Idag räcker inte orden till, inte tårarna heller för den delen. Chocken över massakern i Utöya och sprängningarna i Oslo för ett år sedan är fortfarande stor. Händelsen är fortfarande svår att ta till sig, det är fortfarande ofattbart.
Angreppet var mot regeringen i Norge och det socialdemokratiska ungdomsförbundet och var därmed ett angrepp på demokratins kärna. Demokratin fungerar inte om det inte finns fungerande partier och ungdomsförbund där många människor engagerar sig. Människor som engagerar sig för att skapa ett bättre samhälle. Den politiska öppenheten är stor i norden. Vi ska vårda den öppenheten och försvarade den. När demokratin angrips är det viktigt att vi alla ställer upp för demokratin. Det handlar om att stå upp för öppenhet, frihet, tolerans och demokratin
Mina tankar går idag till de drabbade. Anhöriga som skickade iväg sina ungdomar på sommarläger kommer inte få träffa sina barn igen. Alltför många fick begrava sina barn. Tragedin är djup, stor och ofattbar. Kanske är det så att smärtan är extra stor i och med att jag känner igen mig i detta med lägerverksamhet. Via mitt eget ungdomsförbund har jag varit på mängder av läger. Läger som lika gärna kunnat drabbats av detta som nu drabbade Norge.
Sorgen är stor och tårarna rinner. Det är med stor sorg i hjärtat jag tar del av nyhetsrapporteringen från Norge. Med respekt för det norska folket, offren och de anhöriga tänder jag ett ljus i tystnad. Ett ljus som får brinna hela dagen.
