Socialdemokratin är ett skepp i nöd. Politik är en förtroendebransch, skadas eller saknas förtroendet så förlorar man val. Så enkelt och brutalt är det. Socialdemokratins ledarkris fortsätter. Det blir knappast bättre av att Juholt leker kurragömma. Juholt avstår från att möta media. Juholt avstår från att delta i partiledardebatten. Istället väljer Juholt att kommunicera och ber om förlåt via Facebook. Modernt är det kanske, men knappast värdigt en partiledare och ett parti som vill leda landet.
Frågan är om det nu är ett skeppsbrott vi beskådar. Krisen inom socialdemokratin efter katastrofvalet 2010 är knappast förbi eller fixad. Nu kommer nästa kris. Ledarkrisen. Ledarskapet i såväl S som M är viktigt och spelar roll. Det är dessa partiers ledare som kan kandidera till att bli statsminister. Därför krävs ett annat ledarskap än vad som kanske krävs i andra partier. Detta ledarskap måste ha omdöme, klara kriser och granskningar och ha en politisk vision. Har det socialdemokratiska ledarskapet det?
Skeppsbrottet sker nu på punkt efter punkt. Omdömet saknas hos socialdemokratin. Man kan inte skilja på sina egna pengar och skattebetalarnas. Att tro att det är okej att riksdagen kan betala hyran åt sin sambo är ju så dumt att klockorna stannar. Ingen kan ju på allvar tro att det är så. Alla i riksdagen vet att det inte är så. Omdömet tycks dessutom ha saknats under lång tid hos Juholt. Omdömeslösheten upprepas gång på gång. Därför klarar inte Socialdemokratin granskningen.
Politiskt är socialdemokratin helt vilse. Socialdemokratin valde ett ledarskap som blickade tillbaka till hur det var förr i tiden. Nostalgin kring folkhemmet dominerar inom S. Få verkar förstå att det är nya tider nu. Det räcker inte med att vara med på Facebook för att vara modern. Man måste förstå dagens och morgondagens utmaningar i vårt moderna samhälle. Det tycks inte S klara av. Ingen kan idag ge en beskrivning av vart S är på väg, mer än att man är på väg in i en ännu djupare kris.
Sjunker då det Socialdemokratiska fartyget? Knappast. Möjligen går de i rask takt mot ytterligare ett valfiasko. Man ska dock akta sig för att underskatta den socialdemokratiska organisationen, den är stor och stark. Däremot ska man inte överskatta det socialdemokratiska ledarskapet. Det visar sig vara en falsk bild att S har starka och tillförlitliga ledare. Kaptenen är den som ska lämna skeppet sist. Just det faktumet leder till att Socialdemokratin nu står inför ett val. Att låta kaptenen ta det socialdemokratiska skeppet ner till botten eller byta kapten i hopp om att en ny kan få vind i seglen. Det återstår att se vad Socialdemokratin gör. Vägvalet är inte lätt, men kan vara helt avgörande för socialdemokratins framtid.
Media: SvD1, SvD2, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, Expr1, Expr2, Expr3 och AB och AB2 och AB3 och AB4 och SVD och SVD och SVD
Bloggar: Tokmoderaten och Fredrik
Man skall heller inte underskatta det faktum att de har horder av hjärntvättade sympatisörer som blint och lojalt följer och röstar på partiet oavsett ledare, politik eller skandaler. De anser sig födda som sossar och dör som sossar. En apa hade kunnat leda partiet och de hade ändå legat på 25%.
