Jag är inte så imponerad av före detta ledare som kritiserar sina efterträdare. Det får alltid en besk eftersmak. Kritiken bygger alltför ofta på gammal bitterhet och det blir sällan vare sig bra eller framåtsyftande. Ofta faller dock kritiken tillbaka på den före detta ledaren och försämrar eftermälet av dennes ledarskap och verksamhet.
Idag är det återigen Socialdemokratins ledarskap som står i fokus, eller kanske brist på ledarskap. Mona Sahlin delar ut kritik till både partiet och sin efterträdare i form av verkligt hårda julklappar. Beskheten och bitterheten lyser igenom, dels för att hon själv upplever att hon aldrig fick chansen och dels gentemot Juholt.
Jag ska dock ge Sahlin rätt i en sak. Socialdemokratins slutenhet är total och kritiseras alltför sällan. Vare sig media eller Socialdemokratin själv har orkat granska den totala slutenhet som färgar socialdemokratin. Allt sker bakom stängda dörrar utan insyn för vare sig medborgare, medlemmar eller media. Den slutenheten är osund och osmaklig. Möjligen är det just den slutenheten som lagt grunden för socialdemokratins problem. När partiledare väljs i slutna rum och där de olika falangerna blockerar bort varandras kandidater blir det till sist kvar den partiledarkandidaten som man kan kompromissa fram, men som egentligen ingen vill ha. Så var det med Sahlin och så är det med Juholt.
Kanske har Sahlin också rätt i att ingen visste vad Juholt hade för politisk agenda och vision för sitt partiledarskap när han valdes. En del av sossarnas problem är väl att det vet vi inte idag heller. Detsamma gällde faktiskt även Sahlin själv. Sahlins politiska historik är ingen framgångssaga, den har kantats av politiska nederlag. Därför känns kritiken mest bitter.
Mycket av det som idag är socialdemokratins problem och vilsenhet har Sahlin varit med och skapat. Sahlin har lagt grunden för mycket av det som Juholt idag får skörda. För Socialdemokratins kris är större än ett bristfälligt ledarskap. Det är en politisk kris som bottnar i många års försummelse av den politiska utvecklingen. Där bär Sahlin ett stort ansvar, ett ansvar som hon försöker skjuta bort ifrån sig.
Sahlin borde veta bättre. Som före detta ledare ska man hålla sig borta från att kommentera och kritisera sin efterträdare. Egentligen är det enkelt, för mycket av kritiken som förs fram kan snabbt vändas mot sig själv och sitt eget ledarskap. I Sahlins fall måste väl ändå frågan ställas, vad gjorde hon själv för att öppenheten skulle öka och politiken förnyas? Vilka initiativ tog Sahlin för att hon själv skulle bli vald som partiledare i öppenhet?
Kritiken från Sahlin mot Juholt känns bitter och besk. Sahlins sätt att önska Juholt God Jul är en dödskyss vi kunde varit utan.
Bloggar: Tokmoderatenoch
Pingback: Sahlin borde låta bli att sprida sin bitterhet « Moderata Perspektiv
Vad Mona Sahlin säger att Socialdemokratin skall ha en mer öppen process när de väljer ledare är knappast en dödskyss för Håkan Juholt.
Hon pekar på de många negativa konsekvenserna av att varken medlemmar eller väljare får veta vilka som kandiderar till partiledarposten.
Spetsen är inte riktad mot Juholt och kritiken är saklig och väldigt bra. Jag kan inte riktigt se vilken skada detta gör mot Juholt personligen.
Bättre att ha en diktatorsliknande partiledare som ingen i partiet får kritisera eller på något vis ifrågasätta. Som ni i Högerpartiet har.
Som om borgarnas nuvarande “politiska agenda och vision” skulle vara så mycket tydligare!
För att travestera en gammal Hobbex-favorit;
“Gamla Moderater tror ej sina ögon”
Pingback: Finns en tydlig kritik mot Mona Sahlins uttalande. « essbeck
Jag håller med dig, Kent. Med tanke på Mona Sahlins alla skandaler, allt fiffel och alla genomkorkade uttalanden så borde hon hålla käften.
Pingback: Image: Mona Sahlin smutsar ner sig själv och Juholt! « the Campaign Dossier
Pingback: Låt oss få debattera politikens innehåll och lösningar 2012 | Kent Persson (m) blogg