Politik är som bäst när debatten är saklig och utgår från de samhällsproblem som behöver lösas. De politiska partierna har inte samma sätt att se på problemen och har inte samma lösningar. När dessa olika syner möts i debatter blir det politiskt intressant och spännande. Politik behöver vara spännande för att locka till sig intresse. Spännande och relevant.
För väljarna är givetvis det viktigaste att det som politiken rör och berör är relevant för dem. Relevant för deras vardag och framtid. Jag är nämligen övertygad om att det politiska intresset är stort i vårt land. Många är engagerade, men det är inte alltid som den politiska debatten handlar om det som människor i allmänhet är intresserade av. När det sker vänder väljarna politiken ryggen.
Det senaste halvåret har den politiska debatten uteblivet. Inrikespolitiken har i huvudsak stannat av och det är problematiskt. En regering blir kanske ändå inte bättre än vad dess opposition är. Oppositionens roll är att granska makten, men också att bidra till bredare och långsiktigare lösningar. En opposition som driver politik jagar också på en regering. Idag saknar Sverige en fungerande opposition. Det största oppositionspartiet har havererat och det är beklagligt och farligt. Demokratin blir inte starkare än sin svagaste länk. Ska demokratin fungera krävs en fungerande opposition och saknas idag. Jag saknar på allvar en stark opposition. Det vässar politiken och det vässar debatterna.
Politiken blir samlat bättre av att ha en fungerande majoritet och en fungerande opposition. Så ser det inte ut idag. I Sverige saknas en opposition och i Örebro saknas en fungerande majoritet, vilket är ännu värre. Just nu tas nästan inga beslut alls i Örebro och de beslut som tas saknar underlag och tas bakom stängda dörrar. Det är illa för demokratin.
På riksplanet har Juholteffekten sannerligen blivit större än någon kunde gissa. Den har dominerat totalt senaste halvåret och den har skymt den politiska debatten. Sverige har viktigare saker att ta tag i en socialdemokratins ledarskap. Det kommande året hoppas jag att vi får se mer av sakpolitiska debatter och mindre av Juholts haverier.
Jag kommer att återkomma med blogginlägg om de utmaningar jag ser vi behöver fokusera mer på. Det handlar om samhällsproblem som behöver lösas.
Den ekonomiska krisen är det första området. För att klara krisen krävs ledarskap och ansvarstagande. I Sverige är det tur att inet Juholt är statsminister, han hade inte klarat denna kris. Dessvärre är det hans partikollega som styr Örebro. Ett Örebro som nu går från stark ekonomi till svag ekonomi där överskott går över till underskott. Där satsningar på välfärden byts ut mot nedskärningar. S klarar inte sitt uppdrag i Örebro och det blir Örebroarna som får betala priset för det.
Det andra området är just välfärden. Vi har på område efter område mer att göra för att säkerställa kvaliteten i välfärden. Den senaste tidens diskussion om äldreomsorgen visar att det finns mycket kvar att göra för att våra äldre ska få en värdig ålderdom. Men även för de unga återstår mycket arbete. Alltför många lämnar dagens skola utan kunskaper och betyg, vilket dessvärre alltför ofta leder till ett livslångt utanförskap.
Det tredje området är just utanförskapet som måste fortsätta brytas ned. Det handlar ytterst om att ännu fler ska få ett jobb att gå till. Alliansregeringen har kommit en bit på vägen, men mer återstår innan full sysselsättning är nådd. Utan att få fler i arbete kommer vi inte heller att klara vare sig ekonomi eller välfärden.
Jag hoppas att vi 2012 får debattera mer av det politiska innehållet och lösningar på de samhällsproblem Sverige har istället för att debattera socialdemokratins kris och avsaknad av ledarskap. Det är nämligen så som politik blir intressant och relevant för väljarna och då blir politiken som bäst.
Media: DN och DN2 och DN3 och DN4 och AB och AB2
Bloggar: KP1 och KP2 och Johan och tokmoderaten
God fortsättning och ett Gott Nytt År
Med fingret i luften så har jag räknat ut att inte Alliansen heller vill ha annat än lugn. Vårt parti kommer med jämförelser som är på plussidan.
Vänstern petar i vad som sägs och finner en och annan msak att bygg något på. Men problemet i dagens politik är att det inte fungerar någon stor fråga att sätta tänderna i. Det har vårt eget parti taktiskt nog svarat för. Det kanske är rätt strategi. .
Hej Kent! Jag håller med dig om att det är innehållet i politiken som skall diskuteras, men även olika lösningar på de samhällsproblem som finns i vårt avlånga land. Då blir ju den stora frågan “Vad är ett samhällsproblem, respektive ett socialt problem, eller ett individuellt problem?”. För, alla resonerar ju olika inom de olika politikområdena. Ta det här med arbetsmarknaden och den höga arbetslösheten. Vissa ser det som ett strukturellt samhällsproblem och sedan finns det andra som ser det som ett “individuellt” problem som staten inte har något ansvar för. Den stora frågan för 2012 , men även för 2013 och 2014 är jobben. Här håller jag med Alliansen att det handlar om att skapa förutsättningar för att det skall skapas fler företag och att företagen skall utvecklas och växa i Sverige, så att de förhoppningsvis skapar nya jobb runt om i vårt avlånga land. För, det är ju inom de små och medelstora företagen som jobben förhoppningsvis kommer att skapas, och därmed bidra till tillväxten. Idag kan vi tex läsa om tillväxt i Norrbotten på grund av nya satsningar på gruvnäringen. Detta är mycket positivt för hela Norrland. Något som vi får hoppas på inför 2012 och framåt är tillväxt även på landsbygden och inom de gröna näringarna. Något annat som det måste tas ett helt nytt grepp inom handlar om universiteten och högskolorna, och då problemet med den bristande kopplingen till arbetsmarknaden och näringslivet. Man borde enligt mig ändra så det inte är salarnas storlek som avgör hur många som tas in på varje utbildningsprogram eller kurs. Istället borde efterfrågan på arbetsmarknaden styra hur många som tas in, detta för att undvika att fler hamnar i socialbidragskön efter examen. Detta därför att det är inte bra när nyutexaminerade blir jagade av CSN och Kronofogden därför att de har fått NEJ TACK på samtliga av sina jobbansökningar, och därför inte ens kan börja betala av på sina studielån. För, de som har hamnat i den här situationen kan “aldrig” få lån därför att en “notering” hos Kronofogden på grund av studielån gör att man heller inte kan få jobb, eftersom arbetsgivarna begär ut denna information, och det tar i princip flera år innan en sådan “notering” tas bort. Därför hoppas jag att universiteten och högskolorna själva tar eget ansvar vad gäller studenternas anställningsbarhet. Kanske behövs det en ny LAG där man lagstiftar om att universiteten och högskolorna skall följa upp alla som har tagit examen, för att se exakt var de befinner sig, dvs om de är i “utanförskap” eller om de har fasta “riktiga” jobb. Dvs de som jobbar på kortare bemanningsuppdrag bör betecknas som “arbetslösa” eller i “utanförskap”.