I såväl valrörelsen 2010 som 2011 gick jag och Lena Baastad (S) bland annat till val på att det skulle bli ett vänligare och öppnare politiskt klimat i Örebro. Efter åratal av hårt politiskt klimat där få lösningar gjorts över majoritets och oppositionsgränsen såg vi båda ett behov av att ta ansvar för ett bättre politiskt klimat.
Ett bättre politiskt klimat innebär inte att vi kommer att vara överens i all politik. Tvärtom. Ska demokratin och politiken kunna leva och utvecklas krävs olika syn och ställningstaganden. Däremot är det viktigt att kunna skilja på sak och person. Det handlar om att respektera varandra som personer och var och ens åsikter, men ändå kunna debattera i sakpolitiken på ett tydligt sätt. Ett vänligare politiskt klimat var en av frågorna som var viktig för mig i kommunalvalen.
För Örebros bästa finns det också skäl att kunna hitta breda lösningar i vissa ärenden. Det kan handlar om stora framtidsinvesteringar, ett bättre näringslivsklimat eller andra svåra ärenden. Det finns en styrka i att kunna hitta överenskommelser i den typen av frågor. Det gynnar Örebro, men det gynnar också politiken.
Nu, ett år senare efter valet 2010 kan man fundera på hur det har blivit. Till delar tycker jag att det politiska klimatet blivit bättre. Det är en vänligare ton och respekten har till delar också ökat. I mitt tycke har vi kanske inte kommit tillräckligt långt, men en bit på vägen har vi kommit. Jag gillar Lena Baastad som person och försöker möte henne med både värme och respekt som person och politiker. I det politiska arbetet är det också min roll att granska hennes ledarskap och politik. Jag försöker hålla balansen så att de politiska skiljelinjerna blir tydliga samtidigt som vi kan vara just vänliga mot varandra.
Om nu vänligheten har ökat så har dessvärre inte öppenheten gjort det. Det ligger på majoritetens ansvar att bjuda in oppositionen till samtal. Hittills har det inte ägt rum, detta trots att just breda lösningar var en viktig fråga i valrörelserna. Det som lät bra i valen är uppenbarligen inte lika intressant efter valen. Det är synd tycker jag och det skapar tyvärr inte de bästa förutsättningarna för Örebros utveckling. Örebro står inför stora utmaningar och stora investeringar. Där lyser samtalen med sin frånvaro. Ingen dialog alls förs egentligen mellan majoritet och opposition.
Extra tydlig har det blivit denna vecka omkring debatten om nedläggningen av Wadköping Utbildningscenter. I Torsdags, för en vecka sedan, hade gymnasienämnden möte. Inte ord om dessa nedskärningar och nedläggningar. Mötet avslutades med att oppositionen skickades hem och majoriteten fortsatta samtalen med förvaltningen. Dagen efter presenteras nedskärningarna och nedläggningarna för media och personal. Samtidigt får delar av oppositionen information. Ingen dialog och inga samtal om gemensamma lösningar. Socialdemokraterna hade redan bestämt sig för hur nedskärningarna skulle genomföras. Konsekvensen blir också att då får majoriteten bära sitt ansvar själva. Vill man inte ens föra diskussioner med oppositionen så kan man ju inte räkna med att få stöd. Förslaget från majoriteten är dessutom så dåliga att de inte går att stödja, mer om det i tidigare blogg inlägg hittar du här.
Ett modernt ledarskap är öppet. Dialogen med väljarna, medarbetarna och övriga politiska partier är givetvis grundläggande krav. Idag saknar dialogen helt i Örebro och jag beklagar det. Örebro skulle vinna på att ha ett politiskt ledarskap som kan ta ansvar och som kan söka breda lösningar på viktiga framtidsfrågor för Örebro. Det ledarskapet finns idag inte i Örebros politiska majoritet. Istället har man valt att föra politiken bakom stängda dörrar. Det är olyckligt och det är inte vad Lena Baastad (S) gick till val på. Dessvärre lyser öppenheten med sin frånvaro.
Kan ju möjligen ha lite med att göra hur oppositionens framtoning ser ut på twitter och bloggar om ett samarbete ska anses vara fruktbart. För övrigt är väl moderaterna i Örebro berömda just för att koncentrera makt till ett fåtal personer.
Öppenhet, handlar om transparens. Moderaterna döljer sina ekonomiska förehavande och det finns ingen insyn när det gäller vilka intressen som givit pengar till Moderaterna.
Stöd en lagstiftning som bidrar till att alla donationer till partier skall redovisas i offentlighetens ljus sedan kan du skriva artiklar som denna med någon form av trovärdighet.
Dialogen med väljarna som du pekar på fanns inte med Rudbecksskolan när din koalition beslutat att de skulle läggas ner.
Det fanns ingen där att ta emot protestlistor med namunderskrifter där det protesterades mot nedläggningen.
Det är intressant och se hur lite dialog du själv inbjuder till när man ser det du säger i klippet från Svt.
Citat Kent Persson (april 2011)
“- Vi har redan tagit ett beslut om avveckling av den här skolan och det beslutet ligger fast. Vi har ingen avsikt att riva upp det, säger Kent Persson (M), kommunalråd.”
http://svt.se/2.96110/1.2409133/utskriftsvanligt_format
Ställ det mot det du skriver i denna bloggpost
“Dialogen med väljarna, medarbetarna och övriga politiska partier är givetvis grundläggande krav. Idag saknar dialogen helt i Örebro och jag beklagar det.”
Kontentan är att du Kent är beredd att ta dialoger när du anser att det är i linje med era beslut, om inte då struntar ni i detta.
Pingback: Chansen att lära sig av varandra « Under den lugna korkeken