Pingback: Den mänskliga hjärnan är lat! « Maria Hagbom
Toppolitikerna måste lära sig att ha åsikter som de själva lever efter. Om en politiker inte klarar av att leva efter de åsikter haon förmedlar då skall haon inte ha något uppdrag. Varför kan inte valberedningarna fråga sina kandidater om de fullt ut lever efter sina åsikter? Idag är det kanske så att det politiskt korrekta styr vad som är korrekt i media och debatt. Vi borde kanske omformulera det politiskt korrekta så att det stämmer överens med vanligt folks liv och åsikter. Detta innebär dock inte att man skall kunna fiffla sig till bidrag, ersättningar eller annat som man inte har rätt till. Däremot skall inte folk bli uthängda för ordval som kan omtolkas och då plötsligt bli politiskt inkorrekt.
Om jag nu skall återgå till Juholt så ser jag bara en lösning, -Socialdemokraternas valberedning måste omedelbart börja arbeta för att hitta en efterträdare. Det skulle tom kunna vara Mona som gjorde ännu en comeback. Juholt har, om jag skall tro media, upprepade gånger visat sig olämplig för att företräda Sverige. Därför kan aldrig (s) se fram mot att komma i regeringsställning med honom vid rodret. Därför är jag nyfiken på vem som kommer. Blir det en skåning? Ilmar har nyligen gjort ett intressant uttalande och från Lund har det kommit intressanta signaler…
@ Kent!
Tyvärr har du nog inte helt rätt beträffande valfiasko. Socialdemokrater har fortfarande förtroende för Åsa Nisse Ljugholt enligt TV4:as undersökning. Det är utanför partiet som raset främst sker. Förmodligen är det väl så att bidragsfusk värderas olika av höginkomsttagare respektive bidragstagare. De första känner sig bestulna och de senare kanske tycker att Ljugholt har rätt till pengarna på samma sätt som de har rätt till sina bidrag.
Att indignationen över Ljugholt är som störst på di.se visar väl just att det är personer med kapital som känt sig bestulna.
Skall bli intressant att se vilka kommentarer du får från s-anhängare.
Ja visst är det kris i partiet och splittrat. Det finns dom som hårt och direkt vill avsätta Juholt medans en del tar avstånd till nyheten som en journalist produktion. Precis likadant som det skulle vara om detta utspelade sig inom M. Men att som du Kent likställa en handling från en enskild socialdemokrat som hela idén om social rättvisa är lika dumt som fånigt. När jag läste detta, dina ord.. då stannade klockorna i mitt hem! Hälsningar en sosse!
Kent Du skriver ofta bra och ger god information. Men Du börjar glädja Dig för mycket över andras problem. Låt Juholt stekas av sina egna – det gör de så bra på sina bloggar. Skadeglädje är förvisso en karamell att slicka på – men överlåt detta åt andra. Skriv om något väsentligt.
Pingback: Aldrig, aldrig någonsin kommer Juholt vara en värdig statsministerkandidat ur de borgerligas perspektiv. « essbeck
Det finns ett väldigt enkelt sätt att komma tillrätta med detta – särskilt i landet där vi tror på social ingenjörskonst: Eftersom flera riksdagspolitiker (Juholt är inte den enda, inte den första och kommer ej heller att bli den sista) från allehanda partier inte har riktig koll på det där att de är skattebetalarnas medel som betalar deras löner, arvoden och förmåner så kommer dylika saker alltid att hända så länge lockelsen att överutnyttja/missbruka systemen finns. Så därför är det bästa att ta ifrån dem syltburken – åtminstone att gömma den väl. Med tiden kommer de förhoppningsvis – åtminstone de som har en ärlig ådra i sig – att lära sig att man inte kan missbruka andras förtroende och pengar utan konsekvenser. De som beklagar sig över detta kan ju alltid dra vidare till någon annan bransch eller inrättning där det är lättare att fuska.
Men detta kräver att lagen om bidragsfusk skrivs om och att riksdagsledamöterna denna gång inkluderar sig själva.
Pingback: #Juholtgate – En valvinnare för Alliansen 2014, om inte… « Det blåa berget – Dennis Nilsson
Pingback: En förändring måste beröra, dvs. det måste finnas en känsla hos de som upplever. » Fredrik och hans Sollentuna -