC och Mary och thomas